Frustrerad!!

Är bara förnamnet på mig just nu. Jag är irriterad, gnällig och allmänt arg på allt och alla!
För att göra en lång historia kort så fick jag byta bank när vi köpte hus, jag o sambon har i alla år haft olika banker. Ingenting, INGENTING funkar!!
Först blev jag av med 5000 som jag var tvungen att betala för en kredit på mitt gamla bankkonto, inget att orda om, fattig blev jag so what, Jag skulle ju få en ny checkkredit när jag bytte bank.
Här börjar eländet, detta var typ tre veckor sen o lite till, det tog över två veckor innan jag fick tillbaks min kredit som inte blev en checkkredit utan nåt jävla Visa kort (som jag inte vill ha) med ränta multu bene och lite till. Jag lovar håret reste sig när jag läste räntesatsen = jag kan aldrig i detta livet uttnyttja den där krediten för det har jag inte råd till!
Idag skulle lönen gå in på mitt konto, jag kollade för säkerhets skull i morse innan jag gav mig iväg för att storhandla ..............0 kr på mitt konto förutom den där jävla krediten som jag inte vill ha. PANIK!!
Då ligger mina pengar o skvalpar på mitt gamla konto på den gamla banken för dom har glömt!? att ändra på min nya bank o på löneservice. Mitt gamla konto var (tackålov?) inte avslutat för att jag hade ett bankfack kopplat till det. Oooops nån "glömde" att meddela mig att jag inte kunde ha bankfacket kvar och att det inte gick att avsluta det gamla kontot. Hur i alla glödheta hade dom tänkt att lösa det sen när det var dags att betala facket? 
Just nu undrar jag varför jag skulle byta bank!
Vi var på Ikea och köpte bokhylla igår, äntligen överens och äntligen hade sambon fattat att det inte gick med dom andra hyllorna vi hade från början.
Hem och packar upp, sambon sliiiiiter upp alla paket till höger o vänster och struntar högaktningsfullt i att jag lite försynt säger att vi kanske ska öppna ett i taget och lite försiktigt så att vi kan lämna tillbaks om det är något fel (Alla vet ju hur Ikea funkar)
Givetjävlavis är det fel på bakstycket på en hylla som inte går att få dit, packa in skiten i söndriga emballage tejpa med silvertejp för att hålla i hop skiten och tillbaks, Kom hem med en ny hylla som var (nästan) likadan på bakstycket men vi lyckades lirka dit skiten. Då upptäcker sambon att vi fattas en jävla massa skruvar till hyllplanen! För dom packade han ihop med det andra som skulle tillbaks!
Gissa vem som har varit på Ikea idag ......också.

Förkylningen så här långt

Har förvandlats till en ögoninflammation istället.
Jag tyckte väl att ögonen kändes konstiga i helgen. Igår kväll råkade jag se mig i spegeln (nä jag gör faktiskt inte det så ofta)
och si på fan......ögonen var röda som på en albino, inte konstigt att det skavde!
Nu baddar jag med kamomillthe och håller tummarna för att det kommer att gå över av sig själv.
Förutom det så kommer sonen snart, snart, snart

Bloggtorka

Är bara förnamnet!
Inget är kul just nu, trots partyn och födelsedagar . INGET. ÄR, KUL.
Jag har tappat lusten för det mesta just nu, motion, löpning, dator, jobbet, flytten.
Jag saknar sonen så det värker,
Jag o sambon bara jobbar o sliter. Äta sova jobba typ.
Det är knappt jag orkar engagera mig i maten utan det blir enklast tänkbara.
Återkommer när humöret är bättre

