Nä

Inte ens så länge höll jag ut. 11.45 sa jag tack o adjö och drog hem till soffan.
Väl hemma hoppade jag i mysbyxorna, slängde bh-n och på med en tjocktröja, sen kröp jag ner under två filtar o snusade nån timme med tv-n på .......Varför ska jag ha tv-n på när jag snusar? Men jag sätter alltid på den när jag lägger mig i soffan sen somnar jag på två röda ungefär .......hmmm

Tvi.....

För förkylningar, ont i halsen, snorig, liiite hostig och mår lite unkas men jag går till jobbet ändå *tapper* om inget annat så kan jag lämna min nummerlapp till någon som vill springa Vårruset.
Fast jag misstänker att jag tackar för mig redan strax efter lunch o åker hem o sover istället.

vem har tappat bort en rasp?

Någon?
Jag kan meddela att den sitter fast i min hals! I lördags kväll tyckte jag det killade lite irriterande i halsen när jag skulle lägga mig men då var jag så irriterad redan på sambon så jag brydde mig inte. Igår när jag vaknade gjorde det skitont i halsen, nu har någon glömt kvar raspen där.
Till råga på allt så känns huvudet tre nummer för litet, ögonen svidiga och näsan lite halvsnorig. Kan det vara ett utbrott av en förkylning så där lagom två dagar innan Vårruset ska avverkas?
Iofs har jag ångrat mig tusen gånger om när jag tackade ja till Vårruset på tisdag kväll men att skaffa vattentätt alibi genom att bli förkyld vete sjutton om det var nödvändigt.

Det är lustigt det där, jag ångrar mig alltid tusen gånger om när jag lovar att göra något som att hoppa in o jobba för någon annan, springa vårruset, köra svärmor hit eller dit, nåt sånt som jag egentligen inte vill göra men tycker att jag "måste" ibland.
Sen är det så jäkla skönt när det är gjort men innan dess, huvva vad jag ångar mig!!
Inte lär jag mig något av det heller, Vårruset t ex jag har sprungit det flera gånger och hatat varenda meter av det, älskat picknicken efteråt. Men jag ser alltid framför mig hur jag lätt o elegant knatar runt de fem kilometrarna utan att stanna och flåsa en enda gång. Verkligheten, mina vänner, verkligheten är en helt annan, jag flåsar som en blåsbälg efter ca 10 meter, kollar vilt efter ställen att gena på (även tre meter mindre, tre meter mindre) undrar vad fan skulle jag här och göra, jag lider alla helvetes kval, svettas som en gris och lovar mig själv, att aldrig mer! Sen tar det något år och jag föreställer mig att jag knatar runt lätt och elegant och så är vi tillbaks på ruta ett igen!!
Varför lär man sig aldrig?

Flytt, flytt kommer aldrig mer igen?

Igår flyttade 19år hemifrån och lämnade halva rummet kvar för hon hade inte tid att ta bort mer. De skulle ju ha fest på kvällen hon och kompisen. Hon hämtades av pappa halv fem och sen gick det undan.
Av någon outgrundlig anledning så åkte det med lite grejer som var mina ??
Just nu är jag aningen sur på min sambo eftersom jag sa ifrån redan innan att de grejerna var inte hennes utan mina.
Om jag börjar rannsaka mig själv här så är det inte grejerna i sig, utan snarare att jag inte har blivit tillfrågad om det var ok att ta med dom. Vilket jag har förklarat, det enda svar jag får av sambon är "om det är så jävla viktigt så köper jag väl nya till dig" Jag försöker hela tiden tala om respekten för andras saker osv...
Snacka om att inte förstå?!
Nu är det tydligen meningen att jag ska gå opp och slänga det som ska slängas i rummet, för det ska passas på innan vi måste lämna  tillbaks släpen.
mysbyxor o t-tröja då innan duschen o jobbet

