Brutalt uppvaknande

I morse vaknade jag av att sambon knackade mig på axeln (mitt i en ljuv dröm där jag precis var färdigflyttad) med frågan om jag skulle med ut på promenaden? En snabb titt på klockan avslöjade att den var 4:45!? Jag stönade mest och det var inte av vällust kan jag lova. Min enda lediga dag på hela veckan!
Jag lyckades slumra till igen under tiden sambon var ute.
Sen tog det hus i helvete, stolar flyttades (läs kasades över golvet med skraaaapaaaaaannde ljud) sovrumsdörren stängdes, öppnades och stängdes igen, sambon klampade runt i sovrummet o muttrade, han låter som en hel elefanthjord när han går, smyga har aldrig tillhört hans största förmågor. När jag undrade vad som stod på fick jag till svar att han hade glömt var han la sin mobil?! Behöver du den i duschen blev mitt svar,
Nää men jag kan inte duscha innan jag vet var den är och jag vet inte var jag la den när jag kom in.
*suck*
Envis som jag är borrade jag ner mig i täcket igen och hoppades på det bästa = lugn och ro för en sovmorgon. Men icke sa nicke, det skulle rakas och strömmen i rakapparaten var slut, leta efter en kontakt som dög att använda, alltså ett ställe där han kunde nå hakan med sladden i. Men herregud människa! Ta den vanliga kontakten i vardagsrummet! Sen skulle det springas lite till och öppna o stänga dörrar till olika rum. Det var ungefär då jag gav upp och klev ur sängen sisådär 05:55.
Detta på min lediga dag!!
Är det konstigt att humöret inte är på topp just nu?
Frukosten är klar, en kopp the till sen ska jag börja packa ett par flyttkartonger igen och så måste jag handla lite.
Enda trösten är väl att jag hinner med mycket mer idag än vad jag hade tänkt........... kanske :-)

Packning pågår!

Om man som jag lider av förberedelse-noja, då packar man ett par månader veckor innan det är dags att flytta.
För det är precis så jag gör och tillbringar mina kvällar o helger med att sortera o packa. Sambon avgudar är hjärtligt less på min noja. Jag tvingar ju honom att ta en massa jobbiga beslut, om jag ska få slänga skinnjackan från stenåldern som han inte använt på 15 år för att han växte ur den och nu har han växt in i den igen så den är typ fyra nummer för stor.
Snart slutar jag fråga honom och kastar istället för jag misstänker att han vet inte ens att han har grejerna. När jag frågade honom om skinnjackan såg han ut som en fågelholk tills han fick syn på den och utbrast då glatt "Men kolla det är ju min gamla skinnjacka, var hittade du den"? Det var då, just i den stunden som jag ångrade att jag hade frågat honom.
Jag hittar dom mest lustiga saker i vår klädkammare/garage/garderober typ som skinnjackan sen hittade jag hans barns och hans dopklänning med inbroderade namn (näää den ska inte slängas, den har jag packat ner)
Om jag ser något dagsljus i dag ska jag försöka få till en bild från vår ovanvåning med resultatet av min noja...

LIfe so far

Pappsen är ok igen eller hur man nu ska uttrycka det efter en hjärtinfarkt. Han är trött och medtagen men eftersom han svarar bra på mediciner och operationen får han åka hem idag. *sköönt*
Sambon är ok han också, dödligt sur på kirurgen som inte tycker att han ska plocka av bandaget men annars rätt så ok. Det verkar som operationen har lyckats så tillvida att han (tror ) att han har mindre värk och nu hoppas vi på att han ska slippa låsningarna i handleden också.
Min födelsedag försvann spårlöst mer eller mindre. Jag förstörde överraskningsfrukosten för sambon då jag i total glömska steg ur sängen på söndagsmorgonen, här i huset är det jag som är morgonpigg nämligen....
Så när jag stod där och fixade frukost kom sambon ut i köket och blängde lite förgrymmat på mig och undrade om jag inte kunde sova länge en gång om året iaf...
Nå det löste sig det också, jag fick mina paket och tackade ödmjukt för frukosten (och paketen)
Nya mjukisbyxor och löparvantar, en middag på stan väntar också men den tar vi när sambon blir av med bandaget och kan börja röra handen ordentligt.

