I min värld

I min värld
Mina funderingar över stort o smått

tisdag 30 november 2010

Igår

Tillbringade jag eftermiddagen på jobbet, det var en gemensamhetsdag?
Vi tillbringade typ 6 timmar tillsammans i ett rum med dålig luft och lyssnade på säkerhetsgenomgångar, varumärket, hur ledningsgrupper var formade osv....
Inte sjutton kallade jag det för gemensamhetsdag för mig var det en otroligt tråkig dag vars enda avbrott var lunch, fika och en buffé på kvällen (där började gemensamhetsdagen för mig)
Inte en enda rolig sak så långt örat nådde förutom buffén då när man fick prata lite fritt med dom man hade blivit placerad vid.
jag har full förståelse för att sånt här behövs gå igenom men med tanke på personalen bör man nog lägga in lite roligheter mellan varven för att det inte ska bli så långrandigt. Inte ens på kvällen var det något "roligt" utan vi fick äta vår buffé och sen gå hem. Lite annorlunda mot vad man är van, alla andra jobb har man haft planeringsdagar där arbetet planeras osv... sen middag på kvällen och lite party för att sen fortsätta planeringen dagen efter oftast har detta skett borta någonstans med övernattning.
Fast jag överlevde ju detta också, det var lite av en test för mig om jag orkade med den här dagen utan att gå i däck så orkar jag nog börja jobba på måndag :-)
Jag har en längre sjukskrivning men jag orkar fan inte gå hemma längre, det enda som hindrar mig nu är att jag har så irriterande ont i sidan fortfarande iofs är det bättre för jag kan ligga på sidan lite försiktigt och utan att stötta magen med en kudde men det är irriterande ont ändå. Jag har pratat med kirurgmottagningen och de säger att det kan ta veckor innan det släpper då jag nog har en vätskeansamling/blödning under huden som antingen kommer att rinna ut när stygnen tas (och det är idag det ja) eller så tar kroppen upp det själv och då tar det tid..... *suck*
Igår var det stora testdagen när det gäller mat också, till lunch fick v
i Wallenbergare och potatismos o sås, det gick kanonbra att äta för det är sån mat som sjukhuset rekommenderar.Buffén på kvällen var lite knivigare att välja på, Pestolax, Kyckling, Potatisssallad, Röda marinerade linser, Körsbärstomater. Jag var lite skeptisk på potatissalladen då det var en krämig sak men jag tog lite och si det gick ner utan att jag blev dålig på kuppen :-)

Maten är det knivigaste just nu för man har inte en aning om vad som magen klarar/inte klarar utan det är lite testa och se. Tyvärr är man ju inte alltid hemma och kan testa  se om man blir dålig eller inte.
I helgen var vi ute på stan en sväng och skulle fika.....
Vitt bröd är uteslutet än så länge så mackor gick fetbort, kakor också, till sist blev det en skorpa kvar att välja på *flin*
Dricka då? Hmm Chai latte testades och jag blev illamående med en gång ... på tok för sött.
Kaffe latte har jag inte vågat då jag måste ha en del socker i det.
Vanligt te som återstår då .....
Ja så ser livet ut än så länge men det blir bättre och bättre framförallt lättare och lättare

måndag 29 november 2010

långsint? jag?

jodå jag är fortfarande lack, efter en diskussion i helgen där jag fick till svar att det var jag som la det ansvaret på mig att här skulle städas o pyntas, inte han.
Hmm jo det är jag som lägger det ansvaret på mig till viss del eftersom jag vet att han gör det inte frivilligt, utan en massa tjat från min sida.
Sen fick jag ju höra hur jobbigt det är att pendla Stockholm t/r varenda dag och att ha det jobbet han hade så han var faktiskt berättigad till lite vila när han kom hem från jobbet. Vilket fick mig att påpeka att skulle jag då följa läkarnas order då skulle vi aldrig få mat i veckorna eller städat (de som har hund vet vad jag pratar om huuuuu med hår man har överallt) eftersom han måste vila?!

Det här är ingen ny diskussion mellan oss utan den har pågått ett bra tag, den poppar upp när jag lackar ur fullständigt....