Jobbhelg i antågande

Denna helgen är det jobb som gäller.
Det är bara att be en bön att vi inte har några större evenemang på jobbet då jag fick ett sms av chefen (som jobbar på min helg) att han är hemma o vabbar. Det innebär i värsta fall att jag är ensam i bästa fall har de fått in en vikarie. Jag upptäcker vilket när jag kommer till jobbet.
Annars är det mest grått o mulet så då passar det ju att jobba, sambon ska ge sig iväg på fikaträff om en stund, lyckost!
Igår var vi o väckte flyttankarna igen på ett av de hus vi har tittat på, ett helt nybyggt parhus. Tål att funderas på, mycket pengar är det.
Måndag blir det en spruta för frun i huset och .............frissan! Äntligen.....
Jag har en förmåga att skjuta upp såna saker då jag många gånger anser dom oviktiga, sen råkar jag se mig i spegeln och blir förfärad över vilken icke-frisyr jag har fått.
Det är då jag brukar ringa min frissa o säga: En tid tack! Helst igår! Då vet den kära Maggan vilket tillstånd håret befinner sig i. *suck*

Bättre humör

blir det alltid när man kör mc, konstigt nog, jag kan vara hur trött o less som helst men när jag har kört en stund då är det som bortblåst.  Idag blev det en sväng till Skultuna på fikaträff, Mashed Kidneys har det var onsdag och då kan man köpa hamburgare eller kaffe till väldigt facila priser. Mysigt att gå där bland alla hojar o glutta lite.
Men typiskt nog missade jag bussen i morse o fick ta bilen in till jobbet. Sånt retar mig till vansinne för det kostar skjortan att parkera på stan. Näää vi får inte någon subventionerad plats eller nåt utan det är stadspriser för oss som för alla andra *mutter*
en dags parkering för mig kostar runt en hundring dyrt som attan alltså, det kan vara därför som jag föredrar bussen :-)

Morronhumör.........

Är inte något jag är begåvad med, sen ljuger jag som en häst travar, Jag är lugn o sansad varenda morgon så länge jag får vara ifred o ingen börjar tjafsa med mig.
I morse hämtade sambon tidningen medan jag fixade min macka och börjadedärefter fixa sina mackor, jag satte mig o tog en del av tidningen sen blev det ett jävla liv här. Han tjoade högt och väldigt tydligt att det var minsann han som hade hämtat tidningen och det var han som bestämde vilken del han skulle läsa först!
Jag som alltid är lugn o sansad gav tillbaks tidningen, slängde tidningen i huvudet på sambon och på hans  mjukostmackor, gissa hur kletigt det blev!
och började surfa på nätet i stället....

Gomorron! Det var allt från lugna familjen i Västerås....

Stämplad o godkänd

Ni vet på julafton när tomten stämplar ok i rumpan på dockan, ungefär så känner jag mig :-)
En timmes samtal med sköterskor och en timme med en dietist = två timmars undersökning där jag blev godkänd, Lagom viktnedgång, bra med mat, lagom uppehåll mellan måltiderna en A-patient m a o.
Räknade lite på det där med viktnedgången och jag är nu ett par kg från att ha gått ner fyrtio kg.
Det låter otroligt men sant...och än är jag inte klar. får se om jag kan/orkar/vill lägga ut ett fotomontage här nångång.
Trodde jag skulle dö av svettförlust på bussen dit o hem, jepp jag tog bussen både dit o hem och lycklig för det var jag. Speciellt när jag såg att halva Uppsala var uppgrävt och att man skulle köra omvägar både här o där för att komma till rätt ställe. Är det nåt jag avskyr så är det att köra i en obekant stad och ta en massa omvägar hit o dit utan att veta vart man hamnar.
Men bussen! Jisses amanda så varmt det var. Tydligen var luftkonditioneringen ur funktion eller inte påslagen trots att vi var flera som sa till.
Nu har jag slagit mig ner i soffan o ska svalka av mig lite innan tvättmaskinen kallar på mig

Återkomst

Sonen är färdigpussad och har återvänt till skåne om det tycker jag inte!
Jag är på väg till Uppsala för 6 månaders-kontroll om det tycker jag bra :-)
Återkommer för bussen väntar inte på frun i huset!

