och jag mår hyfsat, kämpar förtvivlat för att få plats med all mat o dricka som ska ner så man inte drabbas av näringsbrist.
Igår testades köttfärssås och pasta utan problem, kycklingpaj har också gått ner utan några större problem.
Det är mycket testa och se just nu fast de mer hårdmagade rätterna sparar jag tills jag med säkerhet vet att allt har läkt. Det är ju inte så att man hoppar på chili con carne direkt utan det får vänta till nästa år.
Tänkte på en helt annan sak när jag var ute med hunden och såg pulkabacken. När jag läser vänner o bekantas statusrader på facebook om att de har varit ute i pulkabacken hela dagen med sina små pyren börjar jag undra ....
Jag vet att jag hatade sånt när sonen var liten med risk för att framstå som en urkass mamma nu, åka pulka, åka skidor och gräva i sandlådan allt sånt där man skulle göra när barnen var små. Jag avskydde varenda sekund! Jag kunde inte för mitt liv uppbringa en enda sekunds intresse för att gräva i sandlådor eller åka i pulkabacken. Jag gjorde det för att jag måste men inte för att jag egentligen tyckte att det var speciellt kul eller fröjdade mig glatt.
Jag var en mamma som gillade att läsa sagor, sjunga och spela piano för sonen (han o jag hade långa konserter) vi bakade en hel del och spelade spel. Sen hör det väl till saken att när sonen var så liten hade vi lantbruk och en hel del att göra så sonen hängde oftast med i traktorn eller i stallet när det skulle jobbas.
Av den anledningen var vi oftast inne när vi lekte han och jag.
Men åter till saken om jag pratar med mina vänner som har vuxna barn som jag har så säger dom samma sak, de tyckte det var urtråkigt att åka pulka och gräva i sandlådan och gjorde det för att man skulle (jodå det finns undantag också)
Alla dessa statusuppdateringar på facebook är dom lögn då?Eller är dom en konstruktion av verkligheten som levs just då och där? Bara en tanke som slog mig....
3 kommentarer:
Det låter som om det går bra för dig och din mage, så skönt.
Det här med att leka med barnen; det börjar vara så länge sen de egna barnen var små att jag har glömt bort det mesta, men att sitta på sandlådskanten några längre stunder roar nog inte många vuxna. Frågan är väl om det ens roar så många barn. Det brukar väl inte direkt vara någon trängsel i sandlådorna. Däremot var det nog roligare för de små i pulkabacken, men uppgiften för de vuxna är väl ofta att dra upp ekipaget för backen, springa ner och sen dra upp det igen. Eller bara stå och frysa vid sidan av, samtidigt som man vet att det finns mycket arbete som väntar där hemma.
Jag minns att sladdbarnet, dottern, gillade att leka frissa och då skulle jag sitta på en barnstol och hon skulle frisera, vilken i regel inebar att hon kammade lite, och sen sprutade en massa vatten på håret så till slut satt jag där och frös som en hund av allt kallvatten som dröp nerför nacken och innanför tröjan.
haha Cici du la aldrig en handduk mellan? Nej men det var bara en tanke som slog mig det där med att leka med barn....
Jag har ungefär samma uppfattning som Cici i frågan. För de flesta är det nog inte så kul, men de gör det för att de känner ett ansvar, och det är ju gott så.
Skicka en kommentar