Idag

Är det första gången sambon ska vara med bandet o repa fast han ska inte spela gitarr, det funkar inte handleden till utan han ska försöka vara med på keyboard istället.
Jag sitter här hemma o håller tummarna för a tt det ska gå bra då han har saknat musiken otroligt mycket, det förutom hojen är hans livsnerv när det gäller avslappning o andningshål.

Han försöker att spela gitarr med jämna mellanrum här hemma, för det mesta slutar det med att han svär över att han inte kan ta vissa ackord eller för att det så ont i hans handled o arm.

Tyvärr kommer läkningsprocessen att ta ett år innan de kan avgöra hur bra han blir. På vägen dit kommer han nog att få göra en eller två operationer till.
Nästa vecka är det läkarbesök och då får han troligen besked på ev. operationer.

Idag har jag också lyckats få tag på sonen efter två dagars enträgna försök. Jag kan bli tokig när jag inte lyckas få tag på honom. Jag sitter trots allt femtio mil ifrån honom och när jag hör talas om olyckor i mitt gamla neighborhood då blir jag skitorolig....
När jag då påpekar att han måste höra av sig när han ser att jag har ringt så får jag till svar: "Ööhh bah typ jag glömde"...
Jävla unge :-/