Det blir ungefär samma diskussion som vi har när vi är ute och kör bil, Jag som är åkrädd till tusan på grund av en del krockar (som jag inte varit skyldig till eller har kört själv) ylar i högan sky var gång det ska sladdas och köras vårdslöst... Sambons åsikt är att jag ska lita på honom för han vet vad han gör eftersom han har kört så mycket banracing bla bla bla bla. Min åsikt är att han ska ta hänsyn till mig som är åkrädd och ta det lite lugnare istället....
Också en diskussion som aldrig kommer att ta slut.

Har alla såna diskussioner i ett förhållande?

torsdag 25 november 2010

Irriterad, jävligt irriterad

Sambon bröt ju som bekant armen här i våras och han är fortfarande inte helt återställd, antagligen får de gå in och ta bort lite plåtskrot igen som är i vägen eftersom han har stora problem med att belasta armen spec, när det gäller snöskottning och dylikt....
Men till saken, när han var "nybruten" så ställde jag upp och fixade, donade och grejade. Jag t o m duschade med karlen eftersom han inte klarade av den saken själv.
Nu när jag är nyopererad och inte får lyfta och dona så har jag släpat fram kartongen med adventsstjärnor själv, jag dammsuger, putsar fönster, byter gardiner, skurar toaletter, fixar mat varenda jävla dag. Kort sagt det är inte en enda skillnad mot att vara frisk förutom då att orken tar slut lite fortare för mig och då får jag inta soffläge en liten stund.
Idag när jag skulle hämta tidningen fick jag t o m skotta mig fram en bit för att sambon inte hade "hunnit" i morse när han körde.

En kväll härhemma påpekade jag lite fint att när han är ledig/sjuk så går jag ut med hunden varenda morgon oavsett om jag jobbar eller inte. Jobbar jag går jag definitivt ut med hunden innan jag kör. Bara för att han ska slippa kasta sig ur sängen och springa ut och kissa vovve det första han gör när han vaknar. Jag tyckte väl liksom att han kunde göra samma sak för mig nu när man är smidig som ett kassaskåp och det tar lite tid på morgnarna här, gissa vad? Jag fick stennobben för han går ut med hunden på kvälls/nattrunda innan vi lägger oss och då fick jag ta den rundan istället för honom?!?
Hmm rätta mig om jag har fel här men jag går ut med hunden tre (3) gånger om dan oavsett väder, sjukdomar, ledigheter name it. Han går ut med hunden en säger en gång om dan och tycker att då ska vi byta jämnt? Den enda gången han går med hunden mer än en gång om dan är möjligen om helgerna då han kan gå en snabb prommis runt kvarteret för att vi ska iväg nånstans.
I tre dagar har jag bett honom att ta fram respektive sätta undan kartongen med adventsstjärnor och än har den inte försvunnit från mitt golv....
När jag kom hem från sjukhuset började jag med att dammsuga för att det låg knytnävsstora hundtussar i hela huset och han tyckte att dom kunde ligga till helgen (ja det kan dom göra och det är mitt val att dammsuga osv) sen blir han skitförbannad när jag inte vill lyssna och kallar mig envis?

Vad vill jag ha sagt med det här då?
Att jag är jävligt irriterad på min sambo för ögonblicket som åker hemifrån iofs för att jobba och sen tycker att jag är orättvis när jag kräver att han ska göra nånting hemma på kvällen, igår kväll var han sur för att jag inte hade lagat middag?
För ögonblicket har jag lackat ur fullständigt på min käre sambo det var nog bara det jag ville ha sagt!

hmm

Jag hade vilda planer på att fortsätta i samma stil som häromdan och ta rum efter rum med adventspynt och putsa fönster osv.... (vi har närmare 25 fönster i huset så det krävs sin man eller kvinna) men av det blev det inget.
Igår dammsög jag och skurade toan sen gick luften ur mig totalt. Jag la mig på soffan och tvärslocknade! hmm
När jag ändå skurade toan passade jag på att slita ner duschdraperiet och tvätta det.
På kvällen kom sambon och 16år hem, lilldamen försvann in på toan och skulle duscha, efter en stund kom jag på att "helvete inget duschdraperi"
Tyvärr måste jag säga duschade damen glatt vidare utan att fundera och gissa om det var blött efteråt?
När jag snällt och vänligt påpekar att jag hoppades att hon hade torkat torrt på fönster o golv efter sig när hon nu var så smart o duschade utan draperi kom där nån fräsning till svar och så marscherade hon in på toan.... jag hörde toarullen gå i typ hundranittio knyck och tjoade att använd för jisse namn inte toapapper när du torkar!! Hur tänker du? Damen brast i gråt och låste in sig på toan i en kvart sen var det slut på den kvällsfriden.
Allt var ju givetvis mitt fel enligt sambon, jag tvättade ju duschdraperi när hon skulle duscha och hur skulle hon kunna veta att det inte funkar att duscha då, sen kunde väl inte hon veta hur man torkade upp vatten?
Jag tackade för mig och gick ut med hunden, kände bara att jag orkar inte ta denna diskussionen igen!