Felia

Vi vaknade i går natt av ett himla oväsen, det åskade o blixtrade så det  stod härligt till. Fast mest blixtrade det... Rena rama fyrverkeriet, det var inte en blixt o en åskknall som vanligt. Det var minst 20 blixtar o en knall. Strömmen gick i hela byn och halva Västerås tydligen. Fjärrvärmen blev utslagen fast det värsta var att hela internet/tv och telefon blev utslaget.
Telefonen kom tillbaka fort som attan men resten? Vi har ju digitaltv och internet i samma kabel s a s....
När jag kom hem från jobbet igår så funkade fortfarande inte tv o internet. Jag muttrade svor hejvilt. Här hade jag planerat en skön tv-kväll med datorn i knät alldeles ensam då sambon var o repade med bandet.
Tji fick jag, det letades lite planlöst bland dvd-filmerna (sett alla) spelades lite spel på datorn offline (spelat alla) Letades efter böcker som var läsvärda (läst alla) försökte ringa vänner (ingen hemma eller upptagna)
Rastlösare människa än jag fick man nog leta efter, jag brukar aldrig ha problem med mitt eget sällskap men igår var det lögn i helvete att falla till ro.
Jag stängde t o m av Wi-Fi på mobilen o försökte surfa lite på den men herregud!! Texten är ju så liten, tro inte att det är mina ögon det är fel på, att man inte ser något och förstorar man den så kan man läsa typ tre ord i stöten. Jag som är snabbläsar blir tokig på sånt!
Men i morse var allt som vanligt igen ...........Tack o lov !!
Jag som har en ledig dag  och får göra vad jag vill (läs städa hela dan o köra till frissan och bli av med lite hår)

Om hur man inte ska börja renovera

1. Man börjar med att se till att ALLT är hemma så man slipper köra o handla halva dagarna.
2. Man gör klart ett rum innan man börjar med nästa
3. Ser till att inget annat är inbokat de närmsta 14 åren!!!

Helt plötsligt meddelar sambon att i morgon blir det bara renoverat på förmiddagen för resten av dagen ska ägnas åt riggning inför en bröllops-spelning på lördag. Vilket innebär att det inte blir speciellt mycket gjort på lördag heller och på söndag kommer släkten på födelsedagskalas.............
som sagt: Jag. Blir. Tokig!!!

Jag. Blir. Tokig!!

Försäljningsrenovera aldrig!!
Jag blir (snart) tokig!!
Mer o mer jobb, dagarna rinner iväg,
Vi blir f-n aldrig färdiga!!

Trött

Återkommer när jag har sovit ut eller vilat ut eller nåt.

Semester

Är vad jag vill ha, helst nu och resten av året.
Jag är trött, trött och ännu mer trött.
Just nu är det downperiod på jobbet, alltså är det inget kul att gå dit. Jag har väldigt snälla arbetskamrater men ibland kan den ena reta gallfeber på mig.
Jag fick i uppdrag att skriva ett dokument till sommarvikarier om vad det innebär att vara besöksservice/museivärd samt olika rutiner på arbetsplatsen, jag satt med dokumentet när jag hade 39 graders feber o förvarnade om att det är bara början.
Igår skulle jag göra färdigt resten och upptäcker då att min arbetskamrat har skrivit ett helt nytt, hon har plockat bitar från mitt och kopierat över till sitt samt lagt till lite.
Ok då fortsätter jag väl på hennes då var min tanke och gör klart sen tar jag o kopierar upp allt och fixar mappar till vikarierna så att dom har att läsa när dom kommer.
Chefen godkände det jag hade gjort så allt var fix o klart tills idag.
Döm om min förvåning när hon sätter sig med mapparna o börjar anteckna på det färdiga materialet? När jag frågade vad hon höll på med då skulle hon bara "sortera" upp det i olika grupper så det bler mer ordning? Urrsäkta men det är redan upplagt i grupper, jag har skrivit arbetsbeskrivningar förr fröken!

Jag bara kände att jag orkar inte hålla på att ifrågasätta o bråka om bagateller samtidigt som det retar mig till vansinne för hon  gör detta konsekvent, allt som vi andra gör ändrar hon på för att hon vill ha sin ordning och ingen annans ordning.
Egentligen tycker jag bra om henne men just detta kan driva mig till vansinne för det känns lite som att vi/jag inte gör ett tillräckligt bra jobb, trots att det var godkänt av vår chef.

Så jobbet är down av någon anledning så är det sällan eller aldrig så mycket besökare på ett museum när det är sommar?! Konstigt....
Träning är det enda som funkar bra men jag vill ha mer tid o ork.
Jag kom på att jag skulle nog passa väldigt bra som lyxhustru, skulle inte ha några som helst problem med att fylla min tid :-)

#¤%#/&% Blogger!!

Inte kan jag kommentera någonstans, den ber mig logga in fast jag är inloggad redan och sen blir det anonymt fast jag har loggat in. Klickar man då på sänd kommentar så hamnar man på inloggningsrutan .......igen. Snacka om moment 22!!

