Börjar jobbångesten att smyga sig på mig, Jag gillar att jobba föralldel och jag ser framemot att få börja mitt nya jobb i mitten på augusti.
Innan dess har jag en vecka kvar på det tillfälliga (mitt gamla s a s) och det är väl ingen höjdare men det är "bara" fem dagar, fem dagar fyllda av frukostar, sprita avdelning, sortera papper, städa o annat tråk.
Jag går fortfarande och suger på om jag ska ge chefen min åsikt om hennes maktdemonstration för det är vad hon har sysslat med under de två månader jag har varit där.
Det har varit löjliga saker som att vägra mig nästa vecka i semester för att jag ska få en chans att samla ihop mig till nästa jobb, trots att jag officiellt inte ens finns på avdelningen, tvinga mig att utföra arbetsuppgifter som jag har klara papper på att jag inte ens får göra etc. Massor av småsaker som görs bara för att se om jag protesterar så att hon kan sätta dit mig för arbetsvägran (jodå jag har fått det hotet mer eller mindre uttalat för mig)
Frågan är väl om det är lönt att påpeka hennes maktdemonstration, den enda som vinner något på det är väl min självkänsla för hon lär väl (misstänker jag) strunta totalt i vad jag anser.
Sen har sambons tonåringar anlänt och 19år jobbar (Hallelulja!) och förhoppningsvis får hon fortsätta jobba ett tag till så vi kan få lite lugn o ro hemma. 16år håller på att förbereda sig för första året på gymnasiet (läs börjat oroa sig) kolla busstider etc :-)
Nu har vi bara en i skolan så nu kan man liksom inte ens längta efter att lovet ska ta slut *S*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar