Idag ringde telefonen!!!!

och jag kan numera titulera mig museivärd :-)
Nu och nu förresten jobbet börjar inte förrän senast 16 augusti ev. lite tidigare och sen blir det stor invigning den 4 september.

JAG FICK ALLTSÅ JOBBET SOM JAG SÖKTE OM DET VAR NÅN SOM INTE FATTADE :-)

Nu känns det genast lite lättare och då kan jag stå ut med att vara städkärring o alltiallo på kirurgen ett tag när jag kan se ett slut på det.
Jag behöver bara vara där i sju veckor till, Hurra!!
Det får väl bli nedräkning här.
Om jag tänker efter är det inte så farligt träligt att vara där om jag bara hade fått jobba i lugn o ro.
Jag har en arbetsbeskrivning som jag ska följa men den blir ändrad stup i kvarten och jag får hela tiden nya uppgifter som ska göras omedelbums och det irriterar mig, trots att jag är van att jobba på det viset. Sen blir det väl knappast roligare av att uppgifterna jag får är fjantsaker som att sortera den här högen med papper o sätt in i en pärm, byt ut alla de här papperna på toaletterna, Men hur viktigt är det egentligen? Det är arbetsuppgifter som tar max tio minuter att göra, hinner man inte med sånt själv?
När jag då försöker göra sånt som står på beskrivningen som att gå ner på mottagningen och fixa preparering inför scanning då får jag höra att det mycket viktigare att jag sorterar den o den pärmen eller spritar av i korridoren?! Men hallå?


Men jag behöver bara vara där i sju veckor till, sju veckor till, sju veckor till, sju veckor till,