Lite trött just nu

Som en del av er vet så gjorde jag en GBP operation hösten 2010 och den har varit lyckad. Till dags dato har jag gått ner 60 kg, en hel jävla människa!

Jag är fullt nöjd med resultatet, jag tränar och mår hyfsat bra om det inte vore för lite grus i maskineriet så att säga.

Våren 2011 var jag inne på gyn o gjorde en rutinkoll på en cysta och fick beskedet att det "där måste bort omedelbums" Två dagar senare låg jag på operation och de tog bort hela paketet förutom en äggstock. Tack o lov visade det sig att det inte var någon tumör som de hade befarat så livet återgick till det normala igen (förutom lite tillskott på hormoner då mina inte räckte till längre)

Lite till o från under året hade jag lite skumont i magen då och då, sånt som gick över typ magknip.
Allt funkade perfekt förutom det, jag tränade och åt vad jag skulle osv.

Förra våren, april 2012 fick jag dödligt ont i magen när jag cyklade hem från jobbet. Hade svårt att äta på kvällen, gick t o m och la mig i ett varmt bad för att kunna slappna av. Det gjorde mer o mer ont och jag kunde varken ligga sitta eller vara still. Mitt i natten ringde jag in på sjukan och fick komma direkt till akuten. Ileus var diagnosen, alltså ett tarmvred.
Det blev akut operation dagen efter, tack o lov med titthål så att jag kunde åka hem dagen efter operationen, en fredag.
Hemma kände jag mig lite skum men tänkte det går väl över .....
På söndagen hämtade vi hem våra hojar från vinterförvaringen, sambon ville ut o köra en sväng. Jag skulle stanna hemma eftersom magmusklerna var lite paj efter operationen :-)

Jag satt i solen på altanen o kände mig skum, till hälften illamående eller nåt sånt.
Sen brakade det loss....
Jag mådde sjukt illa, spydde som en kalv, till saken hör ju att som GBP-opererad kan jag inte kräkas längre eftersom jag sällan har någon mat kvar i magsäcken, jag utför alla ljud o rörelser  s a s  men det händer inget.....
När jag hade fått ett antal anfall, ringde jag sjukan igen o undrade om det var magsjuka eller nåt sånt.... Åk direkt in fick jag order om. Har någon försökt jaga rätt på en sambo som sitter på en hoj o kör och inte hör telefonen? Det har jag :-) Samtidigt som jag pratade med sjukan som vägrade låta mig lägga på förrän de visste hur jag skulle komma in för de övervägde att ringa ambulansen åt mig. Liiiite kalabalik m a o.

Två timmar senare låg jag på operation igen, det var stopp i utloppet på den gamla magsäcken, jag vaknade på IVA med en slang i magen och en Peg (en form av stomi som tappade ut det som fanns i magsäcken)
Det blev många  turer hit o dit, en cvk (infart i halsen) sattes in för mina kärl höll inte för nålar längre.
Jag skickades på röntgen hit o dit för att de inte hittade stoppet och var gång blev det stopp i slangen så jag började må illa igen.
Till sist fick jag väl ett stort psykbryt en måndag på avdelningen och konstaterade att på fredag går jag hem med eller utan slangar så nu får ni göra nåt.
Dagen efter blev det en operation till, där de öppnade hela magen och rensade upp eländet :)
På fredagen gick jag hem på permis, trött o öm men hem skulle jag. Jodå jag är rätt så envis.
 Då hade jag tillbringat sammanlagt tre veckor på sjukhuset och gjort tre operationer på två veckor.

Sen lullade väl livet på igen och jag fick börja träna  igen.
Under sommaren o hösten fick jag jätteanfall med ont i magen osv, till sist konstaterade de gallstensanfall.
Jag kunde ligga i tre dagar med anfall som kom o gick.
I december fick jag göra en galloperation och låg inne under natten bara innan jag gick hem. Tack o lov med titthål igen
Nu börjar magen se fin ut med alla ärr hit och dit vill jag lova :-)

I januari ringde de och meddelade att ville jag ha min bukplastik så var det nu den skulle ske, på brännet igen och stopp i träningen .............en gång till.  :-)

Härom veckan var jag på ett återbesök på kirurgen och då upptäckte de ett rätt stort bråck högt upp nästan vid bröstbenet där jag riskerar att få antingen tarmar eller magsäck inklämt. Helst ville min kirurg operera med en gång.
Just nu totalvägrar jag för jag känner att jag orkar inte med en operation till!  Fem operationer på mindre än ett år räcker för mig! Så de har fått ge mig ett bråckbandage som jag kan ha när jag  tränar o jobbar.

Mina järndepåer har gått ner under minimum så jag har fått tanka järn i droppform för att få upp dom snabbt. En anledning till att inte operera tycker jag då. Kirurgen höll faktiskt med där :-)

Jag vill ha min sommar! De två sista somrarna har mer eller mindre gått åt helsike för jag har varit trött och nyopererad, inte orkat köra hoj, inte orkat med att leva som jag vill med träningar och allt annat jag vill göra. Kirurgen förstod det också :-)

Jag fick gå hem om jag lovade på heder och samvete att jag höll det hela under väldigt noggrann uppsikt, var försiktig med att lyfta tungt, undvek rena magövningar och åkte in omedelbums om det svullnade upp eller jag fick ont.

Det är väl rena rama  turen att jag är så mycket fatalist som jag är, det som sker det sker. Men som jag sa till min kirurg att jag börjar bli aningen trött på att var gång jag har rest mig upp och börjat få tillbaka kondisen o styrkan så är det någon/något som slår till mig i bakhuvudet och så rasar livet för mig ........

Slutsumman på operationer är numera sju operationer på 2.5 år  och det lär väl bli en till i höst någon gång om jag kan hålla bråcket under kontroll i sommar.

Fast jag är liiiite trött på allt skärande just nu.
London nästa!
Det roligaste med London är väl att vi upptäckte att min bror ska dit också.