Statusrapport

Sen jag hämtade ut sambon från akuten har jag:

• fått ta ut semester då han inte klarar sig själv hemma
• Ringt o gapat på läkare, operationsavdelningar.
• Ringt o tjatat på försäkringsbolag, assistancekåren, mc-firman.
• Mailat till alla o Gud fader i princip för att förklara att jag och sambon är hemma och varför.
• Hjälpt sambon att duscha, knäppa byxor, klä på/av sig.
• Lyssnat när sambon har mer eller mindre vrålat för att han har så ont ( och nej han är en väldigt tålig man)
• Ordnat nya mediciner och hämtat dom.
• Gått ut med hunden x flera
• Bett grannen dra igång vår gräsklippare åt mig :-)
• Kånkat och burit barkmull .........
• Längtat efter sambons operation så det blir lite lugn o ordning här igen

I går var det Västmanland runt

och det blev ingen bra dag då jag helt plötsligt blev uppringd av ambulansen som meddelade att sambon hade krockat med hojen.
Det blev till att fara iväg till akuten och möta upp en ambulans med en något tilltufsad sambo i.

Tack o lov blev det inga "större och allvarliga skador" Ett armbrott av den lite allvarligare sorten där bägge benpiporna var av och en handled som var i småsmulor som ortopedläkaren så vackert uttryckte det, en del revben som antagligen har lite sprickor i sig och en stortå med en spricka. Hojen är paj och mc-stället också som blev uppklippt på plats.

Nu ligger sambon i sängen härhemma och väntar på en operation av handen, jag fick med honom hem och han har order att fasta var natt fram till tio på dan tills de ringer från operation och vill ha in honom....

Idag är det västmanland runt på mc

och här sitter jag o bloggar!
Jag tackade nej och vinkade av sambon som fick köra själv. Jag är en mes när det gäller hoj o dåligt väder och dom har lovat regnskurar hela dan. Alltså fick sambon ge sig iväg själv :-)

Trots allväderställ o hela faderittan så avskyr jag regn när jag ska köra hoj. Jag kör när jag är så illa tvungen, typ hem från semestrar o sånt men icke, aldrig i detta liv att jag skulle ge mig ut frivilligt om det är regnigt. Det är en helt annan sak om man är ute o kör o blir överraskad av regnet.

Jag o min andre sambo kurar inomhus istället. Vi ska snart ha oss en macka med matjessill o ägg, dvs han får skalken på brödet o jag tar resten.
Hans öga börjar torka ut lite men givetvis glömde jag att sätta på dumstruten när jag skulle iväg och handla innan så när jag kom hem hade han givetvis kliat av skorpan. Jag kan slå mig själv för att jag lyckades glömma kragen!! Enda kruxet denna veckan med hans öga har varit, trots antibiotika, att det geggar en massa äckligt klet i ögat och det har det aldrig gjort innan.
Vi får väl se vad veterinären säger på onsdag.

Men han är otroligt duktig med sin antibiotika förresten, hur många har en hund som äter tabletterna på kommande? Jag har! Det är bara att säga till honom a tt nu ska du äta upp din medicin, så glufsar han "glatt" i sig sina piller :-) Mammas duktiga kille!!

Idag ringde telefonen!!!!

och jag kan numera titulera mig museivärd :-)
Nu och nu förresten jobbet börjar inte förrän senast 16 augusti ev. lite tidigare och sen blir det stor invigning den 4 september.

JAG FICK ALLTSÅ JOBBET SOM JAG SÖKTE OM DET VAR NÅN SOM INTE FATTADE :-)

Nu känns det genast lite lättare och då kan jag stå ut med att vara städkärring o alltiallo på kirurgen ett tag när jag kan se ett slut på det.
Jag behöver bara vara där i sju veckor till, Hurra!!
Det får väl bli nedräkning här.
Om jag tänker efter är det inte så farligt träligt att vara där om jag bara hade fått jobba i lugn o ro.
Jag har en arbetsbeskrivning som jag ska följa men den blir ändrad stup i kvarten och jag får hela tiden nya uppgifter som ska göras omedelbums och det irriterar mig, trots att jag är van att jobba på det viset. Sen blir det väl knappast roligare av att uppgifterna jag får är fjantsaker som att sortera den här högen med papper o sätt in i en pärm, byt ut alla de här papperna på toaletterna, Men hur viktigt är det egentligen? Det är arbetsuppgifter som tar max tio minuter att göra, hinner man inte med sånt själv?
När jag då försöker göra sånt som står på beskrivningen som att gå ner på mottagningen och fixa preparering inför scanning då får jag höra att det mycket viktigare att jag sorterar den o den pärmen eller spritar av i korridoren?! Men hallå?


Men jag behöver bara vara där i sju veckor till, sju veckor till, sju veckor till, sju veckor till,

Ingenting förundrar mig längre

En kommentar var att det är underligt att jag får arbetsuppgifter som inte är bra för mig. Ja det är underligt men inget som förvånar mig. De skador jag har idag är att axel och nacke inte fungerar som de ska, nacken gör att jag lider av yrsel tidvis och axeln att jag får inflammationer som inte går bort igen, de har alltså blivit kroniska.
Jag har gått igenom en massa tester och det är klart enligt dem att jag får absolut inte jobba som undersköterska längre (det var klart för tre år sen hmm) och jag kan inte arbeta med städning, köksarbete eller statiskt arbete typ sitta vid datorn och knappa siffror i åtta timmar om dagen. Jag får/kan inte heller arbeta med arbete ovanför axlarna för mycket. Jag behöver alltså ett omväxlande arbete där jag själv kan välja lite vad jag gör. Hur lätt är det i dagens läge?

Den sista tiden har jag fått gå hemma då ingen har kunnat hitta ett jobb till mig, nu har arbetsgivaren helt plötsligt kommit på att det kan bli dyrt det här .......och beordrat mig att börja gå som "alltiallo" på min gamla avdelning med städjobb o köksjobb samt lite plock på datorn...... alltså konstgjord andning.
Och som sagt inget har ändrats utan allt är likadant. Fikavagnar står kvar om inte köksan tar dom, arbetsuppgifterna ökas på hela tiden sen får man "skäll" för att alla uppgifter inte hinns med.
Japp jag är grinig idag med .......

jobb jobb jobb

Just nu är det lite mycket med jobb så jag orkar/hinner/kan/ids/ inte riktigt just nu (välj själv det som behagas)
Jag har ju gått hemma länge och nu helt plötsligt har arbetsgivaren fått för sig att det är ju dyrt att låta henne gå hemma och inte göra nån nytta...
Så pang tillbaks i verkligheten med sig, jag dunsade ner på mitt gamla jobb där jag ska gå som "alltiallo" (hmm) tills nästa jobb lyser med sin närvaro igen.
Jag formligen avskyr det! Jag har gått vidare och det var tre år sen jag jobbade på avd på sjukhuset. Eftersom jag är så skadad som jag är får jag inte jobba ute i vården utan jag ska leka piga och servera frukost, ta hand om köket, fixa lite administrativt arbete, städa lite här och lite där?!? Göra lite av ditten och lite av datten.

Detta är vad som kallas konstgjord andning och alla jobben jag ska göra är precis de som läkarna har sagt att jag inte ska hålla på med *suck*

Just nu är jag bara lite lite lite less på tillvaron så ursäkta om jag låter grinig.
Sist jag var på den avdelningen och jobbade så "glömde" alla att ta ut fikavagnen och den kunde stå där i typ flera timmar tills osten var på väg av vagnen själv. Idag var jag hos sjukgymnasten och meddelade snällt att ni måste själva ta hand om fikavagnen.... när jag kom tillbaks två timmar senare stod den där ........igen! Ingenting har ändrats på tre år!......MORR!!

Min älskade vovve fick åka akut till veterinären igår. Just nu går han med krage och äter antibiotika. Återbesök nästa vecka för ev. operation.
Han har haft en sorts "vårta" på ögonlocket som veterinären har kollat och tyckt att den sitter väl bra än så länge.
I helgen lyckades han givetvis klia sönder den totalt, den delade sig i två delar.
Nu ska kirurgen titta på honom när han ätit klart antibiotikan för att se om det går att skära bort resterna utan att förstöra ögonlocket.

Jävla spenat :-)

Gårdagen tillbringades i spenaten dvs vår trädgård. Det lades ut barkmull på sambons begäran, plantades örtkryddor, vattnades, klipptes gräs, gjordes allmän röjning i rabatten som det ska planteras i idag... puuhhh.

Så idag ska det tillbringas ännu en dag i spenaten med att lägga ut det sista av barkmullen och planteras Lavendel.

Jag bara avskyr det! Visst är det snyggt när det är klart men att tillbringa en hel dag i trädgården gör jag om jag kan få ligga i en solstol o läsa, att hålla på att rensa, bära och kånka bara avskyr jag.
Underhållsfri trädgård efterlyses!

kvällen igår

var en ljuvlig kväll, hela dan hade jag gått och väntat på åskan o regnet men si, istället sprack det upp och blev en alldeles ljuvlig kväll.
Sambon o jag tog våra hojar och drog iväg en sväng, att han sen bjöd på mat på Kajen var inte helt fel det heller. Maten blev en alldeles underbar sallad, de har en sån där bra plocka ihop själv och betala/tillbehör. Min bestod av grunden och fyra tillbehör, lax, kräftstjärtar,mozzarella och vitlöksdressing.
Sen hoppade vi på hojarna igen och drog iväg en sväng och bara njöt av solen. Vi tog en sväng runtom stan (inte i stan utan runtom den på vischan) på alla småvägar vi hittade som bar hemåt igen. Hur mysigt som helst förutom en vägsträcka som mest bestod av potthål och stora sprickor med sättningar, sånt är inget roligt när man kommer med hojen i 50 knyck och lite lutning ...... En sju åtta mil skrapade vi ihop i kvällningen :-)
Sen fick Joey sin belöning för att han var själv hemma en långpromenad när matte hade fått stelheten ur kroppen.

Idag ska det bli trädgårdsdag och köra till tippen dag *suck* Vad jag avskyr trädgårdsarbete att sambon är lika trög på det som jag underlättar inte. Kan det vara därför vi letar radhus eller lägenhet med garage? Eget garage alltså, inget kallgarage i nån länga inte, för då dör våra hojar av köldskador under vintern :-)

Min vovve

Är den snällaste och mest korkade jag någon gång varit med om och det säger jag inte elakt utan mest kärvänligt.



