Min vovve

Är den snällaste och mest korkade jag någon gång varit med om och det säger jag inte elakt utan mest kärvänligt.



Om man har sett tv-serien Vänner (googla för sjutton) då vet man vem Joey är, han är snäll och om man vill uttrycka det snällt: Inte den skarpaste kniven i lådan. sån är min vovve, de delar t o m namn!

Joey (vovven alltså) är så snäll att han är dum. Av någon konstig anledning så brukar det där gå hand i hand när det gäller hundar.

Men han är å andra sidan den enda av alla mina hundar som har varit så mild i humöret, tillitsfull, tålmodig och vänlig. Han är nog den enda av mina hundar som har njutit så han har stönat var gång han har fått ligga hos mig i sängen, en tass på min mage och huvudet på min axel sen har vi kunnat snarka ihop han och jag.

Sambon brukar gå in och titta på oss sen suckar han och säger: Jaha där ligger du och din pojkvän.



Ibland undrar sambon om Joey sitter fast i ändan på mig, för där hunden är, där är jag och om sambon har blivit av med mig kallar han på Joey som glatt kommer springande (om han hör honom vill säga) för att tvärvända och springa tillbaks till mig. Sen är det bara att följa efter hunden .....



Sista halvåret har jag börjat märka hur trött han börjar bli, vi har fått dra ut ett antal tänder på honom så nu fattas halva garnityret på hundkraken. Han börjar bli döv och hör bara vissa ljud, helst bör man ha ögonkontakt då går han på teckenspråk istället. Det sista är liiiite svårt i skogen kan jag tala om. Så jag har börjat med att ha honom bakom mig på stigarna istället.

Att han har dåliga tänder är dels arvsanlag och att uppfödaren som ägde honom tills han var fem år alltid ger sina hundar uppblött foder. När han var fem år fick jag honom mot att jag gav honom ett bra hem nu är han tio och aningen grå här och där, så vi matchar varandra rätt bra :-)



jag har lyckats lära honom teckenspråk (av en enda anledning, jag är van att göra det med mina hundar) och egentligen är det ren tur med tanke på att han börjar bli döv,

Jag har lärt honom lite skit också ..... räcka vacker tass, sitta fint, spela död, göra high five och vinka så det går att lära gamla hundar sitta :-)



Nu vet jag att jag måste beställa tid hos veterinären för att göra en liten hälsokoll, se över lite knutor etc men jag drar mig i det längsta, tänk om hon säger att jag måste avliva min goding. Vad gör jag den dan jag inte har kvar min bästa vän som alltid finns här?
Jag fasar för den tanken, det är inte första gången jag har varit tvungen att göra det men det är lika obehagligt varenda gång och än är det nog inte någon fara men snart så....