Herregud ungen är sexton år? Finns det inte någon hjärnkapacitet att tänka med? OM det brukar finnas draperi så funderar man kanske lite grand över att det inte finns kvar och frågar? Sist jag torkade vatten använde jag antingen en av de gamla handdukarna som skulle i tvätten eller en svabb....

Jag har inte pratat med sambon än ..........."mutter"

Sonen befinner sig förnärvarande på DreamHack ett otroligt stort LAN- tjosan hoppsan hejsan. Alltså himmelriket för alla spelsugna stollar i tonåren... (ja jag vet att det finns en del vuxna som också gillar det här)
Jag har förmanat honom via msn, sms och mobil om farorna av för mycket energidrycker, bristen på sömn och mat osv.... Nu hoppas jag bara att allt har gått in så han överlever veckan. På söndag är det återtåg till hemmets lugna vrå - dvs - pappas lugna vrå. Sen får vi väl se när sonen blir människa igen :-)

tisdag 23 november 2010

Tidigt ute?

Idag har jag varit synnerligen effektiv,
Jag gav mig själv dataförbud och si vad som hände:
  • Köksfönsterna är putsade
  • Julgardinerna upphängda (jag har rätt så neutrala julgardiner därför åkte de upp nu)
  • Alla fönster är adventspyntade med stjärnor/ljusstakar
  • Maten är förberedd till ikväll falukorv i ugn och potatismos
Nu sitter jag i soffan med datorn i knäet och slötittar på nån kanal och väntar på att sambon ska komma hem från Stockholm.
Alldeles strax ska jag försöka svinga benen ur soffan och ge hunden lite käk för att sen ta en väldigt snabb promenad i blåsten. Vi har halv eller hel storm här och ibland undrar jag om taket ska lyfta? Jag håller tummarna för att det håller ett tag till
God Afton!

En vecka har gått

och jag mår hyfsat, kämpar förtvivlat för att få plats med all mat o dricka som ska ner så man inte drabbas av näringsbrist.
Igår testades köttfärssås och pasta utan problem, kycklingpaj har också gått ner utan några större problem.
Det är mycket testa och se just nu fast de mer hårdmagade rätterna sparar jag tills jag med säkerhet vet att allt har läkt. Det är ju inte så att man hoppar på chili con carne direkt utan det får vänta till nästa år.

Tänkte på en helt annan sak när jag var ute med hunden och såg pulkabacken. När jag läser vänner o bekantas statusrader på facebook om att de har varit ute i pulkabacken hela dagen med sina små pyren börjar jag undra ....
Jag vet att jag hatade sånt när sonen var liten med risk för att framstå som en urkass mamma nu, åka pulka, åka skidor och gräva i sandlådan allt sånt där man skulle göra när barnen var små. Jag avskydde varenda sekund! Jag kunde inte för mitt liv uppbringa en enda sekunds intresse för att gräva i sandlådor eller åka i pulkabacken. Jag gjorde det för att jag måste men inte för att jag egentligen tyckte att det var speciellt kul eller fröjdade mig glatt.
Jag var en mamma som gillade att läsa sagor, sjunga och spela piano för sonen (han o jag hade långa konserter) vi bakade en hel del och spelade spel. Sen hör det väl till saken att när sonen var så liten hade vi lantbruk och en hel del att göra så sonen hängde oftast med i traktorn eller i stallet när det skulle jobbas.
Av den anledningen var vi oftast inne när vi lekte han och jag.
Men åter till saken om jag pratar med mina vänner som har vuxna barn som jag har så säger dom samma sak, de tyckte det var urtråkigt att åka pulka och gräva i sandlådan och gjorde det för att man skulle (jodå det finns undantag också)
Alla dessa statusuppdateringar på facebook är dom lögn då?Eller är dom en konstruktion av verkligheten som levs just då och där? Bara en tanke som slog mig....

söndag 21 november 2010

herrejävlar!!!

Jag nös precis två gånger på raken och trodde jag skulle dö på kuppen!!
Herregud vad ont det gjorde i magen!
Hosta är för jävligt, nysa är ännu värre kan jag meddela........
Kan undra när den värsta "smärtan" lägger sig, smärta är väl egentligen fel ord för ont har jag inte, inte så jag behöver ta värktabletter eller nåt sånt, men när man reser sig upp så har man liiite problem med att räta på ryggen under ett par sekunder.
Sen är det fanimig stört omöjligt att ligga på vänster sida än så länge, höger sida kan jag ligga på om jag ligger på ett speciellt sätt som inte är speciellt sovvänligt.
Jag vill ha tillbaks min sovsida som är vänster ......givetvis. Sover som en kratta just nu eftersom jag måste ligga mer eller mindre på rygg hela tiden *suck*^
Grå dag idag? Japp ........

Förresten om det är så att någon undrar så har 19år hittat pojkvän i Norrköping och dit har hon råd att åka i veckovis så kan undra hur det blir med jobbet på Max som hon hade fått? Fast jag ska inte klaga här är ju lugnt och skönt när hon är i Norrköping :-)

lördag 20 november 2010

Dagen så här långt

Igår satt jag o vovven själva och mös i soffan, sambon landade i sängen 6 i morse!? Han hade kört med släp från stockholm och det hade tagit fyra (4) timmar!! Han var helt slut efter spelning och körning. Fast innan han gick o la sig smög han ut med vovven en sväng så att jag skulle slippa stressa ut (man är ju lika smidig som ett kassaskåp för ögonblicket) Vilken pärla han är .......ibland :-)
Sen stöp han i säng och sov till klockan 1 när jag väckte honom.
Ikväll skulle vi åkt till svåger o svägerska för att äta tacobuffé, lämpligt för mig? nääää inte just nu, så antingen var det att plocka med sig mat själv eller stanna hemma. Jag valde faktiskt stanna hemma så slapp jag svara på en massa frågor av min svärmor, hon har en tendens att alltid klampa i klaveret nämligen. Så jag har inte talat om för henne att jag har opererat mig, skulle tro att damen får reda på det ändå :-)
Svärmor ja ......hon är en historia för sig, en i grunden snäll dam men som sagt hon har en tendens att klampa i klaveret stup i kvarten. Nu sist fick jag ett meddelande från sambon att det stod en present till mig o väntade på köksbordet från henne. Jag kom hem och öppnade "paketet" en gräsligt ful temugg som det var en massa guldtior i, närmare bestämt femhundra kronor i guldtior.
När jag ringde henne i veckan för att tacka för presenten, kläcker hon av sig att "ja du får väl själv avgöra om du vill dela med sonen (min alltså) eller om du vill behålla allt själv?! Min halvdanna kommentar var att det löser vi nog ......
När jag frågade sambon om det  var meningen att jag o sonen skulle dela pengarna så såg han ut som ett levande frågetecken för till honom hade hon sagt att allt var till mig!?
Antagligen är det så att hon i samma sekund som jag ringde för att tacka kom på att sonen också fyllde år och kanske skullle haft något, så istället för att slänga ut mer pengar så gjorde hon en efterkonstruktion och lät mig avgöra om han skulle få något av henne. Det är sånt som kan göra mig rosenrasande på henne, jag kräver inte att hon ska ge honom någonting utan hon har alltid själv valt att ge honom presenter men nu sen han flyttade så var det inte lika intressant längre. Vilket jag iofs kan förstå men varför bete sig på det sättet då?
Jag har slutat att kommentera henne och det är väl en av anledningarna till att jag sällan eller aldrig upplyser henne om saker som jag inte tycker att hon har med att göra.
För jag vet att det kommer att bli kommentarer på min operation, höga och välljudande kommentarer också skulle jag tro som jag inte har lust att bemöta i en folksamling på 20 pers. Alltså är jag lite klen idag :-)

fredag 19 november 2010

Då var det klart eller?

Under en veckas tid har jag funderat och funderat på om jag ska skriva något här om vad jag har sysslat med. Efter mycket velande har jag kommit fram till att: "vad hjärtat/hjärnan är fullt av talar munnen" eller fingrarna i det här avseendet.

Så här är det, i över två års tid har jag väntat och längtat, funderat och tvekat. Nu har jag gjort det! Efter fyra veckors elände så har jag äntligen gjort det och jag hoppas att jag aldrig mer i detta livet behöver gå på pulver mer!
I måndags gjorde jag en Gastric Bypass på akkis i Uppsala och igår kom jag hem med fem hål på magen och en träningsvärk som inte var av denna världen.
Idag har jag ätit och druckit, ätit och druckit och så kommer väl livet att bli ett tag framöver (jo jag vet att det blir hela livet men det blir en vana då) Just nu har jag fullt sjå med att försöka inrätta mitt liv efter maten o drycken.
Sjukhusvistelsen gick bra och de var väl mest sura över att jag ville hem  och jag fasar var gång jag måste hosta, en pina som är en nära döden upplevelse. Jag tror att jag vaknade fem gånger i natt och var tvungen att sätta mig upp för att hosta och bara sätta sig upp i sängen är ett helt jävla företag då man är lite öm i typ hela magen.
Det jag hoppas på nu är jag ska rasa i vikt (givetvis) men också att jag ska få en hel massa andra effekter av operationen som jag egentligen önskar mig mer. Mindre värk, att min artros och dåliga höft/knä ska låta bli göra så mycket väsen av sig. Att jag ska kunna ge mig ut på långvandringar igen. Att jag ska orka mer överhuvudtaget så om en eller ett par veckor så börjar arbetet (värken i magen får väl först ge med sig eller?)
Bara idag har jag varit ute på två promenader med hunden så att helt stillasittande-liggande är jag absolut inte.
Kvällen ska tillbringars i soffan med hunden då sambon är på spelning nånstans i Stockholm i morgon är vi bjudna till svåger och svägerska för att fira födelsedag ......hmmm ja jag är måttligt road men det återstår att se hur jag mår i morgon om jag följer med eller ej.
En trevlig kväll i kylan önskar jag alla för nu är det dags för lite käk igen :-)

lördag 13 november 2010

Om varför jag har haft tidsbrist

En lååång arbetsvecka på sju dagar som bl. annat har innefattat, 4 (fyra) event samtidigt. En galamiddag (nej jag var inte inbjuden mer än som vakt) Ett antal olika föreläsningar som jag har varit värd för , en föreläsning som jag var  tvungen att gå på, lite läkarbesök o annat krafs.
Bilder nedan:
Så här såg hallen ut när den var dukad till stor gala....



Sen blev det show....... och det här blev min syn på den


På torsdagen var det storevent och modeshow


som sagt så får man sällan se så mycket av showerna


Ikväll är det min första lediga kväll på hela veckan och då ska jag sitta här i min nya soffa och njuuuta av en kopp the


