Irriterad, jävligt irriterad

Sambon bröt ju som bekant armen här i våras och han är fortfarande inte helt återställd, antagligen får de gå in och ta bort lite plåtskrot igen som är i vägen eftersom han har stora problem med att belasta armen spec, när det gäller snöskottning och dylikt....
Men till saken, när han var "nybruten" så ställde jag upp och fixade, donade och grejade. Jag t o m duschade med karlen eftersom han inte klarade av den saken själv.
Nu när jag är nyopererad och inte får lyfta och dona så har jag släpat fram kartongen med adventsstjärnor själv, jag dammsuger, putsar fönster, byter gardiner, skurar toaletter, fixar mat varenda jävla dag. Kort sagt det är inte en enda skillnad mot att vara frisk förutom då att orken tar slut lite fortare för mig och då får jag inta soffläge en liten stund.
Idag när jag skulle hämta tidningen fick jag t o m skotta mig fram en bit för att sambon inte hade "hunnit" i morse när han körde.

En kväll härhemma påpekade jag lite fint att när han är ledig/sjuk så går jag ut med hunden varenda morgon oavsett om jag jobbar eller inte. Jobbar jag går jag definitivt ut med hunden innan jag kör. Bara för att han ska slippa kasta sig ur sängen och springa ut och kissa vovve det första han gör när han vaknar. Jag tyckte väl liksom att han kunde göra samma sak för mig nu när man är smidig som ett kassaskåp och det tar lite tid på morgnarna här, gissa vad? Jag fick stennobben för han går ut med hunden på kvälls/nattrunda innan vi lägger oss och då fick jag ta den rundan istället för honom?!?
Hmm rätta mig om jag har fel här men jag går ut med hunden tre (3) gånger om dan oavsett väder, sjukdomar, ledigheter name it. Han går ut med hunden en säger en gång om dan och tycker att då ska vi byta jämnt? Den enda gången han går med hunden mer än en gång om dan är möjligen om helgerna då han kan gå en snabb prommis runt kvarteret för att vi ska iväg nånstans.
I tre dagar har jag bett honom att ta fram respektive sätta undan kartongen med adventsstjärnor och än har den inte försvunnit från mitt golv....
När jag kom hem från sjukhuset började jag med att dammsuga för att det låg knytnävsstora hundtussar i hela huset och han tyckte att dom kunde ligga till helgen (ja det kan dom göra och det är mitt val att dammsuga osv) sen blir han skitförbannad när jag inte vill lyssna och kallar mig envis?

Vad vill jag ha sagt med det här då?
Att jag är jävligt irriterad på min sambo för ögonblicket som åker hemifrån iofs för att jobba och sen tycker att jag är orättvis när jag kräver att han ska göra nånting hemma på kvällen, igår kväll var han sur för att jag inte hade lagat middag?
För ögonblicket har jag lackat ur fullständigt på min käre sambo det var nog bara det jag ville ha sagt!