Faller en faller två.......falleralla

Kommer ni ihåg den där rebusen? Just nu känns det så här.
Sambon var på operation igår och kom hem lite smått skelögd o trött men vid gott mod. Ont givetvis men inte mycket värre än innan.
I morse ringde telefonen, min mamma ringde o meddelade att pappa fått åka ambulans med blåljus in för en hjärtinfarkt och omedelbar "operation" där de gick in i ljumsken och la ett nät i nåt kärl som var helt tilltäppt av en blodpropp.
Just nu är hans tillstånd stabilt och han är vid gott mod han också. Nu får han stanna på hjärtintensiven ett par dagar för att se om operationen lyckades och hans stabila tillstånd håller i sig.
På söndag fylller jag år, på måndag ska vi skriva förbehållskontrakt med de ev. blivande köparna.

Det känns som om det är lite mycket just nu.
Återkommer när det har lugnat ner sig lite.

Halva veckan har gått

och i kväll är det mys och lite sorligt eller ledsamt eller nåt.
I morgon ska jag skjutsa in sambon till sjukhuset för en operation av handleden. De ska se om de kan fixa till det så att han slipper ha ont hela tiden. Han är nervös o rastlös här hemma, nervös för att det inte ska lyckas och bli värre. Rastlös för att han ska vänta till på eftermiddagen.
Fast jag misstänker att tiden kommer att gå fortare än vad han vill .......
Jag fick ju helt oförhappandes en semesterdag för sambon måste ha barnvakt när han kommer hem :-)
Nä men man får inte lämna nysövda och nyopererade människor ensamma, så vilkoret för att få åka hem samma dag var att han inte skulle vara själv.

Annars har veckan varit lugn, jobbet har lunkat på. Det är mest äta sova jobba som gäller i veckorna *suck*

Dåligt samvete

Har jag absolut inte för att jag har gått hemma, har varit småfebrig o haft ont i halsen.
Det har varit lugna dagar för mig och tror jag välbehövliga.
På lördag är det jobb igen och då börjar vi med ett maraton för det ska tydligen vara party på kvällen, inte ett party jag får vara med på utan några som har hyrt lokaler på jobbet och vi ska vakta stället.

Motorcyklarna ska också stallas upp i helgen och vi fortsätter att förbereda för vår försäljning vilket innebär att vi måste stalla upp cyklarna någon annanstans = mer utgifter.
Det som fattas nu är en köpare eller rättare sagt vi har köpare men inte till det priset vi måste ha ut för att klara nästa boende.

Sambon börjar oroa mig, han gillar inte sitt jobb längre (en massa omorganisationer som inte blev till det bättre såklart) så nu har jag peppat honom att söka nya jobb. Håll tummarna! Sen är han orolig för vårt köp och den stundande operationen på sin arm, rekonstruktionen efter olyckan förra året. Det är mycket nu som han oroar sig för. Han är en grubblande själ den där som jag delar tidning med :-) Jag förstår grubbleriet för jag grubblar också men kan nog till skillnad från honom stänga av de delarna när det blir för mycket och bara "åka med"  Jag går igenom allt i huvudet och älter lite under en tid sen kommer jag oftast fram till att det som jag inte kan påverka är inte lönt att grubbla över och stänger av det. Då har jag gått igenom allt som kan hända och är medveten om vilka risker/fördelar/situationer jag kan ställas inför, alltså är det inte lönt att grubbla mer.

Innan jag gick o la mig i soffan och var sjuk så var jag o handlade på det nya köpcentrumet här i V-ås och ramlade över sötaste ljuslyktorna, varenda kväll har dom varit tända, hur söta som helst.
Jag ska fota dom o lägga upp en bild här lite senare.
Nu ska jag duscha och sen återgå till en bra bok o lite wordfeud :-)

Om när jag gav sambon stryk

I början av vår bekantskap skulle vi som alla andra nykära sova nära, nära (vi gör det iofs idag med men på ett annat sätt) Helst skulle vi vara så intrasslade som möjligt i varandra...
En natt drömde jag att det var någon som jagade mig och dom slet o drog i mig, det gjorde såååå ONT!
Jag sprang som en vettvilling för att komma därifrån men till sist vände jag mig om och slog förtvivlat efter dom för nu hade dom fått tag på min  vänstra axel och drog stenhårt i den.
Som sagt, jag vänder mig halvt om och laddar från knäna med högernäven och slår det värsta jag kan för att de ska släppa min axel och träffar sambon!! Rakt över kinden! Som tur är flyttade han sig precis lite så jag fick bara in en halvträff.
Han frågar lite halvt yrvaket "varför slåss du?"
Jag som är lika yrvaken muttrar lite "jag drömde" sen somnar jag om igen.