Idag är det måndag och jag är ledig eller ja ledig från jobbet. Här ska plantas kryddor och tomater, tränas på gym, städa huset och lite annat krafs. Dvs vi får väl se hur långt jag kommer, planteringen måste göras för växterna står o väntar på altanen.
Gymmet kommer också att göras *heligt löfte till mig själv*
Sen tar vi resten efterhand tror jag beroende på energin. Fast jag MÅSTE börja röja ordentligt snart, vi har väl kommit ett steg närmare ett husköp ( just nu väntar jag bara på att sambon ska bestämma sig helt o hållet) och då måste vi sälja det vi bor i och en sak är säker det går inte att sälja som det ser ut nu! Hm nåja .... fullt så jävligt är det väl inte men en hel del småfix som måste ordnas innan en ev. försäljning. Sånt där som lister, dörrfoder och byta golv i köket. Sen blir det väl lite målningsjobb här o där. För att inte prata om all röjning som ska ske, ni vet sånt där som ligger bakom garderobsdörrar och klädkammardörrar och bara sväller ..... Om man bor ihop med en hamster så har vi många såna där svällhögar både här o där. Sambon är otrolig på att samla på sig skit.
Om vi börjar med en garageröj så bär jag ut till släpen och han bär in skiten igen bakom ryggen på mig. Om jag inte kan redogöra exakt för vad som finns i sopsäcken som jag bar ut så bär han in den igen och går igenom innehållet!! Jeeeeeeezzeeeez!!!
Men nu har herrn (tackolov) börjat inse att man inte kan behålla barnvagnar från när barnen var små, alltså minst tio år gamla, för att vi ska ha vagnen till ev. barnbarn!?!
 "Jamen vi kan sälja dom på blocket" var hans geniala lösning när han gick med på att göra sig av med vagnarna.
"Gör du det och lyckas du så ska du få medalj" var mitt svar. Behöver jag säga att han inte lyckades? Till sist insåg han att barnvagnar är en modegrej och om du har tur så är det kanske, kanske någon bondmora ( ursäkta alla bondmoror) som behöver en extravagn att ha på gårdsplanen som köper en så pass gammal vagn och då ska man ha tur!
Det är bara att inse, min sambo är en hamster ända ut i kindpåsarna och när han väl inser att han inte kan behålla skiten så tror han att han kan tjäna pengar på den (vilket han sällan eller aldrig lyckas med)

Jag å andra sidan slänger hejvilt för jag orkar inte hålla på att ta foton o lägga ut på blocket o tradera osv. Tyvärr så slänger jag ibland saker som kunde ha betalt sig att lägga ut på blocket (där fick jag för att jag var lat) Slänger gör jag när sambon inte är hemma *S* om det nu var så att någon undrade hur jag lyckas slänga saker här ibland  :-)

Vernissagen

var trevlig.
 Martin är den duktig kille och jag är grymt impad över hans arbeten.
Fast just nu är det mest downhill med kärringen här.
Vete f-n vad det är med mig men nu har jag en period där jag inte orkar nånting! Jag blir knäpp på mig själv! Förkylningen gör väl sitt till men hur länge ska man vara förkyld? Nu är jag inne på andra veckan, det räcker nu!
Jobbet är boooring, träningen är boooring (iofs har jag inte tränat på nästan två veckor nu för förkylningen)
Allt är booring och jag är snortrött jag tror jag skulle kunna gå o lägga mig kl. 8 på kvällen o vara lika trött för det.
Till råga på allt elände så måste jag käka lunch med svärmor på söndag och låta min dyrbara fritid gå till att sitta o tjata på en restaurang, otacksamt? Ja det vet jag men just nu har jag ingen som helst lust, vill bara ligga i soffan o lata mig
Det är väl bara att vänta ut svackan antar jag.
Kan man få ett par månaders semester extra tro? Landstinget hallå!! Vill ha NU!

Men va f-n!?

Idag när jag slog upp dom gröna så snöade det?! Förresten så gör det så fortfarande.
Snacka om deprimerande, snöflingor stora som dasslock som bara yr runt knuten.
Kan nån vara snäll o ta hit solen o värmen igen, det är snudd på brott mot mänskligheten att snöa i maj!!
Nej förresten jag ändrar mig, det ÄR brott mot mänskligheten att snöa i maj precis när man har vant sig vid värme o sol.
Duschen nästa och sen jobbet i ren protest tar jag bilen idag att jag har glömt köpa busskort hör inte till saken.  Nytt schema har jag också fått och jag gillar det INTE, jo jag gillar att jag får sluta fem men inte att jag ska börja nio .....aldrig är människan nöjd.
Jag vill ju börja tolv som vanligt och sluta fem, ska det vara så svårt?

