Rodnar generat

gör jag nog fortfarande av alla komplimanger.....
jag skulle äta lunch med min kompis och under tiden jag väntade på henne utanför lasarettet kom ett par av mina gamla arbetskamrater och pep högljutt över hur smal jag var, Min kompis gick rakt förbi mig utan att känna igen mig först......
Jag tog en vända upp till mitt gamlagamla jobb för att stämma av en träff med en annan kompis och där pep alla mina gamla arbetskamrater högt över mig.
Så jag tror nog att 45 kg syns?

Vi hade en jättetrevlig lunch och ska göra om den snarast bara vi kan få ihop det tidsmässigt.
Det är inte klokt så fort tiden går när man har så mycket att prata om som vi har. Jag tror hela restaurangen såg hur roligt vi hade :-)

Om när jag nästan blev singel eller om fruns stabila morronhumör

Jag har ju ett morgonhumör som är väldans stabilt, så länge ingen tjafsar med mig.....

En kväll tjatade på bad jag sambon om att: "ska vi byta plats på bilarna ikväll för jag ska jobba skittidigt imorgon bitti" Det enda svar jag fick var "mutter, mutter jajaja, mutter"
Inte blev det bytt plats på några bilar inte (vår uppfart är konstruerad så att vi måste ställa bilarna bakom varandra med påföljd att den som börjar tidigast bör stå längst ut)
På morgonen när jag skulle iväg satt sambon o käkade frukost. och jag påpekade att jag måste dra, "kommer du o flyttar din bil?"
Sambon vänder sig om och kläcker helt kallt ur sig: " Bara för att du måste iväg tidigt ska inte jag behöva ändra mina rutiner"
Behöver jag påpeka att jag small rätt av, svor muttrade något otrevligt, marscherade rakt ut till hans bil (som var totalt igenimmad) backade rakt ut i typ hundra knyck samtidigt som jag svor en hel del, sen fick jag för mig att inte backa som jag brukar utan mera i en U-sväng liksom, i ungefär samma fart..... tills jag hörde hur det krasade i bilen. Då hade jag lyckats träffa den enda lykstolpen på vår del av gatan och den enda lyktstolpe som står rakt utanför köksfönstret där sambon satt o käkade.
Det var i den stunden jag svor lite mer, parkerade hans bil och synade skadorna som inte såg så farliga ut i mörkret. Hämtade min egen bil o drog iväg till jobbet.
Jag ringde sambon o sa helt kort att det (nog) inte var så farligt innan han började skälla på mig. När han hade skällt klart konstaterade jag bara; "skyll dig själv, jag bad dig flytta bilen redan igår" (ja jag var arg fortfarande) Sambon var så arg att jag hörde hur det pös ånga genom luren och han är ändå det lugnaste som går i ett par skor, jag misstänker att han inte var långt ifrån att säga upp samboskapet med mig.

Att laga skadan kostade oss sjutusen på verkstad och det blev ändå inte bra för numera kan vi inte köra in bilen i automattvätten utan att det blir ca 500 l vatten i skuffen. Hans bil är en sån där hög modern fyrhjulsdriven sak med extrahjulet på bakdörren och där bakdörren öppnas som "vanlig dörr" så jag lyckades kvadda hela bakdörren som vek sig samt plåtöverdraget till extrahjulet. Tack o lov höll fönstret. ..

Det blev en billig semester det året....men jag behövde inte flytta hans bil fler gånger

Morronhumör.........

Är inte något jag är begåvad med, sen ljuger jag som en häst travar, Jag är lugn o sansad varenda morgon så länge jag får vara ifred o ingen börjar tjafsa med mig.
I morse hämtade sambon tidningen medan jag fixade min macka och börjadedärefter fixa sina mackor, jag satte mig o tog en del av tidningen sen blev det ett jävla liv här. Han tjoade högt och väldigt tydligt att det var minsann han som hade hämtat tidningen och det var han som bestämde vilken del han skulle läsa först!
Jag som alltid är lugn o sansad gav tillbaks tidningen, slängde tidningen i huvudet på sambon och på hans  mjukostmackor, gissa hur kletigt det blev!
och började surfa på nätet i stället....

Gomorron! Det var allt från lugna familjen i Västerås....