På morgonen kliver jag upp och ger mig iväg till jobbet, under dagen gick jag o grubblade, det var något som inte stämde, till sist ger jag upp och ringer hem till sambon.
"Slog jag dig inatt?"
"jotack jag har ett blåmärke som heter duga"
Ooops!

Jag hade tydligen träffat precis på en benkant även om det var en halvträff och att det var sambon som låg på min axel hade jag inte fattat i sömnen.

Numera sover vi nära men inte fullt så nära *vis av erfarenheten*

Äntligen

Börjar det tunna ut lite i garaget. Idag har vi röjt o sorterat, kört till återbruket en vända och kastat.
Sambon är en hopplös hamster så det får gå bit för bit s a s.... Nästa vecka kör vi en sorteringsrunda ......igen och igen och igen...... Till sist är vi nog nere i hanterbar mängd :-)
Jodå han inser det själv men det bär honom emot att kasta sånt som är funktionsdugligt osv. Trots att jag påpekar att det är omodernt, vi har inte använt det på tio år eller mer, ingen vill ha det (inte ens vi) = osäljbart. Fast bit för bit tar vi oss igenom det, idag fick jag kasta två stycken resväskor som vi inte använt på gud vet hur många år ( vi har dessutom nya fina) "jamen barnen vill kanske ha?" "Nej barnen vill inte de skulle hellre dö än visa sig med dom väskorna" Det sista är mitt konstanta svar på hans "Jamen barnen....."

Fast jag fasar lite när vi kommer till alla skruvar o muttrar han har sparat, det måste jag erkänna så jag låter nog honom sortera där själv... (han har lådvis med skruvar, spik o muttrar som ska sorteras) Jeeeezzzeeeezz!!!

Just nu har lugnet lägrat sig, sambon är på rep med bandet och jag gjorde mig en latte och placerade ändan i soffan och därifrån tänker jag inte flytta mig förrän jag ska laga mat om sisådär 45 min.

Helgen ........

har varit fulltecknad, sonen har jag pussat på. Sen var det ju Power meet också. Hela stan full med raggarbilar, jag gillar inte ordet raggarbilar men i brist på bättre just nu så får det gå.
Det har alltså varit fullt ös hela helgen i stan, vi var givetvis nere och kollade in spektaklet, många fina bilar och många pilsnerhäckar (de där bilarna man undrar över, hur i hela friden håller de ihop ) En del har som sport att ha så risig bil som möjligt.
Men jag måste erkänna att det väcker en del ljuva minnen  (jodå damen har åkt mycket raggarbil när hon var yngre) och lite roligt har jag när jag går på parkeringarna o kollar in bilar, det dansas på motorhuvar, killar (och tjejer)  som är mer eller mindre fulla och apar sig på allehanda sätt.
Bilar man suktar efter och bilar man funderar över var det snygga finns :-)

Vi har äntligen masat oss iväg för att köpa lister till huset, bara sisådär tio år försent eller nåt. Nää det är inte mig det beror på, det fanns inga lister när jag flyttade in och sambon är bara liiiite seg ibland. Jag får inte köpa eller sätta upp dom själv för då "blir det fel". Jeeezzezz Man kan undra över hur många sätt det finns att sätta upp lister på egentligen? Men nu är dom hemma iaf, nu ska jag bara påbörja saken så avslutar sambon det fint o snällt under mycket muttranden för att jag har påbörjat. Enklaste sättet att få honom att börja på saker är att påbörja det själv....  Hör jag någon nämna Arga snickaren här? Japp jag har funderat på det också men vi har inte tillräckligt med projekt för att kontakta honom *flin*

Övertalad!!

Av mig själv. Hela morgonen har jag försökt att kämpa emot men till sist fick jag ge mig och dra på träningskläderna och ge mig iväg till gymmet.
Mitt dåliga samvete spökade för jag har inte varit där på tio (10) dagar! Ja ja jag vet att jag har sprungit/lunkat/gumlunkat istället men ibland krävs det lite ryckande i spakar (Nääää inte den spaken!!) och dragande i handtag för att få upp styrkan i musklerna iaf i mitt otroligt fina gäddhäng och min fina simring.

Nu sitter jag här o är färdigtränad med gott samvete och har lagt upp träningen för resten av veckan *hoppas*
idag: gym
fredag spåret
lördag gym
söndag spåret eller vila ... har inte bestämt mig riktigt där än.

Det är en sak jag måste göra varenda vecka för att få planering med jobb o annat att gå ihop. Sätta mig ner och kolla in jobbschemat annars kommer jag ALDRIG iväg o tränar utan hamnar i soffan/solstolen när jag är hemma.

Idag blir jag gräsänka, sambon är på party i Tokholmen med jobbet. Han kör bilen så inte blir det så mycket snurrparty men han har nog kul ändå tror jag och nästa vecka skulle jag vara chaufför åt honom då det var någon reunion på stan på en av pubarna.  Det är honom väl unt. Det enda han är utanför dörren är när han har gig på någon fest eller pub iofs är inte det fy skam och det är oftare än vad jag är ute :-)

Nu återstår det bara att hänga upp tvätten i maskin sen blir det jobb för hela slanten idag. När är det semester? Jag vill ha det nuuuuu

Imponerande

Jag måste säga att jag är lite imponerad över mig själv. Idag har jag på egen hand klarat av att springa (nåja lunka) dryga tre km utan sambons peppande.
Han ligger i sängen i djup sömn och jag vankar runt för att jag inte kan köra tvättmaskin eller nånting som väsnas.
Igår hade han ett gig på ett bröllop och jag vaknade fem i morse av att han kom hem så det var en låååång kväll för honom och han är värd att få sova lite.
Eftersom jag var så rastlös drog jag på mig kläderna o gav mig ut i spåret. När jag kollade Runkeeper (ett träningsprogram) hade jag sprungit både längre och fortare än sist YEY!!!
Nu är det duschen och sen blir det jobbet och i morgon är jag leeeeedig :-)

Friden återställd

Igår storstädades det här, sambon gnällde muttrade hela dan: "medlet funkade inte" , "fel trasa" osv osv i all oändlighet. Till sist exploderade jag och hämtade ut varenda trasa o medel vi har i tvättstugan o slängde på bänken i köket där han stod/satt/klättrade för att torka köksluckor. Jag demonstrativ? Näää?

och ja det  tog hela dan för honom att torka våra köksluckor, under tiden städade jag resten av huset inkl lite lite körning av tvättmaskin..... Man kan säga att luckorna är ordentligt torkade nu.

Sambon brukar konstatera att jag aldrig tvättar eller servar min hoj, näää brukar jag svara den dan du städar, tvättar, lagar mat och röjer lika mycket som jag då ska jag tvätta o serva hojen. Då blänger han på mig och går.
 Fast det är klart innerst inne är han nog rätt nöjd över att jag inte gör det sen den gången han tvingade mig att komma ut och "spola av" hojen som han sa.... Jag tog trädgårdsslangen och spolade sen gick jag. Han blev oxtokig för han menade tvätta, "jamen säg det då" tyckte jag "säg inte spola då"
Fast det skulle jag förstå själv sa han .....

På kvällen grillade vi kyckling *mumma* drack vin och njöt av lugnet.

Idag blir det till att plåga sig i gymmet som straff för vinet o maten igår sen blir det jobb för hela slanten. Visst är det typiskt, var gång jag ska jobba helg blir det strålande solsken o kokvarmt.

19år var här äntligen igår för att städa ur sitt rum, efter många sura sms från sin pappa. Hon skulle inte ha med sig nånting, vi kunde slänga allt och hon blev jättesur när hon kom på att hon var tvungen att bära ner allt till bilen själv och följa med till återbruket för att slänga sin egen skit. För hon "hade ju inte tid". Det var någon fest som väntade på damen.
Nu är det bara nyckeln som tillbaka hit.....

#¤%#/&% Blogger!!

Inte kan jag kommentera någonstans, den ber mig logga in fast jag är inloggad redan och sen blir det anonymt fast jag har loggat in. Klickar man då på sänd kommentar så hamnar man på inloggningsrutan .......igen. Snacka om moment 22!!