Lugn och ro?

Cici påpekade att jag trots allt vrålande här hemma verkar ta det med ro trots allt.
Hmm jo min lösning är ofta att gå ut med hunden när det vrålas som mest eller ta skydd i sovrummet för att slippa? bli inblandad.
Sen har jag mina andningshål och dom är varannan vecka när vi inte har barnen här, rubbas dom då rasar min värld! Nej inte rasar men den krackelerar lite i kanterna det är då jag är väldigt mycket ute och går med hunden eller  tar bilen och hunden med mig till Mälaren och går där, jag håller mig väldigt mycket på min kant för jag känner att jag orkar bara inte med dessa skrik o gapstunder som uppträder härhemma.

Tyvärr är väl 19år inte den enda här utan vi har 16år här också varannan vecka och hon vrålar tack o lov inte så mycket utan är mest avig, tvär och snäsig, alltså typiskt tonårstrotsig.

Varje söndag tar jag ett djupt andetag och manar mig själv: Lugn, lugn det är snart söndag igen och den söndagen andas jag ut och inväntar en veckas frid.

Varför opponerar jag mig inte? Jag har pratat mig hes, skrikit, bönat och bett, försökt att få till kompromisslösningar, vanliga lösningar, jag har ställt upp till max med hämtning och lämning, handlat kläder åt dom osv osv i all oändlighet. Tyvärr har jag inte kommit någonstans med nånting från familjeråd till familjeterapeuter.
Numera har jag sagt upp mig och resignerat. Jag undviker konflikterna eftersom det jag får till svar är "Pappa bryr sig inte så varför ska du göra det?" " Du bestämmer inte här för jag/vi har bott här längre än dig" osv

Sist vi hade en sån diskussion här hemma så konstaterade jag lugnt att det kvittar vad jag gör, för hur jag än gör så är det alltid tre mot en och jag är i underläge. Alltså har jag sagt upp mig från hans familj och bidar min tid.

Ibland är det skönt att få jobba lite

För då slipper man allt liv/bråk/tjat (stryk det som inte önskas) hemma.
Just nu hukar jag mig i  sovrummet och lyssnar på skrikandet från ovanvåningen. Jeeezzeeeezzz!!!

Fortsättning på bussresandet

som sagt jag gillar oftast att åka buss, det ger mig en paus vardagen. Vad jag däremot INTE gillar är alla dessa förb... snorungar till (oftast)  killar som står/sitter och spottar tamigfan överallt vid busshållplatsen!!
Det finns nog inget äckligare! Igår när jag stod o väntade på bussen hem satt där en snorunge till kille på ena bänken (alltså under taket INNE i busskuren) och spottade sen tog det ca 10 sekunder så la han en blaffa igen och igen och igen, hela tiden med ca tio sekunders mellanrum, När han (äntligen) gick därifrån så var där en blaffa på golvet/marken som en mindre fågel kunde ha badat i!! Med tanke på att vi stod där en kvart o väntade så gissa själva hur stor blaffan var.
Jag får bita mig själv i läppen varenda gång, nej det är fel, jag får nästan sätta munkavle på mig själv för att inte fråga om ungj-arna har sökt för att de har ett överskott av salivproduktion eller har sväljsvårigheter eller be dom torka upp efter sig innan dom går därifrån.
Skämmes tamejfan på er alla som inte kan hålla saliven i munnen eller svälja!

jaha?!

Men vad i alla glödheta? ........Kollade ut genom fönstret precis och det spösnöar ute?
Jag måste nog säga att det räcker väl med det vi har fått redan?
Nu tar jag och lägger mig i sängen och drar täcket över huvudet! Ses i vår!! *mutter*

långsint? jag?

jodå jag är fortfarande lack, efter en diskussion i helgen där jag fick till svar att det var jag som la det ansvaret på mig att här skulle städas o pyntas, inte han.
Hmm jo det är jag som lägger det ansvaret på mig till viss del eftersom jag vet att han gör det inte frivilligt, utan en massa tjat från min sida.
Sen fick jag ju höra hur jobbigt det är att pendla Stockholm t/r varenda dag och att ha det jobbet han hade så han var faktiskt berättigad till lite vila när han kom hem från jobbet. Vilket fick mig att påpeka att skulle jag då följa läkarnas order då skulle vi aldrig få mat i veckorna eller städat (de som har hund vet vad jag pratar om huuuuu med hår man har överallt) eftersom han måste vila?!

