Whoopie - a match made in heaven

Whoopie var en dam med bestämda åsikter om det mesta.
Vatten o regn gillade hon inte.... det gick t o m så långt att hon vägrade gå på min vänstra sida när vi gick längs ån, på den sidan fanns ju vattnet. Hon brukade t o m hoppa över vattenpölarna och vägrade konsekvent att gå ut och kissa om det där hemska råkade ramla ner ovanifrån. Spände jag ögonen i henne och insisterade då gick hon demonstrativt ut och satte sig på gräset ca tre meter från dörren sen sprang hon in och torkade av sig på vardagsrumsmattan genom att kasa liggandes.

Med tanke på att damen var något stor typ lårhög på mig, så där lagom höjd för att klia henne på ryggen när hon stod vid sidan om mig så höll hon på att välta både bord och fåtöljer när hon höll på. Ja ja nåt straff ska man ju ha för att man  tvingade ut henne i ett sånt fruktansvärt väder.

Damen var en import från England och jag köpte henne osedd, detta var innan det var vanligt med internet och mail så jag hade inte en aning om hur hon såg ut mer än att hon var brindle med vita tecken.
När kennelägaren släppte ut henne på gården for hon lyckligt omkring, snubblande på sina långa ben och svansen släpandes i backen efter sig, ända tills hon fick syn på mig. Då kastade hon sig lyckligt över mig och placerade sedan sin beniga bakdel på mina fötter. Kennelägaren kommenterade torrt att "jaha där valde hon sin ägare".

Rumsrenhet var väl inte hennes lättaste lärdom, gå ut ja gärna (om det inte regnade) ska jag göra något också? Jag tror det tog minst ett halvår innan hon fattade vad som var ute och inne.

Whoopie var av "rasen" Lurcher med Greyhound och Skotsk Hjorthund i generna, Lurchers är allmänt kallade för  zigenarhund då den användes av zigenare för att jaga kaniner och skickas in på bondgårdar för att stjäla mat. Hon var alltså en ögontjänare av stora mått. Hon skulle aldrig få sig för att stjäla när jag var i närheten men vände jag ryggen till var det fritt fram enligt hennes sätt att se.
Hon var en mästare på att öppna dörrar även de som öppnades mot henne. Det var mer än en gång familjen fick väldigt konstiga kombinationer till middag då hon hade smitit in bakom ryggen på mig och klämt i sig en hel grillad kyckling till min stora förskräckelse. Hon följde glatt med mig ut och när jag vände ryggen till smet hon  tillbaks in, öppnade ytterdörren, in i köket upp på bakbenen och fick tag i formen med nygrillad kyckling, ner med den på golvet och sen "raaap"  När jag kom in låg helt oskyldigt och sov i soffan men av någon outgrundlig anledning stod en ugnsform mitt på köksgolvet...............tom.

Hon var en mästare på att bryta sig in och ut ur saker, i början fick hon vara i stallet i en hästbox den timmen hon skulle vara själv innan jag kom hem från jobbet på morgonen. Ända tills vi hittade henne tre km hemifrån, då hade hon lyckats åla sig igenom tvärgående galler på 160 cm höjd, liggande på sidan, öppna en av stalldörrarna och dra fortare än en avlöning. Lösningen blev att låsa in henne i en hingstbox som det var nätgaller på, binda fast boxdörren och låsa alla stalldörrar för säkerhetsskull.

När hon blev äldre gick det bättre att lämna henne inomhus under förutsättning att vi tog ner alla ytterkläder från krokarna i hallen och la i badkaret när vi skulle lämna henne själv annars låg alla kläder på golvet, söndriga för även om hon var smart så var det inte tal om att lyfta ner kläderna från krokarna utan hon drog och drog tills det lossnade oavsett om en söm gick åt pipsvängen eller om tyget helt sonika brast.
Det var även väldigt viktigt att vi band ihop skåpsdörren till sopskåpet i köket annars hade vi sopor i hela huset när vi kom hem (nåt måste man ju roa sig med när man är ensam och ALDRIG får mat) Jag kan meddela att det är inte ett dugg kul att börja städa vid ett på natten när man kommer hem från nåt galej.  Det är inte heller kul att hitta sura matrester, typ påläggspaket och liknande nertrampat under /mellan soffdynorna efter ett par veckor......
Det där med att stjäla sopor fortsatte hon med i hela sitt liv, det var värt vilket straff som helst i denna världen bara hon fick rota i sopor.
På sommaren när veden skulle in så bara jag in ved i förrådet och hon bar ut den ungefär lika fort, fast jag hade lite fördel då jag kunde ta många vedpinnar i skottkäran och hon bara en åt gången i munnen. Tyvärr lyckades jag aldrig lära henne att bära åt motsatt håll så det var bara att rensa gräsmattan varje gång det var dags att klippa gräset för inte fasiken bar hon veden till vedhögen näääääääää hon släppte den glatt på gräset på lite olika ställen.
Whoopie var nog det snällaste som fanns, smart som få men på sina egna villkor. Hon hjälpte glatt till att fånga in kycklingar när de var på rymmen, in med dom i munnen sen bar hon dom till mig. Jag kommenderade loss och hon rullade ut tungan och ut kom en något tilltufsad men fullt levande kyckling. Jag fick även jaktbyten på kaniner ibland till omåttligt stor förtjusning för henne något mindre för mig... Hon jagade ifatt dom på åkern, knäckte nacken på dom och bar hem dom till mig, Hmmm
Tyvärr blev hon inte så gammal då hon fick cancer i ett bakben och jag var tvungen att skicka iväg henne till hundhimlen men hon var älskad som få och följde mig som en skugga både på jobbet och hemma. Personalen på djursjukhuset var något förvånade när jag vägrade söva henne för röntgen men jag kontrade med a tt om jag ber henne ligger hon still för hon litar till 100 % på mig att har jag sagt att det är ok så är det ok.
Snäll som bara den men nåde den människa som hon uppfattade som ett hot mot mig. Hon försvarade mig i vått och torrt  och jag gjorde samma sak för henne.  
Älskade Whoopie, tjurig, smart och totalt odräglig ibland men som jag älskade den hunden.