Pussar på sonen......

Återkommer!

Det blir bättre o bättre dag för dag....

Solen skiner fortfarande och värmen börjar stiga både inne o ute.
Ikväll kommer min älsklingsgrabb ...........äntligen!! Jag har nästan längtat ihjäl mig. Till hans stora förtrytelse kommer jag att pussa på honom hela helgen. Fan vet om jag inte ska sitta uppe i natt och pussa på honom med jämna mellanrum för att försäkra mig om att han är här.
Tyvärr fick han inget sommarjobb trots att han sökte. Ingen som har ett sommarjobb lämpligt för en 17-åring (snart 18) med traktorkort och moppevana :-)

Igår small nyheten av här förresten, 19år ska flytta hemifrån!! Äntligen sa hennes pappa o jag, fast vi sa det väääääldigt tyst. Med tanke på hennes humör o uppförande så är det bara bra om hon får stå på egna ben. Hon ska dela en lägenhet med en kompis, förövrigt samma kompis som hon har bott hos med jämna mellanrum sen hon började jobba.  Det är bara att hoppas på att partypinglorna inte partar ihjäl sig och sköter sitt jobb ordentligt. Lite sorgligt men skönt ändå.
Så om två veckor går flyttlasset till kompisens lägenhet. Jag gav order om flyttstädning och att det som hon inte vill ha INTE ska stå kvar i rummet för att vi (läs jag) ska behöva åka till återbruket med skräpet.
Sen påpekade jag för sambon att nyckeln måste hon lämna tillbaks, vilket sambon tyckte var onödigt?!
När man flyttar hemifrån lämnar man inte tillbaks nyckeln då?
Jag vet att jag var tvungen att göra det. Mina föräldrar sa att du bor inte här längre och vi vill hemskt gärna ha ett privatliv igen....

Har man sett på fasiken...

Solen visar sig igen! Fast värmen var det si o så med, frost på bilrutan i morse huuuuu.
Igår var det träning igen på gymmet och idag ställde jag mig på vågen. Tjoohoo...
Egentligen hade jag tänkt att åka o träna idag med men efter moget övervägande (vid sex-tiden i morse) så tyckte kroppen o jag att det behövdes en vilodag. Träning i morgon istället alltså.
Idag blir det storhandling istället, så var det med den vilan :-) Måste fylla på lite förråd som börjar sina, lite tvättmedel o såna roliga saker ...booooring.
Jobbet börjar inte förrän tolv idag och sen får jag äran att tillbringa dagen där ända till halv nio ikväll (vila var det ja? )
Fast helgen är ledig o sambon har hotat med hojkörning hela helgen om det bara blir sol o värme.... Återstår att se m a o.

Om jag lovar att vara snäll o gudfruktig

Kan jag få lite värme då?
Igår kväll undrade jag varför vi  (läs snåla jag) hade stängt av värmen redan i påskas ..... snacka om att frysa satan!
Till sist tvingade sambon mig (ja det var under pistolhot och hot om att sälja hojen) att gå runt byn (nåja) med stavar, dvs jag gick med stavar och han utan, annars går det inte att hålla samma fart. Långben kör med sjumilakliv....
Vi var ute i trekvart och marscherade, jag med hårdrock i öronen, vad sambon hade i öronen vete fan, hår kanske?
Ikväll blir det hårdkörning på gymmet om allt går vägen. Sambon vill helst åka till Skultuna för årets första fikaträff än så länge vägrar jag. Jag har fortfarande inte blivit varm sen marschen igår.

Men va f-n!?

Idag när jag slog upp dom gröna så snöade det?! Förresten så gör det så fortfarande.
Snacka om deprimerande, snöflingor stora som dasslock som bara yr runt knuten.
Kan nån vara snäll o ta hit solen o värmen igen, det är snudd på brott mot mänskligheten att snöa i maj!!
Nej förresten jag ändrar mig, det ÄR brott mot mänskligheten att snöa i maj precis när man har vant sig vid värme o sol.
Duschen nästa och sen jobbet i ren protest tar jag bilen idag att jag har glömt köpa busskort hör inte till saken.  Nytt schema har jag också fått och jag gillar det INTE, jo jag gillar att jag får sluta fem men inte att jag ska börja nio .....aldrig är människan nöjd.
Jag vill ju börja tolv som vanligt och sluta fem, ska det vara så svårt?

Tack

Alla ni som har kommenterat min lill-pöjkes bortgång! Det hjälper men är fortfarande ack så tomt här. Fast jag vänjer mig så sakteliga det gör jag.
Någon frågade när vi ska skaffa ny hund? Aldrig! eller inte på ett antal år ännu, nu vill jag för första gången i mitt liv vara ledig ett tag.
Joey var min tionde hund på raken (ja jag har haft många hundar på samma gång också) och jag tror att det var den åttonde hunden i vuxen ålder (min ålder alltså) Jag har tävlat, ställt ut, varit tävlingsledare, instruktör i agility, lydnat och sök. En rätt så aktiv hundmänniska m a o. Det är bara med Joey som jag inte har "gjort något" En av orsakerna var att han var vuxen när han landade hos mig och jag lärde honom grundlydnaden och lite sök o agility här hemma men jag märkte rätt fort att det här är en hund som inte ska tävlas med. Han ville bara vara och inte nånting annat. Han gjorde vad jag begärde men utan glöd o intresse.
Han fick sitt eget jobb här hemma istället, han hämtade tidningen o posten varenda dag istället. Det var mer hans melodi, ingen har sett en stoltare hund än han när han fick bära in posten/tidningen.
Han var en väldigt lydig hund så där brast det inte alls men glöden för tävlingen hade han inte.
Sista halvåret har hans demens eskalerat och det har fungerat när jag har varit hemma men så fort jag har lämnat huset har det inneburit stress för honom. Han glömde att jag hade  gått och sprang o letade hela tiden. Han blev totalt döv i vintras och kunde inte längre gå lös var som helst. Dövheten var nog en av orsakerna till att han sprang o letade efter mig. Jag märkte mer o mer att livet inte var roligt längre utan innebar mer o mer stress för honom när han inte hörde och glömde hela tiden.
Eftersom sambon jobbar i Stockholm så var det jag som fick ansvaret för lill-pöjken hela tiden, ett ansvar som jag mer än gärna tog men till sist mådde varken jag eller Joey bra. Jag har försökt med dagmatte och snälla grannar som har tagit ut honom men han kunde inte slå sig till ro någonstans utan var bara orolig för att jag inte fanns där. Det är en oro som har kommit sista halvåret i takt med att demensen har ökat.
Helgen vi var i Stockholm var han hos min svåger o svägerska som har passat honom många gånger förut, han är alltså van att vara där, men denna gången pep han, vandrade runt, runt hela tiden och hade ingen ro i kroppen. Varenda gång han såg en bil ville han ut o se efter om det var jag som kom.
Med tanke på sommaren som är i antågande och vi hade planerat att Joey skulle vara där ett par helger till och hur stressad han blev så fort jag gick så tog jag ett av de tyngsta besluten man som djurägare kan ta.

Det är inte första gången jag tar det beslutet men denna gången var det värre än vanligt då Joey var en hund som ville ha närhet hela tiden och med tiden har vi växt ihop väldigt mycket. Han var "mammas pöjk" och följde mig vart jag än gick och ville helst ligga i knät eller ligga på armen hela tiden.
Det är nog ingen av mina hundar som har velat ha eller krävt den närheten hela tiden som han gjorde.

Tiden läker alla sår som tur är. Men tomt är det.