Enligt planerna ska det bli lunch med svärmor. En snäll dam som bjuder barn o respektive på lunch, det låter väl trevligt? Tyvärr är mina känslor lite blandade inför evenemanget. Risken finns att jag får ett litet utbrott även om jag gör mitt bästa för att förhindra det.
Saken är väl att sambon har meddelat att även min son följer med då det är den enda ungen som är hemma av alla "barnbarn"
Jag misstänker att jag kommer att få höra kommentarer om det. Damen är inte alltid så finkänslig, svärmor alltså.
Mina blandade känslor hänger kvar sen första julen efter att sonen flyttat till pappa (ännu en historia som är lång och som får sparas till en mörk vinterkväll) Svärmor har alltid behandlat min son som sitt barnbarn och ingen är tacksammare för det än jag då jag vet hur det känns att bli behandlad lite vid sidan i tonåren.
Denna julen fick alla barn o barnbarn varsitt kuvert, jag som sitter vid sidan om sambon o hans dotter ser hur mycket pengar de fick (1000 kr var) jag fick 500 kr men hade då fått en tröja o en kofta av henne för en månad sen eller nåt. Jag ser att sonen öppnar sitt kuvert o visar mig 500 kr. Då stolpar svärmoren fram till sonen och säger högt o tydligt att: "Ja du har ju flyttat nu och du har ju andra som tar hand om dig nu som du får presenter av därför har du fått lite mindre än mina riktiga barnbarn som jag måste se till i första hand"
Jag kunde ha strypt kärringen!!! Min son satt där och visste inte ens vad han skulle svara på kommentaren och just då valde jag att hålla tyst och jag gav sonen mina pengar efteråt och med kommentaren att gamla kärringar behöver man inte bry sig om.
Det är hennes val hur mycket hon vill ge i julklappar etc. Vad jag vände mig mot var hennes kommentar och att bara för att min son numera bodde hos pappa så upphörde hennes "plikter" mot honom. Hon har ju själv valt att behandla honom som ett barnbarn det är det inte någon som har tvingat på henne utan det har hela tiden varit hennes val.
Det ska bli spännande att se hur hon ska göra när han tar studenten, hennes "riktiga" barnbarn har alla fått/kommer att få en hel massa pengar. ......
Men jag kommer iaf att ladda plånboken med pengar så att jag kan betala för sonen vid lunchen om mitt humör brister av någon kommentar.
1 kommentar:
Det var ju inte så psykologiskt precis. Jag är själv uppvuxen under liknande förhållande och vet hur det känns att liksom bara räknas till hälften. Hoppas att det gick bra i dag.
Skicka en kommentar