Det här är ingen ny diskussion mellan oss utan den har pågått ett bra tag, den poppar upp när jag lackar ur fullständigt....

Det blir ungefär samma diskussion som vi har när vi är ute och kör bil, Jag som är åkrädd till tusan på grund av en del krockar (som jag inte varit skyldig till eller har kört själv) ylar i högan sky var gång det ska sladdas och köras vårdslöst... Sambons åsikt är att jag ska lita på honom för han vet vad han gör eftersom han har kört så mycket banracing bla bla bla bla. Min åsikt är att han ska ta hänsyn till mig som är åkrädd och ta det lite lugnare istället....
Också en diskussion som aldrig kommer att ta slut.

Har alla såna diskussioner i ett förhållande?

Irriterad, jävligt irriterad

Sambon bröt ju som bekant armen här i våras och han är fortfarande inte helt återställd, antagligen får de gå in och ta bort lite plåtskrot igen som är i vägen eftersom han har stora problem med att belasta armen spec, när det gäller snöskottning och dylikt....
Men till saken, när han var "nybruten" så ställde jag upp och fixade, donade och grejade. Jag t o m duschade med karlen eftersom han inte klarade av den saken själv.
Nu när jag är nyopererad och inte får lyfta och dona så har jag släpat fram kartongen med adventsstjärnor själv, jag dammsuger, putsar fönster, byter gardiner, skurar toaletter, fixar mat varenda jävla dag. Kort sagt det är inte en enda skillnad mot att vara frisk förutom då att orken tar slut lite fortare för mig och då får jag inta soffläge en liten stund.
Idag när jag skulle hämta tidningen fick jag t o m skotta mig fram en bit för att sambon inte hade "hunnit" i morse när han körde.

En kväll härhemma påpekade jag lite fint att när han är ledig/sjuk så går jag ut med hunden varenda morgon oavsett om jag jobbar eller inte. Jobbar jag går jag definitivt ut med hunden innan jag kör. Bara för att han ska slippa kasta sig ur sängen och springa ut och kissa vovve det första han gör när han vaknar. Jag tyckte väl liksom att han kunde göra samma sak för mig nu när man är smidig som ett kassaskåp och det tar lite tid på morgnarna här, gissa vad? Jag fick stennobben för han går ut med hunden på kvälls/nattrunda innan vi lägger oss och då fick jag ta den rundan istället för honom?!?
Hmm rätta mig om jag har fel här men jag går ut med hunden tre (3) gånger om dan oavsett väder, sjukdomar, ledigheter name it. Han går ut med hunden en säger en gång om dan och tycker att då ska vi byta jämnt? Den enda gången han går med hunden mer än en gång om dan är möjligen om helgerna då han kan gå en snabb prommis runt kvarteret för att vi ska iväg nånstans.
I tre dagar har jag bett honom att ta fram respektive sätta undan kartongen med adventsstjärnor och än har den inte försvunnit från mitt golv....
När jag kom hem från sjukhuset började jag med att dammsuga för att det låg knytnävsstora hundtussar i hela huset och han tyckte att dom kunde ligga till helgen (ja det kan dom göra och det är mitt val att dammsuga osv) sen blir han skitförbannad när jag inte vill lyssna och kallar mig envis?

Vad vill jag ha sagt med det här då?
Att jag är jävligt irriterad på min sambo för ögonblicket som åker hemifrån iofs för att jobba och sen tycker att jag är orättvis när jag kräver att han ska göra nånting hemma på kvällen, igår kväll var han sur för att jag inte hade lagat middag?
För ögonblicket har jag lackat ur fullständigt på min käre sambo det var nog bara det jag ville ha sagt!

herrejävlar!!!

Jag nös precis två gånger på raken och trodde jag skulle dö på kuppen!!
Herregud vad ont det gjorde i magen!
Hosta är för jävligt, nysa är ännu värre kan jag meddela........
Kan undra när den värsta "smärtan" lägger sig, smärta är väl egentligen fel ord för ont har jag inte, inte så jag behöver ta värktabletter eller nåt sånt, men när man reser sig upp så har man liiite problem med att räta på ryggen under ett par sekunder.
Sen är det fanimig stört omöjligt att ligga på vänster sida än så länge, höger sida kan jag ligga på om jag ligger på ett speciellt sätt som inte är speciellt sovvänligt.
Jag vill ha tillbaks min sovsida som är vänster ......givetvis. Sover som en kratta just nu eftersom jag måste ligga mer eller mindre på rygg hela tiden *suck*^
Grå dag idag? Japp ........

Förresten om det är så att någon undrar så har 19år hittat pojkvän i Norrköping och dit har hon råd att åka i veckovis så kan undra hur det blir med jobbet på Max som hon hade fått? Fast jag ska inte klaga här är ju lugnt och skönt när hon är i Norrköping :-)

Varför min son inte bor här

Ibland får jag frågan varför sonen bor i andra änden av landet. Det är inte mitt val det kan jag försäkra, hans pappa och jag är så att säga mindre goda vänner och har varit så sedan skilsmässan.
Sonen flyttade med mig upp hit i fjärde klass och har bott här sedan dess. Under de år han har bott här har han ett antal gånger kommit hem från sin pappa i  tårar, för att då har han lovat pappa att bo där men sedan ångrat sig när han kom hem igen, med följden att jag har fått ta smällen när pappa har ringt (återigen) och sagt att sonen vill bo hos honom. Jag har fått sitta och tala om att sonen har ångrat sig och fått hålla honom i handen när pappa har krävt att få prata med honom för att han var rädd för att tala om att jag hade  talat om sanningen för pappa: Att han hade ångrat sig. Så där höll vi på ett par gånger/år. Vi var i familjerätten ett antal gånger också innan han gav sig.
Ända tills sonen började klass åtta och var nere i skåneland och hälsade på pappa, jag ringde sonen för att kolla att han satt på flyget som han skulle (han flög mellan oss då) det enda svar jag fick var a tt du får prata med pappa..... som meddelade att sonen inte skulle åka tillbaka för nu skulle han bo hos pappa! Det var hans tur nu meddelade han (hur man nu kan tycka att det är ens tur med barn?). Jag protesterade givetvis vilt och påpekade att man inte kunde flytta sådär utan mitt medgivande samt att det fanns något som hette skolplikt. Det var redan ordnat fick jag till svar?!
Eftersom jag har kontakter kvar i skåne lyckades jag luska fram numret till rektorn för att prata med henne direkt på söndagskvällen och informerade om läget, att mitt medgivande inte fanns etc. Hon konstaterade att: Hon inte fick ta emot elever utan att det fanns godkännande från båda föräldrar samt nuvarande skolan så jag kunde vara lugn. Rektorn ringde mig dagen efter och meddelade att mycket riktigt hade pappa och sonen kommit in på hennes kontor på morgonen och pappa hade krävt att hon skulle placera sonen i hans gamla klass med början omedelbart, det hade tydligen blivit ett väldigt otrevligt möte då pappa var vansinnig för att jag hade stoppat hans planer. Han vägrade lyssna på sakskäl som rektorn sa.
Jag kontaktade givetvis polis, sociala myndigheter, skola, familjerätt och alla andra jag kunde komma på. Till ingen nytta skulle jag vilja påstå, vi har gemensam vårdnad bla, bla, bla.
Efter många om och men fick jag familjerätten att agera och jag lovade att närvara på ett möte om sonen fick följa med hit och stanna kvar här.
För att göra en lång historia kort så följde nu otaliga möten med familjerätt, sociala myndigheter, förberedande undersökningar/förhör i rätten, polisanmälningar you name it.... och det var inte jag som stod för någotdera utan det var pappan.
Vid ett förberedande  förhör i rätten togs beslutet av domaren att sonen skulle stanna hos mig för han hade skolplikt här och bodde redan här. Detta skulle gälla tills andra tingsrätten hade sagt sitt. Han skulle dessutom ha sitt vanliga umgänge med sin pappa ......
Nu följde en period av polisanmälningar från pappas sida, anmälningar till sociala myndigheter för vanvård?Gudarna vet vad jag inte vad anmäld för. Dessutom så behöll han sonen ungefär varannan gång och vägrade låta honom åka tillbaks till mig trots beslut från rätten på var sonen skulle bo. Två gånger fick jag köra femtio mil ner för att hämta hem sonen på order av advokaterna och polis.
Jag stod åtskilliga timmar parkerad på pappas gårdsplan och blockerade hans utfart för att han inte skulle kunna sticka iväg med sonen vilket han hotade med.
