Honey I'm home!!

Igår eftermiddag när de drog katetern för mig (som var enda sladden som var kvar) så började jag dricka vatten och the i massor. Efter tre lyckade resultat i pottan ....hm visst känner man sig som en barnunge när man får beröm för normala saker. Jag hade fullt sjå att hålla mig för skratt kan jag meddela.
Sen fick jag tag i sambon o drog hemåt så vid 20 var jag hemma med en massa förmaningstal från sköterskor o liknande. "Det här var alldeles för tidigt och de flesta vill nog stanna fem dagar" osv...
Sambon han suckade lite trött när jag ringde o meddelade att jag skulle hem. "jaha har du lyckats övertala dom nu igen"
Det största bekymret på min himmel nu är hur fasen jag ska få tag i mina tabletter på apoteket då jag är själv hemma och har en mil eller två dit.
Jag må vara envis som en blå gris men jag vet också mina begränsningar, jag kan inte köra bil med avkapade magmuskler, liiiite problem att lyfta fötterna uppåt snabbt om man säger så. Bilkörningen får vänta en vecka eller nåt.
Gymmet får jag börja på om fyra veckor. Lite lätt sådär. Inga direkta magövningar med en gång.

Jag har tagit dagens första prommis med vovven och förresten gissa hur själaglad han var när jag kom hem igår. Han lämnade inte min sida på hela kvällen och jag fick gå med ut i hallen för att sambon skulle få honom med sig ut. Sen låg han i min säng med huvudet på min axel hela kvällen o halva natten. Ja vovven alltså inte sambon, han fick nöja sig med att ligga på kanten inatt för att vovven skulle få plats. :-D
Det är ju tur att någon blir glad när man kommer hem. 16år muttrade hej mellan två dörrar, ytterdörren och hennes egen dörr innan hon låste in sig och vägrade komma ut mer den kvällen.
Ja hej å hå tillbaks till verkligheten med en duns.