fredag 12 november 2010

tisdag 9 november 2010

Varför min son inte bor här

Ibland får jag frågan varför sonen bor i andra änden av landet. Det är inte mitt val det kan jag försäkra, hans pappa och jag är så att säga mindre goda vänner och har varit så sedan skilsmässan.
Sonen flyttade med mig upp hit i fjärde klass och har bott här sedan dess. Under de år han har bott här har han ett antal gånger kommit hem från sin pappa i  tårar, för att då har han lovat pappa att bo där men sedan ångrat sig när han kom hem igen, med följden att jag har fått ta smällen när pappa har ringt (återigen) och sagt att sonen vill bo hos honom. Jag har fått sitta och tala om att sonen har ångrat sig och fått hålla honom i handen när pappa har krävt att få prata med honom för att han var rädd för att tala om att jag hade  talat om sanningen för pappa: Att han hade ångrat sig. Så där höll vi på ett par gånger/år. Vi var i familjerätten ett antal gånger också innan han gav sig.
Ända tills sonen började klass åtta och var nere i skåneland och hälsade på pappa, jag ringde sonen för att kolla att han satt på flyget som han skulle (han flög mellan oss då) det enda svar jag fick var a tt du får prata med pappa..... som meddelade att sonen inte skulle åka tillbaka för nu skulle han bo hos pappa! Det var hans tur nu meddelade han (hur man nu kan tycka att det är ens tur med barn?). Jag protesterade givetvis vilt och påpekade att man inte kunde flytta sådär utan mitt medgivande samt att det fanns något som hette skolplikt. Det var redan ordnat fick jag till svar?!
Eftersom jag har kontakter kvar i skåne lyckades jag luska fram numret till rektorn för att prata med henne direkt på söndagskvällen och informerade om läget, att mitt medgivande inte fanns etc. Hon konstaterade att: Hon inte fick ta emot elever utan att det fanns godkännande från båda föräldrar samt nuvarande skolan så jag kunde vara lugn. Rektorn ringde mig dagen efter och meddelade att mycket riktigt hade pappa och sonen kommit in på hennes kontor på morgonen och pappa hade krävt att hon skulle placera sonen i hans gamla klass med början omedelbart, det hade tydligen blivit ett väldigt otrevligt möte då pappa var vansinnig för att jag hade stoppat hans planer. Han vägrade lyssna på sakskäl som rektorn sa.
Jag kontaktade givetvis polis, sociala myndigheter, skola, familjerätt och alla andra jag kunde komma på. Till ingen nytta skulle jag vilja påstå, vi har gemensam vårdnad bla, bla, bla.
Efter många om och men fick jag familjerätten att agera och jag lovade att närvara på ett möte om sonen fick följa med hit och stanna kvar här.
För att göra en lång historia kort så följde nu otaliga möten med familjerätt, sociala myndigheter, förberedande undersökningar/förhör i rätten, polisanmälningar you name it.... och det var inte jag som stod för någotdera utan det var pappan.
Vid ett förberedande  förhör i rätten togs beslutet av domaren att sonen skulle stanna hos mig för han hade skolplikt här och bodde redan här. Detta skulle gälla tills andra tingsrätten hade sagt sitt. Han skulle dessutom ha sitt vanliga umgänge med sin pappa ......
Nu följde en period av polisanmälningar från pappas sida, anmälningar till sociala myndigheter för vanvård?Gudarna vet vad jag inte vad anmäld för. Dessutom så behöll han sonen ungefär varannan gång och vägrade låta honom åka tillbaks till mig trots beslut från rätten på var sonen skulle bo. Två gånger fick jag köra femtio mil ner för att hämta hem sonen på order av advokaterna och polis.
Jag stod åtskilliga timmar parkerad på pappas gårdsplan och blockerade hans utfart för att han inte skulle kunna sticka iväg med sonen vilket han hotade med.
Efter ett års kamp gav jag upp och lät sonen flytta ned till pappa. Då hade vi som sagt gått igenom utredning på utredning efter alla anmälningar som pappan skickade på mig. Inom parantes sagt så fann ingen utredning något att anmärka på hos mig eller sonen.
Jag såg hur illa berörd min son var för tyvärr meddelade pappan honom precis allt han gjorde för att sonen skulle få flytta till honom och försökte få honom delaktig i alla anmälningar. När sonen då kom till mig o meddelade att pappa hade lovat att han skulle få flytta inom si eller så lång tid var det jag som fick tala om att pappa inte talade sanning utan nu fick vi vänta på att utredning 1 eller 47 eller vilken det nu var i ordningen som pågick och att domaren hade bestämt att han skulle bo hos mig. Att se sin sons besvikelse när han kom på att pappa inte klarade av att hålla sina löften är hemskt.
Under hela den här tiden misstänkte jag och sambon starkt att det här i grunden rörde sig om pengar, pengar som pappan inte ville missa, underhåll som han aldrig ville betala utan att jag mer eller mindre ringde och tjatade för att få det.
Tyvärr har jag fått mycket av mina farhågor besannade och tyvärr har väl sonen också blivit lite medveten om att han hoppade i galen tunna den där gången. Han som trodde stenhårt på sin pappa och har blivit lurad på hälften av det utlovade såsom ny cross, crossträning, nytt rum (han o pappans nya frus två barn delade rum) det nya rummet fick han efter att jag hade trätt in (igen) och hotat med sociala myndigheter.
Idag ligger han i bitter strid med pappa om att få behålla större delen av sitt studiestöd, han får idag 300 kr att klara sig på i månaden vilket inte är speciellt mycket när man är 17 år. Om han propsar på mer meddelar pappa honom att då får han betala all mat själv.
Varenda gång han är uppe och hälsar på får jag handla kläder och skor åt honom/se till att han blir klippt/köpa deo/se till att han blir hel och ren osv, osv.
Jag betvivlar inte en sekund att pappa älskar sin son men han har ändrat sätt totalt, om det är på grund av sin nya fru/pengabrist eller vad det är vet jag inte.
Det enda jag kan göra i det här läget är att peppa min son att fortsätta att kräva sitt studiestöd, hjälpa honom med argument, kläder och vad han annars behöver hjälp med.
Men jag håller låg profil just för att jag inte vill att han ska hamna i kläm igen som han gjorde i vårdnadstvisten.
Visst hade det varit lätt för mig att träda in igen och se till att sonen får lite mer pengar att röra sig med men just nu har jag valt att inte göra det. Vissa strider får han försöka fixa själv. Jag ser till att han får lite extra när han är hos mig och som jag har påpekat för sonen jag betalar ett underhåll på nästan 1400 kr för honom och det ska gå till mat o uppehälle. Sen ska pappa skjuta till lika mycket, studiestödet är hans eget som ska användas till bl. annat kläder.
Jag älskar min son tro inget annat och jag kan kämpa in till döden för honom men ibland måste man inse att slaget är förlorat och för att inte förlora hela kriget så måste man släppa taget.
Jag saknar min son varje dag men jag har lärt mig leva med saknaden och den får inte övertaget om mig (inte hela tiden)

