Det är en historia väl värd att berättas och fundera över.
23år har alltid varit en stillsam pojk och träningsnarkoman så tonårsupproret kom väldigt sent (han orkade nog inte innan med fem träningar + matcher på helgerna) när det kom blev det en skräll som hette duga iaf för pappa.
Han började så smått med att skaffa sig en tjej som var ett år äldre och mer eller mindre bodde hos henne, då var han 17 år för han "trivdes" inte här. Vi (läs jag) hade såååå stora krav på honom. Kraven var städa ditt rum, tvätta dina kläder, hjälp till hemma med att tömma diskmaskinen och fylla på den, tala om när du går och om du tänker äta hemma osv alltså egentligen helt normala krav.
Varannan vecka tillbringades hos mamma och hon hade väl ungefär samma problem som vi (läs jag) i alla fall enligt vad sambon sa för mig pratar hon inte med och har inte gjort sen den dagen jag träffade sambon.
Åren gick med ständiga diskussioner och "strider" om ovannämnda, nu är jag en människa som anser att det blir konsekvenser av allt man gör här i världen och jag tar inte skit. Liiiite demonstrativ är jag nog ........ibland. *host* Så "glömde" han att tömma diskmaskinen så stod disken kvar tills han gjorde det..... Det var myyyycket disk ibland då han lyckades glömma tre dagar på raken.
Tills sist slutade 23år gymnasiumet och började jobba, då kom den STORA överraskningen, det kostade pengar att bo hemma! Behöver jag nämna att grabben blev fullständigt tokig ....... ett tag tills han kom på att det var rätt så rimligt.
Ungefär i samma veva började han intressera sig för kostens betydelse för träning (jodå han var träningsnarkoman fortfarande) med den påföljden att det skulle testas här hemma. Ett kapitel av många var att han skulle äta sex ägg om dan och jag meddelade att då får du köpa dom själv för jag har inte råd med dina experiment. Tro mig äggen var bara droppen eller toppen på isberget.
På hösten innan han skulle fylla tjugo kom den unge mannen hem och ville prata med pappa i avskildhet under samtalet meddelades att han skulle flytta hemifrån ...........till mamma!
För här kunde han inte bo då vi tvingade (läs jag) honom att göra en massa saker som städa, tvätta tömma diskmaskinen och sen fick han till råga på allt köpa en del mat själv!
Pappa hade lite invändningar där och menade på att du borde nog inte flytta till mamma utan flytta hemifrån istället, du är snart tjugo för du kommer ändå inte att stå ut hemma hos mamma i längden.
Jag tror det tog fyra månader sen ringde 23år och nästan grät i luren för mamma la sig i ALLT! Det var diskussioner om hur han skulle göra med flickvänner, hur mycket mat han tog i kylen, när han skulle tvätta och städa, när han skulle vara hemma osv. Pappa replikerade hela samtalet med "vad var det jag sa" .....
Sen flyttade 23år hemifrån till en egen lägenhet och si nu är han pratbar igen och varenda gång han är hemma för att hälsa på är det ett evigt gnäll från hans sida över hur dyr maten är,hur dyrt det är att ha lägenhet och klara sig själv, hur fort det blir ostädat, tvätten hur tråkig den är............ alltså ett helt vanligt vuxensamtal
Så hav hopp alla föräldrar med hormonstinna tonåringar, de BLIR vuxna en dag och flyttar hemifrån :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar