Cici påpekade att jag trots allt vrålande här hemma verkar ta det med ro trots allt.
Hmm jo min lösning är ofta att gå ut med hunden när det vrålas som mest eller ta skydd i sovrummet för att slippa? bli inblandad.
Sen har jag mina andningshål och dom är varannan vecka när vi inte har barnen här, rubbas dom då rasar min värld! Nej inte rasar men den krackelerar lite i kanterna det är då jag är väldigt mycket ute och går med hunden eller tar bilen och hunden med mig till Mälaren och går där, jag håller mig väldigt mycket på min kant för jag känner att jag orkar bara inte med dessa skrik o gapstunder som uppträder härhemma.
Tyvärr är väl 19år inte den enda här utan vi har 16år här också varannan vecka och hon vrålar tack o lov inte så mycket utan är mest avig, tvär och snäsig, alltså typiskt tonårstrotsig.
Varje söndag tar jag ett djupt andetag och manar mig själv: Lugn, lugn det är snart söndag igen och den söndagen andas jag ut och inväntar en veckas frid.
Varför opponerar jag mig inte? Jag har pratat mig hes, skrikit, bönat och bett, försökt att få till kompromisslösningar, vanliga lösningar, jag har ställt upp till max med hämtning och lämning, handlat kläder åt dom osv osv i all oändlighet. Tyvärr har jag inte kommit någonstans med nånting från familjeråd till familjeterapeuter.
Numera har jag sagt upp mig och resignerat. Jag undviker konflikterna eftersom det jag får till svar är "Pappa bryr sig inte så varför ska du göra det?" " Du bestämmer inte här för jag/vi har bott här längre än dig" osv
Sist vi hade en sån diskussion här hemma så konstaterade jag lugnt att det kvittar vad jag gör, för hur jag än gör så är det alltid tre mot en och jag är i underläge. Alltså har jag sagt upp mig från hans familj och bidar min tid.
7 kommentarer:
Då förstår jag varför ni letar efter ett nytt boende. Det blir mera neutral mark, eller rättare sagt, det blir ditt och sambons. Hoppas att ni hittar något bra snart och att tjejerna äntligen kan uppträda som vuxna, självständiga individer.
Ja det är en av anledningarna till ett nytt boende. En annan är att just nu bor vi i sju rum o kök och det är liiiite stort när det ska städas :-) Att tjejerna ska bli vuxna o självständiga? I wish!!
Det är så lugnt och skönt sen när dom flyttar ut. Fast i ärlighetens namn - vår son gapade inte.
Sicken sits du sitter i, kan inte vara kul alls.
Jag avundas dig inte....
Men det stämmer, ungarna växer och det blir lättare. Jag lovar :)
Fast jag hade nog inte stått ut, blir så bövelens arg jue ;)
Osloskånskan: Can´t wait :-)
Bloggtant: Om ungarna ska växa mer så dör jag!! *flin* Sen blir jag så bövelens arg jag också med jämna mellanrum och då pyser det över......tyvärr.
Altså, jag har läst lite om 19årinen nu, och jag tycker du är stark! Hade jag betett mig likadant hemma så hade jag minsann åkt på ett rejält kok stryk, det är ett som är säkert. Härda ut!
aj då är det detta som väntas i den sk friheten i ev nytt förhållande.
Känns inte lika självklart att ta steget längre.
Skicka en kommentar