Idag är det måndag och jag är ledig eller ja ledig från jobbet. Här ska plantas kryddor och tomater, tränas på gym, städa huset och lite annat krafs. Dvs vi får väl se hur långt jag kommer, planteringen måste göras för växterna står o väntar på altanen.
Gymmet kommer också att göras *heligt löfte till mig själv*
Sen tar vi resten efterhand tror jag beroende på energin. Fast jag MÅSTE börja röja ordentligt snart, vi har väl kommit ett steg närmare ett husköp ( just nu väntar jag bara på att sambon ska bestämma sig helt o hållet) och då måste vi sälja det vi bor i och en sak är säker det går inte att sälja som det ser ut nu! Hm nåja .... fullt så jävligt är det väl inte men en hel del småfix som måste ordnas innan en ev. försäljning. Sånt där som lister, dörrfoder och byta golv i köket. Sen blir det väl lite målningsjobb här o där. För att inte prata om all röjning som ska ske, ni vet sånt där som ligger bakom garderobsdörrar och klädkammardörrar och bara sväller ..... Om man bor ihop med en hamster så har vi många såna där svällhögar både här o där. Sambon är otrolig på att samla på sig skit.
Om vi börjar med en garageröj så bär jag ut till släpen och han bär in skiten igen bakom ryggen på mig. Om jag inte kan redogöra exakt för vad som finns i sopsäcken som jag bar ut så bär han in den igen och går igenom innehållet!! Jeeeeeeezzeeeez!!!
Men nu har herrn (tackolov) börjat inse att man inte kan behålla barnvagnar från när barnen var små, alltså minst tio år gamla, för att vi ska ha vagnen till ev. barnbarn!?!
 "Jamen vi kan sälja dom på blocket" var hans geniala lösning när han gick med på att göra sig av med vagnarna.
"Gör du det och lyckas du så ska du få medalj" var mitt svar. Behöver jag säga att han inte lyckades? Till sist insåg han att barnvagnar är en modegrej och om du har tur så är det kanske, kanske någon bondmora ( ursäkta alla bondmoror) som behöver en extravagn att ha på gårdsplanen som köper en så pass gammal vagn och då ska man ha tur!
Det är bara att inse, min sambo är en hamster ända ut i kindpåsarna och när han väl inser att han inte kan behålla skiten så tror han att han kan tjäna pengar på den (vilket han sällan eller aldrig lyckas med)

Jag å andra sidan slänger hejvilt för jag orkar inte hålla på att ta foton o lägga ut på blocket o tradera osv. Tyvärr så slänger jag ibland saker som kunde ha betalt sig att lägga ut på blocket (där fick jag för att jag var lat) Slänger gör jag när sambon inte är hemma *S* om det nu var så att någon undrade hur jag lyckas slänga saker här ibland  :-)

Nervös dag

Idag kör sambon västmanlandrunt .....igen och jag går här o håller tummarna för att det ska gå bra. Jupps jag är en fjant jag vet, men ändå.

Istället för att köra med så körde jag  till gymmet och tränade. Nytt program har jag fått och jobbigt är det men det är bara att bita ihop. Jag tränade så till den milda grad att jag sträckte en muskel i skinkan *aj*
När jag kom hem ringde sambon som utlovat och jag berättade att jag hade "sträckt mig i röven" som jag så elegant uttryckte det.......Det blev tyst en stund så sa han: Spräckt röven hur fan har du  gjort då? Har du varit tyst för länge?
I den stunden kunde jag smackat till honom lite lätt så där  *mutter*

Morronhumör.........

Är inte något jag är begåvad med, sen ljuger jag som en häst travar, Jag är lugn o sansad varenda morgon så länge jag får vara ifred o ingen börjar tjafsa med mig.
I morse hämtade sambon tidningen medan jag fixade min macka och börjadedärefter fixa sina mackor, jag satte mig o tog en del av tidningen sen blev det ett jävla liv här. Han tjoade högt och väldigt tydligt att det var minsann han som hade hämtat tidningen och det var han som bestämde vilken del han skulle läsa först!
Jag som alltid är lugn o sansad gav tillbaks tidningen, slängde tidningen i huvudet på sambon och på hans  mjukostmackor, gissa hur kletigt det blev!
och började surfa på nätet i stället....