Om man har sett tv-serien Vänner (googla för sjutton) då vet man vem Joey är, han är snäll och om man vill uttrycka det snällt: Inte den skarpaste kniven i lådan. sån är min vovve, de delar t o m namn!

Joey (vovven alltså) är så snäll att han är dum. Av någon konstig anledning så brukar det där gå hand i hand när det gäller hundar.

Men han är å andra sidan den enda av alla mina hundar som har varit så mild i humöret, tillitsfull, tålmodig och vänlig. Han är nog den enda av mina hundar som har njutit så han har stönat var gång han har fått ligga hos mig i sängen, en tass på min mage och huvudet på min axel sen har vi kunnat snarka ihop han och jag.

Sambon brukar gå in och titta på oss sen suckar han och säger: Jaha där ligger du och din pojkvän.



Ibland undrar sambon om Joey sitter fast i ändan på mig, för där hunden är, där är jag och om sambon har blivit av med mig kallar han på Joey som glatt kommer springande (om han hör honom vill säga) för att tvärvända och springa tillbaks till mig. Sen är det bara att följa efter hunden .....



Sista halvåret har jag börjat märka hur trött han börjar bli, vi har fått dra ut ett antal tänder på honom så nu fattas halva garnityret på hundkraken. Han börjar bli döv och hör bara vissa ljud, helst bör man ha ögonkontakt då går han på teckenspråk istället. Det sista är liiiite svårt i skogen kan jag tala om. Så jag har börjat med att ha honom bakom mig på stigarna istället.

Att han har dåliga tänder är dels arvsanlag och att uppfödaren som ägde honom tills han var fem år alltid ger sina hundar uppblött foder. När han var fem år fick jag honom mot att jag gav honom ett bra hem nu är han tio och aningen grå här och där, så vi matchar varandra rätt bra :-)



jag har lyckats lära honom teckenspråk (av en enda anledning, jag är van att göra det med mina hundar) och egentligen är det ren tur med tanke på att han börjar bli döv,

Jag har lärt honom lite skit också ..... räcka vacker tass, sitta fint, spela död, göra high five och vinka så det går att lära gamla hundar sitta :-)



Nu vet jag att jag måste beställa tid hos veterinären för att göra en liten hälsokoll, se över lite knutor etc men jag drar mig i det längsta, tänk om hon säger att jag måste avliva min goding. Vad gör jag den dan jag inte har kvar min bästa vän som alltid finns här?
Jag fasar för den tanken, det är inte första gången jag har varit tvungen att göra det men det är lika obehagligt varenda gång och än är det nog inte någon fara men snart så....

Dagen igår

Var varm och solig HELA dan. Vart tog regnet vägen? men det vågar jag inte säga högt

Eftersom jag är en fegis så tog jag tåg o buss till Stockholm så sambon fick hämta upp mig på stationen där. Jag bara hatar att köra i den stan, det är alltid vägbygge och omvägar och jag har aldrig en aning om vart jag ska. Jag är den där typiska kärringen som vimsar mellan filerna och får tutningar till höger o vänster för att jag hindrar farten och alla andra som vill fram och vet vart dom ska. Nä ska jag köra där så ska det var mitt i natten när alla sover så jag hinner med att tänka.

Sambon hämtade upp mig sen drog vi ut på Djurgården och strosade lite på Skansen, käkade middag på ett ställe som hette nånting som jag inte kommer ihåg just nu (japp jag lider av namndyslexi och kommer aldrig ihåg namn)
På Skansen träffade vi en amerikan som var något udda, tydligen hade han köpt en ny volvo av nåt slag och i köpet ingick en resa till Sverige för att hämta bilen? En sak är säker han såg definitivt inte ut som en som kunde hosta upp en halv mille (sambons gissning på vad volvon kostade) för att köpa bil. Han var väldigt sjavigt klädd, långt hår, keps, tatueringar i ansiktet, ja ansiktet! Lite stjärnor som var ingaddade under ögonen. Sen hör o häpna, eyeliner, ja karln hade eyeliner!? Lösnaglar som säkert var två cm långa! Jag trodde inte mina ögon utan var tvungen att lite diskret kolla en gång till, jupps det var lösnaglar!
Sen började han berätta om sin fru som var från Sibirien. Hmm då hade jag precis placerat honom i bögfacket :-)

Man ska inte döma hunden efter håren eller så var det dolda kameran så det stänkte om det ....

Efter middagen knatade vi iväg till Cirkus för att se konserten med Joe Bonamassa och jag säger bara det vilket ös!!!
Jag är förundrad över att taket på Cirkus är kvar efter det här uppträdandet, publiken stod upp och formligen vrålade och Joe han spelade och sjöng så det stod härliga till.
Sambon var supernöjd med sin present och både han och jag konstaterade att vi gärna skulle gå en gång till.
Nästa månad väntar AC/DC på oss på Stadion i Stockholm, jag gissar att det blir lika mycket ös då :-)

näääääää

Nu försvann ju solen och vi som skulle ha mysigt på Djurgården idag?

Ska det regna då vete sjutton om jag vill åka nånstans *tjurig är bara förnamnet*

jag som hade planerat fina jeanskjolen o sandalerna.... Nu får det väl bli jeansen o gympadojorna istället, vad jag avskyr när det ska ändra sig hela tiden :-/

Jag vill ha solen nu! Tack! Regnet o gråvädret kan vänta till hösten, Bra så?