Efter ett års kamp gav jag upp och lät sonen flytta ned till pappa. Då hade vi som sagt gått igenom utredning på utredning efter alla anmälningar som pappan skickade på mig. Inom parantes sagt så fann ingen utredning något att anmärka på hos mig eller sonen.
Jag såg hur illa berörd min son var för tyvärr meddelade pappan honom precis allt han gjorde för att sonen skulle få flytta till honom och försökte få honom delaktig i alla anmälningar. När sonen då kom till mig o meddelade att pappa hade lovat att han skulle få flytta inom si eller så lång tid var det jag som fick tala om att pappa inte talade sanning utan nu fick vi vänta på att utredning 1 eller 47 eller vilken det nu var i ordningen som pågick och att domaren hade bestämt att han skulle bo hos mig. Att se sin sons besvikelse när han kom på att pappa inte klarade av att hålla sina löften är hemskt.
Under hela den här tiden misstänkte jag och sambon starkt att det här i grunden rörde sig om pengar, pengar som pappan inte ville missa, underhåll som han aldrig ville betala utan att jag mer eller mindre ringde och tjatade för att få det.
Tyvärr har jag fått mycket av mina farhågor besannade och tyvärr har väl sonen också blivit lite medveten om att han hoppade i galen tunna den där gången. Han som trodde stenhårt på sin pappa och har blivit lurad på hälften av det utlovade såsom ny cross, crossträning, nytt rum (han o pappans nya frus två barn delade rum) det nya rummet fick han efter att jag hade trätt in (igen) och hotat med sociala myndigheter.
Idag ligger han i bitter strid med pappa om att få behålla större delen av sitt studiestöd, han får idag 300 kr att klara sig på i månaden vilket inte är speciellt mycket när man är 17 år. Om han propsar på mer meddelar pappa honom att då får han betala all mat själv.
Varenda gång han är uppe och hälsar på får jag handla kläder och skor åt honom/se till att han blir klippt/köpa deo/se till att han blir hel och ren osv, osv.
Jag betvivlar inte en sekund att pappa älskar sin son men han har ändrat sätt totalt, om det är på grund av sin nya fru/pengabrist eller vad det är vet jag inte.
Det enda jag kan göra i det här läget är att peppa min son att fortsätta att kräva sitt studiestöd, hjälpa honom med argument, kläder och vad han annars behöver hjälp med.
Men jag håller låg profil just för att jag inte vill att han ska hamna i kläm igen som han gjorde i vårdnadstvisten.
Visst hade det varit lätt för mig att träda in igen och se till att sonen får lite mer pengar att röra sig med men just nu har jag valt att inte göra det. Vissa strider får han försöka fixa själv. Jag ser till att han får lite extra när han är hos mig och som jag har påpekat för sonen jag betalar ett underhåll på nästan 1400 kr för honom och det ska gå till mat o uppehälle. Sen ska pappa skjuta till lika mycket, studiestödet är hans eget som ska användas till bl. annat kläder.
Jag älskar min son tro inget annat och jag kan kämpa in till döden för honom men ibland måste man inse att slaget är förlorat och för att inte förlora hela kriget så måste man släppa taget.
Jag saknar min son varje dag men jag har lärt mig leva med saknaden och den får inte övertaget om mig (inte hela tiden)

Just nu

Är det snart dags för midsommar här i byn.
Själv blir det ompysslande av den brutna armen, sjuka hunden och sonen på kryckor ( om jag lyckas få upp honom hit vill säga) Han har börjat banga lite den käre sonen om att han ska hit på midsommar, så jag får väl ta till med mammatoner för att beordra upp honom. Spela lite på dåligt samvete för att han sällan hör av sig osv.... (japp jag är elak ibland det är min rätt som mamma när jag aldrig får träffa min son)
Just nu är klockan sex på morronen och här sitter jag, för ögonblicket har jag gett upp sängen, vaknade vid pass tre och hade världens magknip och illamående. Så idag tror jag att patientmaten och patienterna får klara sig utan mig, Vi har rätt så stränga regler på lasarettet om man hur man ska handskas med magsjukor.
Kul midsommar blir det nog inte om magsjukan börjar härja här i huset så jag spritar förtvivlat på toan efter vart besök....
Åter till toan!!!