- fått ta ut semester då han inte klarar sig själv hemma
- Ringt o gapat på läkare, operationsavdelningar.
- Ringt o tjatat på försäkringsbolag, assistancekåren, mc-firman.
- Mailat till alla o Gud fader i princip för att förklara att jag och sambon är hemma och varför.
- Hjälpt sambon att duscha, knäppa byxor, klä på/av sig.
- Lyssnat när sambon har mer eller mindre vrålat för att han har så ont ( och nej han är en väldigt tålig man)
- Ordnat nya mediciner och hämtat dom.
- Gått ut med hunden x flera
- Bett grannen dra igång vår gräsklippare åt mig :-)
- Kånkat och burit barkmull .........
- Längtat efter sambons operation så det blir lite lugn o ordning här igen
I min värld
Mina funderingar över stort o smått
måndag 31 maj 2010
Statusrapport
Sen jag hämtade ut sambon från akuten har jag:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag avundas dig verkligen inte! Men värst är det förstås för sambon. Det är frustrerande att man måste tjafsa om och med allt och alla.
I morgon bitti ska jag, maken och hundarna börja vår resa ner mot Göteborg, ca 120 mil enkel väg. Det är bara att hoppas att man kommer hem helskinnad.
Oj!!!
Det låter som ni har en prövning just nu. Jag hoppas det vänder snart!
Herregud! Kan man säga att maken trots att haft tur i oturen som har livet i behåll.
Kram till dig!
Huffanemej! Gott det inte gick värre. Håller tummarna för op snart!
Jo visst är det värst för sambon inte tu tal om annat.
Jag är väldigt lycklig att det inte blev värre än vad det är, jag kunde ha förlorat honom helt o hållet istället.
Skicka en kommentar