Joe Bonamassa - Further on up the Road (Featuring Eric Clapton) - Live a...

konsert

Idag blir det lite hektiskt, buss till stan, tåg till El tokholmo för vidare transport till Djurgården och lite myspys. Ikväll blir det konsert med Joe Bonnamassa på Circus ........låååååång dag blir det och hundvakten är ordnad :-)


Eftersom jag är lite tekniskt handikappad för ögonblicket så blev det lite konstigt med länken men ......

Igår

Var det en underbar dag, solen sken från molnfri himmel. Varmt o skönt ute.
Jag passade på att trimma/klippa ner vovven ordentligt. Vi hade en del diskussioner han o jag om hur mycket som skulle klippas o hur länge han skulle bli ståendes på bordet, fast jag vann ....som vanligt höll jag på att säga.
Han vet att jag alltid vinner men lite måste han ju med ålderns rätt testa o se om han kan slippa undan, det är ju såååååå tråkigt att stå där.
Det är inga stora protester men mycket suckar, blängande och försöka sätta sig ner när jag klipper baktassar sen suckar han lite och reser sig upp när jag hostar och kommenderar upp och stå.
Som tack för friseringen brukar han lägga sig på gräsmattan och sno runt ordentligt för att få till frisyren ordentligt. Ni vet ju att det blir aldrig riktigt bra hos frisören utan man måste fixa lite själv också :-)

På kvällen hade jag årsmöte i villaföreningen här, jag sitter som sekreterare (kan undra hur det gick till) och nu skulle jag egentligen skriva årsmötesprotokoll fast jag tror att jag gör som vanligt, drar på det i det längsta.....

Idag tänkte jag gå ut och försöka få ner basilikan och koriandern i sina krukor ute..... för andra gången i år, de första dog för mig när frosten tog dom för 14 dagar sen.
Det var den enda kvällen jag inte tog in dom .....

Nu ska jag väcka herrn här ur sin slummer så vi får ta dagens första motionspass

Lugnt och skönt

på gott och ont.
Mina föräldrar har åkt tillbaks till skåne och med sig i bagaget hade dom 17år som jag misstänker sov alla femtio milen.

Sambons barn har åkt till mamma och sambon tog gitarrerna och drog till sitt rep med bandet.

Så nu är det tyst och skönt här endast tomten är vaken för vovven snarkar vid fötterna :-)
Fast sonen kommer jag att sakna, helgen går så fort och har jag otur nu så ser jag inte honom igen innan skolan har slutat. Han är som tonåringar mest, glömmer bort att han har en mamma som vill prata och umgås ibland ....

Mitt älskade barn, det var ju igår som du skulle hålla mig i handen varenda gång vi var utanför dörren.
Det var igår som du pratade i ett och undrade över allt i hela världen. Du kom med funderingar och förklaringar på allt.
Det var igår som det bästa du visste var att hänga med mamma på badet, affären, tanka bilen, ja kort sagt överallt skulle du hänga med mamma.

Idag är du tonåring och skulle hellre dö än hålla i mamma
Idag är du tonåring och vet allt bäst själv
Idag är du tonåring och hänger hellre med kompisar än med mamma

Men trots det vet jag att du både kramas, håller handen, frågar och hänger med mamma bara ingen ser det :-)

Nu har grillpartyt tagit slut

och jag med skulle jag vilja påstå.
Jag var uppe sex i morse och började hacka, skiva och röra.
Det var årets grillparty för att fira sambons o min pappas födelsedag.
Vi var med pojk o flickvänner ca 15 personer här hemma.
Jag lyckades tubba sonen att baka bröd :-) inte illa pinkat att få en sjuttonårig kille till det...

Mycket skratt och umgänge blev det under eftermiddagen och fint väder hade jag lyckats tumma mig till. Det är rätt mysigt när alla gäster får fixa ihop sin egen mat och det fanns lite till alla t o m något till familjens vegetarian :-)

Menyn blev som följer:

• fläskkarré och kycklingfilé till grillspett samt köttbullar o baconlindade prinskorvar.
• olika grönsaker till grillspetten. jag tog aubergine, squash, svamp,cocktailtomater.
• Pastasallad med sockerärtor, paprika, gurka och pesto.
• Sötpotatissallad med halloumi och koriander
• Melonsallad med feta, pinjenötter rödlök och mynta
• Tomatsalsa
• Mögelostsås
• Rhode Island sås
• Chilisås
• Ajvar Relish bröd med oliver o rosmarin

Till dessert hade jag gjort en "fuskglasstårta" Vaniljvisp som vispas hårt och läggs mellan och ovanpå marängbottnar sedan in i frysen. Garnera med frukt innan servering.

Alla såser var yoghurtbaserade o kalla enkelt och bra.