Gomorron! Det var allt från lugna familjen i Västerås....

Om jag lovar att vara snäll o gudfruktig

Kan jag få lite värme då?
Igår kväll undrade jag varför vi  (läs snåla jag) hade stängt av värmen redan i påskas ..... snacka om att frysa satan!
Till sist tvingade sambon mig (ja det var under pistolhot och hot om att sälja hojen) att gå runt byn (nåja) med stavar, dvs jag gick med stavar och han utan, annars går det inte att hålla samma fart. Långben kör med sjumilakliv....
Vi var ute i trekvart och marscherade, jag med hårdrock i öronen, vad sambon hade i öronen vete fan, hår kanske?
Ikväll blir det hårdkörning på gymmet om allt går vägen. Sambon vill helst åka till Skultuna för årets första fikaträff än så länge vägrar jag. Jag har fortfarande inte blivit varm sen marschen igår.

snart så.........

På fredag kommer sonen, Yey!!
veckan såhär långt har mest varit slö, känner mig urtrött och somnar nästan ofelbart på eftermiddagarna. Det är iaf ett framsteg, innan somnade jag på förmidagarna också så det lär nog gå på rätt håll :-)
Ringde o pratade med jobbet idag och kom överens om att jag skulle börja jobba på onsdag nästa vecka.
En anledning är att sjukskrivningen går ut på torsdagen och att jag skulle ha börjat jobba på fredagen. Det är ju givetvis den fredag som jag skulle varit ledig på. Det blev hur knasigt som helst ju.
Så vi bestämde att jag börjar jobba någon dag tidigare.
Fredagen då? Jo då ska vi gå på Trollflöjten på Regina och eftersom vi firar tioårsjubileum, sambon o jag, så har han bokat hotell hela helgen som vi ska bo på och göra Stockholm då förutom trollflöjten.
Det ska bli skönt att få komma hemifrån, sambon har t o m ordnat hundvakt åt vovven.
Trollflöjten ska bli en upplevelse, tydligen är det någon form av matföreställning, man äter under tiden som man ser på föreställningen, det kan bli en upplevelse :-)
Nu blir det soffan o tv innan det är dags att sova ........

Ibland blir önskedrömmar lite sanna

19år har lyst med sin frånvaro hela veckan så det har varit hyfsat lugnt här. Fast idag ska hon tydligen tillbaks till jobbet men har lyckats ordna med logi  hos någon annan som bor nära jobbet. Ibland blir man förvånad över tankeförmågan.....
En annan dröm som besannas idag är att sonen är på g hit (om nu SJ lyckas få till det, vilket inte händer så ofta) så nu ska här tankas son en vecka.
Jag får jobba helgen o måndag men sen har jag tagit semester ända till nästa måndag och det ska bli så skönt. Det har varit mycket övertid den senaste tiden och då övertid där jag måste gå in innan jag börjar jobba eller på mina lediga dagar. I onsdags fick jag jobba till halv tio på kvällen då det var ett event på jobbet, ett gäng som skulle ha en visning på ett av museerna samt äta middag och leka lite. Inget som var jobbigt eller så men du är ändå på jobbet och måste vara någotsånär alert ifall någon ska ut o röka eller behöver hjälp med något. Det är ju trots allt stängt på hela museet.

Vad sonen o jag ska hitta på hela veckan? Ingen aning, jag har väl lite lätt planerat in lite stadsbesök o sånt med vi får väl se vad vädret hittar på.
På tal om alla hjärtans dag..... ta en stunds funderare på vad sambon kom hem med den dagen............




Han hade givetvis glömt bort allt (inte för att jag riktigt bryr mig ) och när han skulle tanka bilen på hemfärden kom han på att det var alla hjärtans dag och fick för sig att han skulle köpa en blomma med hem. Givetvis var alla blommor slut på macken och då fick han den briljanta idén att köpa något annat med sig hem .......Ett paket glass!! Så både han och jag fick glädje av "presenten"
In kommer min sambo och räcker över mössan (som har använts som "presentpapper" )
Ja ja tanken var god :-)
Fast det hade räckt med en rejäl kram o kyss istället .....frun i huset är inte så kinkig ifråga om presenter på allmänna dagar :-)

långsint? jag?

jodå jag är fortfarande lack, efter en diskussion i helgen där jag fick till svar att det var jag som la det ansvaret på mig att här skulle städas o pyntas, inte han.
Hmm jo det är jag som lägger det ansvaret på mig till viss del eftersom jag vet att han gör det inte frivilligt, utan en massa tjat från min sida.
Sen fick jag ju höra hur jobbigt det är att pendla Stockholm t/r varenda dag och att ha det jobbet han hade så han var faktiskt berättigad till lite vila när han kom hem från jobbet. Vilket fick mig att påpeka att skulle jag då följa läkarnas order då skulle vi aldrig få mat i veckorna eller städat (de som har hund vet vad jag pratar om huuuuu med hår man har överallt) eftersom han måste vila?!

Det här är ingen ny diskussion mellan oss utan den har pågått ett bra tag, den poppar upp när jag lackar ur fullständigt....

Det blir ungefär samma diskussion som vi har när vi är ute och kör bil, Jag som är åkrädd till tusan på grund av en del krockar (som jag inte varit skyldig till eller har kört själv) ylar i högan sky var gång det ska sladdas och köras vårdslöst... Sambons åsikt är att jag ska lita på honom för han vet vad han gör eftersom han har kört så mycket banracing bla bla bla bla. Min åsikt är att han ska ta hänsyn till mig som är åkrädd och ta det lite lugnare istället....
Också en diskussion som aldrig kommer att ta slut.

Har alla såna diskussioner i ett förhållande?

Irriterad, jävligt irriterad

Sambon bröt ju som bekant armen här i våras och han är fortfarande inte helt återställd, antagligen får de gå in och ta bort lite plåtskrot igen som är i vägen eftersom han har stora problem med att belasta armen spec, när det gäller snöskottning och dylikt....
Men till saken, när han var "nybruten" så ställde jag upp och fixade, donade och grejade. Jag t o m duschade med karlen eftersom han inte klarade av den saken själv.
Nu när jag är nyopererad och inte får lyfta och dona så har jag släpat fram kartongen med adventsstjärnor själv, jag dammsuger, putsar fönster, byter gardiner, skurar toaletter, fixar mat varenda jävla dag. Kort sagt det är inte en enda skillnad mot att vara frisk förutom då att orken tar slut lite fortare för mig och då får jag inta soffläge en liten stund.
Idag när jag skulle hämta tidningen fick jag t o m skotta mig fram en bit för att sambon inte hade "hunnit" i morse när han körde.

En kväll härhemma påpekade jag lite fint att när han är ledig/sjuk så går jag ut med hunden varenda morgon oavsett om jag jobbar eller inte. Jobbar jag går jag definitivt ut med hunden innan jag kör. Bara för att han ska slippa kasta sig ur sängen och springa ut och kissa vovve det första han gör när han vaknar. Jag tyckte väl liksom att han kunde göra samma sak för mig nu när man är smidig som ett kassaskåp och det tar lite tid på morgnarna här, gissa vad? Jag fick stennobben för han går ut med hunden på kvälls/nattrunda innan vi lägger oss och då fick jag ta den rundan istället för honom?!?
Hmm rätta mig om jag har fel här men jag går ut med hunden tre (3) gånger om dan oavsett väder, sjukdomar, ledigheter name it. Han går ut med hunden en säger en gång om dan och tycker att då ska vi byta jämnt? Den enda gången han går med hunden mer än en gång om dan är möjligen om helgerna då han kan gå en snabb prommis runt kvarteret för att vi ska iväg nånstans.
I tre dagar har jag bett honom att ta fram respektive sätta undan kartongen med adventsstjärnor och än har den inte försvunnit från mitt golv....
När jag kom hem från sjukhuset började jag med att dammsuga för att det låg knytnävsstora hundtussar i hela huset och han tyckte att dom kunde ligga till helgen (ja det kan dom göra och det är mitt val att dammsuga osv) sen blir han skitförbannad när jag inte vill lyssna och kallar mig envis?

Vad vill jag ha sagt med det här då?
Att jag är jävligt irriterad på min sambo för ögonblicket som åker hemifrån iofs för att jobba och sen tycker att jag är orättvis när jag kräver att han ska göra nånting hemma på kvällen, igår kväll var han sur för att jag inte hade lagat middag?
För ögonblicket har jag lackat ur fullständigt på min käre sambo det var nog bara det jag ville ha sagt!