söndag 7 november 2010

Söndag och färdigtankad?

Idag åker sonen tillbaks till pappa i skåneland och jag ska anses ha tankat klart? Jag kan aldrig bli fulltankad av sonen det krävs hela tiden påfyllning är jag rädd.
Under tiden så måste jag jobba och sen kommer sonen ner och säger hejdå innan han hoppar på tåget

lördag 6 november 2010

Lördag och dags för jobb

ja då var den veckans ledighet över. Nu blir det jobb fr o m idag till nästa fredag, sju dagar på raken.
Sonen är här fortfarande och vi får umgås på förmiddagarna istället i helgen och kvällen givetvis. Jag jobbar inte så långa helgpass som tur är.
På tisdag ska det vara galej igen på museet och jag får gå in och jobba på min lediga dag, jag hinner vara ledig på dagen sen får jag jobba 18-24 istället. Lite extrapengar till jul :-)
Annars är det bara umgås och vara hemma som gäller just nu.
Fast idag ska jag skicka sambon o sonen till stan, var och köpte en jacka till sonen på New Yorker, när vi kom hem upptäckte vi att ena halvan av tryckknapparna fattas på ett par ställen. Grrr sånt gör mig irriterad så sambon får väl gå ner och kräva en ny jacka eller avslag på priset. Det är (nog) bäst att han går ner för jag blir bara irriterad på de stackarna i butiken.

torsdag 4 november 2010

Tankar för fullt

Det är vad jag gör, tankar i mig så mycket som möjligt av sonen innan han ger sig iväg. Njuter av varenda stund vi tillbringar tillsammans även om det bara är i soffan och en bra film.
På söndag ger han sig iväg sen blir det låååånga veckor till jul innan jag ser honom igen.
Så just nu njuter jag hela tiden. Idag blir det stan och lite shopping samt en lunch tillsammans och i eftermiddag en långis med hunden ihop, vi pratar så bra då han och jag (sonen och jag alltså)

tisdag 2 november 2010

Så där ja.....

Nu kom det första undantaget: LAN fast jag har hotat med att hämta hem honom till lunchen. Igår var grabben duktig och bytte till vinterdäck på min bil. Fattas bara annat när han går fordonsteknisk linje :-)
Som belöning fick han åka och lana
Idag ska vi inte göra nåt speciellt alls förutom att handla lite sen blir det soffan för oss och en bra film