Hunden var överlycklig hela eftermiddagen, tänk all denna mat och alltid var det någon som tappade nåt gott åt honom :-)

Grillparty

Förbereder ett grillparty massor av hackning, röra osv ...........återkommer

Det här med karlar och städning

Igår hade vi storstädning i hela huset, sambon skulle städa undan sin skit från vårt gästrum/kontor. Dvs han har kontor där när det inte bor några gäster där...
Eftersom min sambo lider en aningens aning av lite presenil demens eller Alszheimers light eller nåt sånt och har Svea rikes längsta startbana så brukar han saligen förtränga saker som inte är så roliga eller nåt sånt, ja ni fattar själv. ALLT tar en sån jävla tid att det krälar i hela kropppen på mig....
Jag då som är rask, effektiv, äckligt effektiv om man ska lyssna på sambon och dessutom duktig på att göra många saker på samma gång utan att för en enda sekund klicka i hjärnkontoret.... Kort sagt jag är ju kvinna :-)
Jag har alltså påpekat i ca två veckor att du måste röja i gästrummet .... Ja ja ja har jag fått till svar, jag hinner nog.
Han röjde nämligen i sin sänglåda när vi sålde vår gamla dubbelsäng och allt det hamnade i bäddsoffan i gästrummet för att han hann inte med att ta hand om det då.......Det är bara två månader sen vi sålde dubbelsängen.
Sen har han i sedvanlig ordning börjat slarva med att sätta in papper i pärmar det sista halvåret eller nåt (och nej det är inte lönt att jag gör det för jag gör bara "fel" och sen har vi ett jävla liv härhemma)
Så igår tillbringade sambon dagen sittandes på golvet i gästrummet och sorterade papper o prylar, behöver jag säga att han är inte färdig än? Han har fortfarande en tredjedel kvar att sortera och då har vi inte (läs jag) dammtorkat, dammsugit, torkat golv eller bäddat för föräldrarna än....
Sen vet jag ju att det kommmer att sluta med att han konstaterar tidsbrist och öser in allt i ett skåp och slår igen dörren med våld och säger att jag tar det här nästa helg...... Nästa helg kommer aldrig :-/
Under tiden sambon satt på golvet och sorterade hann jag städa resten av huset (obs vi har sju rum o kök) gå ut med hunden, tvätta ett par maskiner tvätt, skura efter hunden som fick för sig att börja kräka på mitt nytvättade köksgolv, surfa runt lite på internet, planera och inhandla maten till grillfesten i morgon och laga middag till oss.

Om vi säger så här .........Jag upphör aldrig att förvånas.

Ibland är jag elak och då kommenderar jag in honom på badrummet för att städa hela badrummet, vilket är det värsta han vet, sen går han in o lägger sig i sängen ett par timmar för att han mår dåligt, Visst är det elakt av mig att tvinga honom att städa där? :-)

Shit vad duktig jag är

Idag har jag städat hela huset själv, minus barnens rum (DET är faktiskt deras bekymmer inte mitt)
Under tiden jag har städat så har sambon röjt i gästrummet från tio i morse tills nu kl fem och han är fortfarande inte färdig!?!
Om vi säger så här så städar han grundligt när han väl städar :-/

Ikväll är det jag

och Anders först sen är det jag och Poirot, min gamle favorit från ungdomen.

Bokmal som jag är så minns jag den första läsupplevelsen med Agatha Christie den första favoriten bland deckare.
Glädjen när jag besökte det lokala biblioteket och hittade en Christie som jag inte hade läst innan.
Det var högtidsstunder när jag kom hem och kunde slänga mig på sängen och bara läsa, läsa och åter läsa.
Många är de nätter som jag har läst sönder :-)

Jag var nog inte mer än 17 år när jag hittade Tolkiens underbara saga. Sagan om ringen, jag lusläste den ett antal gånger och än i dag kan jag plocka fram den ur hyllan och läsa om den igen.

Vår

Idag är det nog första vårdagen MED värme.
Jag har gått runt i trädgården och vattnat lite häck, röjt ris och påbörjat mitt stenparti. Allt detta endast iförd shorts och linne!!

Då är det väl vår? Säg säg säg?

Höll på att skrämma slag på en stackars igelkott när jag började på stenpartiet... han hade tydligen bestämt sig för att boa precis där men fick ge med sig trots väsningar och ihoprullningar :-)

och den här telefonen....

Funkar den överhuvudtaget? Börjar tro att det är tjall på linjen både på mobilen o den vanliga *mutter*


och nej den inte ringt än .......skittelefon!!

Jag har fuskat!!

jag sa återbud till sjukgymnasten till fördelen för min lunchdate....
Fast det var det värt, en långlunch i solen, god mat, trevligt sällskap, för att ingen ska tro nåt så var sällskapet kvinnligt och mycket prat (som om det skulle kunna bli det med en karl där? har jag förutfattade meningar eller? )

Sen en glass på det i solen och hem och gå ut med hunden. Du o jag Vovven, Du och jag .........

lunchdate

blir det idag .......om än lite tight med tid då jag har en date med min sjukgymnast också fast det går nog att lösa




(och telefonen har inte ringt än)

Idag är det en grå dag ...

Himlen är grå
Hunden grå o trött
Jag är grå och trött


och den där jävla telefonen ringer ju aldrig!!

Nu så .......

Är jag alldeles strax 1500 rikare eller nåt ...för då har jag sålt två av våra AC/DC biljetter.....

Ääääh varför ska man vara ordningssam alltid?

Ikväll skippar vi desserten för den är redan uppäten.....
Kan lova att det var drag i den glassen *svid i halsen*

Jag kände att jag behövde lite uppmuntran efter att ha slagits med alla miljoner människor på stan.
Vi åkte bara ner för att hämta ut mina mc-byxor som behövde ny dragkedja. Jag påstår att de krymper i garderoben var vinter men sambon vägrar tro på det. Han är fräck nog att påstå att det är jag som har blivit tjockare om magen eller ändan??!

Han ska vara glad att han fick glass o jordgubbar idag *mutter*

Om jag har tur

Så kan/ska vi grilla idag.

Mumma för volangerna blir det ....

Bakad potatis,
grillspjut
halloumi
nån röra till potatisen

till dessert blir färska jordgubbar och en ny? glass som jag hittade chili-chokladglass :-)

Nu ska jag fröjda mig lite med snabeldraken innan jag håller lördag

Lördag

Idag var jag hjärtligt trött på vovven när vi gick morronprommis, inte bara idag förresten jag har varit väldigt trött på honom en veckas tid eller nåt.
Egentligen är det inte hans fel men med tanke på herrns ålder så borde han inte vara intresserad av lammkött...
Vi har en tik som löper nånstans i byn och tydligen är det ett väldigt intressant höglöp för t o m inne i skogen är han totalt stollig, antingen hör han inte när jag kallar på honom (lite ursäktat är det väl då han är aningen döv "på riktigt") men han har fått en magnet i näsan och fastnar på varenda liten fläck sen får jag formligen putta honom därifrån eller så drar han som en avlöning. Hädanefter är det koppel som gäller både i skogen och i byn!!
Han glömmer totalt bort vad det är han ska göra som t ex lite naturbehov, ja löp är också ett naturbehov men det var inte det vi pratade om :-) kanske kissa lite eller nåt sånt...
Nu ska man ta med i beräkningen att detta är en hund som totalvägrar att göra nummer två i vår trädgård eller på asfalt, nej här ska vi upp på stubbar, in i buskar och sitta "på tron" så högt som möjligt och helst med en hel gran i ändan.
De senaste gångerna jag har varit ute med honom har han totalt glömt bort varför vi är ute och kommer på att .... oooops här var det nog lite nummer två på g och vi är redan hemma!! Med påföljden att han har krupit in i grannarnas trädgårdar eller helt sonika satt sig på asfalten och då är det illa för hans del! Tur att man har inhandlat lite svarta påsar......
Men många av grannarnas ögonbryn har varit uppe i pannan och vänt när de har tittat ut genom köksfönstret och sett mig ståendes med huvudet i deras buskar och plockat/letat hundskit ..... Jodå jag kan se synen framför mig även om jag är i min bästa ålder så har nog inte kroppen insett det för det blir längre och längre ner till marken för var vecka....

vars e värmen?

Det kan man undra både länge o väl.
Jo jag fick i liv i vovven så vi kom ut men jisses i min lilla låda vad kallt det är, trots solskenet.
Det var så jag längtade efter vinterjacka o vantar. Mössa vägrar jag använda av princip....

Nu har jag klarat av handling, posten, dammsugning, allmän röjning, förberedelse av mat till ikväll, tvätten och bilen är tankad och klar till servicen i morgon.....Jo det var ju just det.

Här sitter jag i godan ro och ringer lite samtal samtidigt som jag smuttar på en kopp the då mobilen ringer.
När jag svarar ser jag att det är min bilmekaniker som undrar lite försynt: "har du glömt mig idag?"
Näää säger jag ärligt det har jag inte det är ju inte förrän i morgon?......väl?
Samtidigt som jag säger det kollar jag i min öppna almanacka och ser ju hur tydligt som helst att det står att bilen skulle vara inne idag på morgonen! ......
Är det sånt som kallas tablå? Eller lite dagvill?
Det var bara att krypa till korset och be om ursäkt och som tur är så är han världens bästa mekaniker så han lovade att ta bilen i morgon istället eftersom jag har lite problem att lämna när jag inte kan komma därifrån :-)
Det får nog vara värt en chokladkaka eller nåt till honom när jag lämnar bilen i morgon istället :-)

Dagarna går o går .....

Veckan består mest av måndagar o fredagar, jag ska väl egentligen inte klaga eftersom jag är s.k lyxhustru för ögonblicket (läs hotellvärd)

Igår blev det ingen hoj-tur till någon fika-träff inte, nääää vad besviken jag blev. Vi stod här och tittade oss omkring och dividerade lite, under vårt dividerande så började det droppa ovanifrån.

Det blev ett snabbt beslut på att åka en sväng ner på stan i stället och uträtta dom ärenden som har väntat på oss länge.
Sambon bjöd t o m på middag så strejken hjälpte :-) Riktigt mysigt hade vi han och jag där vi satt o åt ute på lokal mitt i veckan :-)

Häromdan ringde telefonen och jag fick ett tråkigt besked .... mina föräldrar och sonen skulle komma upp till Kristi flygare men hade fått förhinder en dag eller två, kommer gör dom men lite senare. Jag som har längtat sååååå både efter föräldrar men mest efter sonen.
Han är ju som tonåringar mest, ringa mamma? Orka, typ eller nåt .......... Ibland kommer han ihåg att han har en mamam femtio mil bort och då hör han av sig men det är nog mest mamma som ringer och ringer.
Vad jag hatar att ha honom så här långt borta men det är som det är .......och en lång historia däer med som vi kan ta en annan dag ....

Nu är det dags för morgonens första motionspass, den gamle och jag passar på vid den här tiden då vi är som piggast och orkar mest. Fast just nu ligger han mest och snarkar vid mina fötter och det är inte lite han snarkar men man vänjer sig vid allt här i livet.

och solen lös med sin frånvaro

som vanligt höll jag på att säga, det slår tamefan aldrig fel jag hinner inte mer än doppa ändan i stolen så piper solen iväg bakom ett moln.
Det är inte meningen att jag ska få lite bränna på snoken i år, resten av kroppen lär inte få nåt heller där är det beach 2099-frös ihjäl eller nåt som gäller :-/

Just nu väntar jag på sambon, det är meningen att vi ska ta våra älsklingar och dra iväg till fika-träffen i Skultuna som har grand opening ikväll. Hundratals hojar, grillrök och läderställ blandat med allväderställ det är mumma det :-)
Men med tanke på vädret så får jag väl se om det blir nåt av eller om han där uppe ska öppna kranen .....

Idag blir det en slööööööööö dag

för idag tänker jag gå i strejk :-)
Ibland får jag för mig att nu behöver hotellet stänga för lite semester och då strejkar jag så idag tänker jag sätta mig på altanen och sola näsan, läsa lite böcker och fika. Det är det enda jag ska göra idag förutom att gå ut med vovven.

Jodå jag överlevde...

Men kanske inte mer än nätt och jämnt.

För att göra en lång historia kort...
I grunden är jag undersköterska inom kirurgi och har jobbat som det längre än vad jag vill komma ihåg. Min kropp har börjat säga ifrån och både nacke och axel har packat ihop med långa sjukskrivningar o rehab etc som följd.
De sista två åren har jag jobbat inom landstinget som projektsekreterare för att spara min kropp lite nu gick projektet upp i förvaltning och mitt jobb försvann ut till höger... Back to basics, m a o fick jag gå tillbaks till jobbet på kirurgen och det funkar ju inte. Det har varit rehabmöten, andra möten, möten igen och lite mer möten hela våren.
Förra veckan fick jag reda på att de sökte museivärdar på det nya länsmuseumet som ska öppna i höst och idag har jag varit på "anställningsintervju" (Ägarna till museumet är ju till hälften landstinget och andra halvan kommunen = samma arbetsgivare) och senast nästa vecka kommer jag att få besked om jag får jobbet eller inte *hoppas*

Kan någon snäll människa hålla både tummar o tår för mig nu?

Idag är en pirrig dag

Kl. 11.00 brakar det loss........ mer om det senare när jag vet om jag har överlevt eller inte :-)

Morronpromenaden gick väääldigt långsamt idag, kan bero på att jag är aningen ledbruten efter häckplanteringen/grävningen.

När jag är klar framåt lunch så blir det nog en solstol eller soffan beroende på väderlag.
Av någon anledning så är det för kallt på förmiddagen att sitta ute o bränna näsan när det börjar bli lagom i luften så försvinner solen....
Jag ger mig den på att den (solen) håller koll och när hon? ser att jag är ute så tar hon betäckning bakom närmsta moln och kallar in kavalleriet för att inte synas till mer den dan.

Häckuslingen är klar!!!

Tid och kraft har gått åt men nu är häckuslingen klar......
Nu undrade jag bara stillsamt de femtio plantor vi har kvar får man sälja tillbaks dom till plantskolan?
Vete fan hur vi/personalen räknade men vi har fem krukor á tio plantor kvar?! Jag har mätt och funderat men icke att jag får detta att gå ihop .....
Believe me det kommer att sluta med att jag har spirea i hela trädgården

Lugn och ro

Det gillar jag skarpt, lugn och ro alltså.
Just nu är vovven och jag ensamma hemma, sambon repar med bandet och hans barn har gått till mamma.

Annat var det i eftermiddags då var det minsann inte lugn och ro inte......
Sambon började vid lunch att försöka få 19år ur sängen för städning och diskmaskinstömning vid tre-tiden lyckades han enbart för att vi skulle äta och hungern drev damen ur sängen.

Samma sak varenda söndag, gap och skrik, vrål och protester, häromsistens lyckades hon vråla så att hon fick näsblod!

En sak vet jag att hade det varit min unge hade jag nog gått upp med en hink vatten och slängt i sängen så hade jag sluppit tjatet om att kliva upp men jag är ju å andra sidan rätt demonstrativ ibland .-/

Åter till naturen

Diket och häckuslingen väntar ...........fast först ska herrn här och jag ta vår morronprommis och jag tror den blir lååååååååååååååång idag

( och ja jag vet att sambons fot sticker fram men orka redigera)

Satans trädgård att vara lång

Gräver och gräver och gräver.

Just nu tog jag en paus i grävandet bara för att jag var såååå less,

Scenariot är: Hörntomt och femtio (50) meter som ska grävas upp för att plantera en häckusling.
Jodå det SKA grävas dike för det har sambon bestämt och läggas plantjord i botten och sen vanlig jord ovanpå för att toppa med markduk som ska täckas med sten eller grus ........*jiisses*
Har jag talat om att jag AVSKYR trädgårdsarbete?

Jag kan hitta på precis alla ursäkter för att slippa fatta spade och kratta eller vad man nu ska ha i näven.

• Jag har ont i händerna (sant men rätt uthärdligt för ögonblicket)
• Jag måste förbereda maten till i kväll (sant men inte tvunget just nu)
• Jag fryyyyyyser .......
• Jag är trött, less , slut, kall, törstig, hungrig.
• Hunden måste gå på promenad

Jag kan hålla på så här i oändlighet och det finns ingen, absolut ingen som kan maska så bra som jag när det gäller trädgårdsarbete men å andra sidan är jag jävligt bra på att pryda en solstol med en bok i ena näven och ett glas med nåt kallt innehåll i andra näven samt solglasögon på nästan :-)

Historien om när 23år flyttade hemifrån

Det är en historia väl värd att berättas och fundera över.

23år har alltid varit en stillsam pojk och träningsnarkoman så tonårsupproret kom väldigt sent (han orkade nog inte innan med fem träningar + matcher på helgerna) när det kom blev det en skräll som hette duga iaf för pappa.

Han började så smått med att skaffa sig en tjej som var ett år äldre och mer eller mindre bodde hos henne, då var han 17 år för han "trivdes" inte här. Vi (läs jag) hade såååå stora krav på honom. Kraven var städa ditt rum, tvätta dina kläder, hjälp till hemma med att tömma diskmaskinen och fylla på den, tala om när du går och om du tänker äta hemma osv alltså egentligen helt normala krav.
Varannan vecka tillbringades hos mamma och hon hade väl ungefär samma problem som vi (läs jag) i alla fall enligt vad sambon sa för mig pratar hon inte med och har inte gjort sen den dagen jag träffade sambon.
Åren gick med ständiga diskussioner och "strider" om ovannämnda, nu är jag en människa som anser att det blir konsekvenser av allt man gör här i världen och jag tar inte skit. Liiiite demonstrativ är jag nog ........ibland. *host* Så "glömde" han att tömma diskmaskinen så stod disken kvar tills han gjorde det..... Det var myyyycket disk ibland då han lyckades glömma tre dagar på raken.
Tills sist slutade 23år gymnasiumet och började jobba, då kom den STORA överraskningen, det kostade pengar att bo hemma! Behöver jag nämna att grabben blev fullständigt tokig ....... ett tag tills han kom på att det var rätt så rimligt.
Ungefär i samma veva började han intressera sig för kostens betydelse för träning (jodå han var träningsnarkoman fortfarande) med den påföljden att det skulle testas här hemma. Ett kapitel av många var att han skulle äta sex ägg om dan och jag meddelade att då får du köpa dom själv för jag har inte råd med dina experiment. Tro mig äggen var bara droppen eller toppen på isberget.

På hösten innan han skulle fylla tjugo kom den unge mannen hem och ville prata med pappa i avskildhet under samtalet meddelades att han skulle flytta hemifrån ...........till mamma!
För här kunde han inte bo då vi tvingade (läs jag) honom att göra en massa saker som städa, tvätta tömma diskmaskinen och sen fick han till råga på allt köpa en del mat själv!

Pappa hade lite invändningar där och menade på att du borde nog inte flytta till mamma utan flytta hemifrån istället, du är snart tjugo för du kommer ändå inte att stå ut hemma hos mamma i längden.

Jag tror det tog fyra månader sen ringde 23år och nästan grät i luren för mamma la sig i ALLT! Det var diskussioner om hur han skulle göra med flickvänner, hur mycket mat han tog i kylen, när han skulle tvätta och städa, när han skulle vara hemma osv. Pappa replikerade hela samtalet med "vad var det jag sa" .....

Sen flyttade 23år hemifrån till en egen lägenhet och si nu är han pratbar igen och varenda gång han är hemma för att hälsa på är det ett evigt gnäll från hans sida över hur dyr maten är,hur dyrt det är att ha lägenhet och klara sig själv, hur fort det blir ostädat, tvätten hur tråkig den är............ alltså ett helt vanligt vuxensamtal

Så hav hopp alla föräldrar med hormonstinna tonåringar, de BLIR vuxna en dag och flyttar hemifrån :-)

En dag i maj

ja det är maj nu ända sen inatt 00.01
Ibland när jag sitter här vid mitt köksbord så undrar jag vad fan gör jag uppe vid den här tiden? Med ålderns vana så har jag börjat bli morronpigg! Idag lyckades jag sova till halv sju hur det nu gick till? För det mesta vaknar jag mellan fem o sex varenda morron, frivilligt! Fatta det alltså jag vaknar i ottan frivilligt! Jag borde fan ha spöstraff!

Hade en diskussion med 16år härommorronen om huruvida man är artig eller inte när man är hemma. Damen ifråga har för vana att knata ut från sitt rum på morronen utan att vare sig säga bu eller bä åt någon. Skulle man då upphäva sin egen ljuva stämma med ett litet piggt gomorron så får man nåt mutter till svar........ i bästa fall.

Jag hävdar envist och av födsel och ohejdad vana att man säger gomorron när man ses för första gången på dan och den som säger gomorron är den som kliver ut från sitt rum så att säga. Man säger hej när man kliver in genom dörren och hejdå när man kliver ut.
Man talar om när man tänker komma hem och om man ska ha mat eller inte osv...

Hur svårt på en skala från 1-10 är det att hålla sig till de reglerna?

Tydligen jävligt svårt, för 16år är inte den enda av barnen jag har den diskussionen med utan det är sambons alla barn min son har jag trimmat sen han var nyfödd och han skulle aldrig i livet våga göra nåt annat!! *morr*
Tack och lov är det numera bara två av sambons barn som jag diskuterar det här med, den äldste flyttade hemifrån för tre år sen när han tröttnade på mitt tjat .... och DET är en annan historia som jag kanske tar i ett annat inlägg för det är en historia som är väl värd att berätta för alla tonårsföräldrar