Statusrapport

Sen jag hämtade ut sambon från akuten har jag:

• fått ta ut semester då han inte klarar sig själv hemma
• Ringt o gapat på läkare, operationsavdelningar.
• Ringt o tjatat på försäkringsbolag, assistancekåren, mc-firman.
• Mailat till alla o Gud fader i princip för att förklara att jag och sambon är hemma och varför.
• Hjälpt sambon att duscha, knäppa byxor, klä på/av sig.
• Lyssnat när sambon har mer eller mindre vrålat för att han har så ont ( och nej han är en väldigt tålig man)
• Ordnat nya mediciner och hämtat dom.
• Gått ut med hunden x flera
• Bett grannen dra igång vår gräsklippare åt mig :-)
• Kånkat och burit barkmull .........
• Längtat efter sambons operation så det blir lite lugn o ordning här igen

I går var det Västmanland runt

och det blev ingen bra dag då jag helt plötsligt blev uppringd av ambulansen som meddelade att sambon hade krockat med hojen.
Det blev till att fara iväg till akuten och möta upp en ambulans med en något tilltufsad sambo i.

Tack o lov blev det inga "större och allvarliga skador" Ett armbrott av den lite allvarligare sorten där bägge benpiporna var av och en handled som var i småsmulor som ortopedläkaren så vackert uttryckte det, en del revben som antagligen har lite sprickor i sig och en stortå med en spricka. Hojen är paj och mc-stället också som blev uppklippt på plats.

Nu ligger sambon i sängen härhemma och väntar på en operation av handen, jag fick med honom hem och han har order att fasta var natt fram till tio på dan tills de ringer från operation och vill ha in honom....

Idag är det västmanland runt på mc

och här sitter jag o bloggar!
Jag tackade nej och vinkade av sambon som fick köra själv. Jag är en mes när det gäller hoj o dåligt väder och dom har lovat regnskurar hela dan. Alltså fick sambon ge sig iväg själv :-)

Trots allväderställ o hela faderittan så avskyr jag regn när jag ska köra hoj. Jag kör när jag är så illa tvungen, typ hem från semestrar o sånt men icke, aldrig i detta liv att jag skulle ge mig ut frivilligt om det är regnigt. Det är en helt annan sak om man är ute o kör o blir överraskad av regnet.

Jag o min andre sambo kurar inomhus istället. Vi ska snart ha oss en macka med matjessill o ägg, dvs han får skalken på brödet o jag tar resten.
Hans öga börjar torka ut lite men givetvis glömde jag att sätta på dumstruten när jag skulle iväg och handla innan så när jag kom hem hade han givetvis kliat av skorpan. Jag kan slå mig själv för att jag lyckades glömma kragen!! Enda kruxet denna veckan med hans öga har varit, trots antibiotika, att det geggar en massa äckligt klet i ögat och det har det aldrig gjort innan.
Vi får väl se vad veterinären säger på onsdag.

Men han är otroligt duktig med sin antibiotika förresten, hur många har en hund som äter tabletterna på kommande? Jag har! Det är bara att säga till honom a tt nu ska du äta upp din medicin, så glufsar han "glatt" i sig sina piller :-) Mammas duktiga kille!!

Idag ringde telefonen!!!!

och jag kan numera titulera mig museivärd :-)
Nu och nu förresten jobbet börjar inte förrän senast 16 augusti ev. lite tidigare och sen blir det stor invigning den 4 september.

JAG FICK ALLTSÅ JOBBET SOM JAG SÖKTE OM DET VAR NÅN SOM INTE FATTADE :-)

Nu känns det genast lite lättare och då kan jag stå ut med att vara städkärring o alltiallo på kirurgen ett tag när jag kan se ett slut på det.
Jag behöver bara vara där i sju veckor till, Hurra!!
Det får väl bli nedräkning här.
Om jag tänker efter är det inte så farligt träligt att vara där om jag bara hade fått jobba i lugn o ro.
Jag har en arbetsbeskrivning som jag ska följa men den blir ändrad stup i kvarten och jag får hela tiden nya uppgifter som ska göras omedelbums och det irriterar mig, trots att jag är van att jobba på det viset. Sen blir det väl knappast roligare av att uppgifterna jag får är fjantsaker som att sortera den här högen med papper o sätt in i en pärm, byt ut alla de här papperna på toaletterna, Men hur viktigt är det egentligen? Det är arbetsuppgifter som tar max tio minuter att göra, hinner man inte med sånt själv?
När jag då försöker göra sånt som står på beskrivningen som att gå ner på mottagningen och fixa preparering inför scanning då får jag höra att det mycket viktigare att jag sorterar den o den pärmen eller spritar av i korridoren?! Men hallå?


Men jag behöver bara vara där i sju veckor till, sju veckor till, sju veckor till, sju veckor till,

Ingenting förundrar mig längre

En kommentar var att det är underligt att jag får arbetsuppgifter som inte är bra för mig. Ja det är underligt men inget som förvånar mig. De skador jag har idag är att axel och nacke inte fungerar som de ska, nacken gör att jag lider av yrsel tidvis och axeln att jag får inflammationer som inte går bort igen, de har alltså blivit kroniska.
Jag har gått igenom en massa tester och det är klart enligt dem att jag får absolut inte jobba som undersköterska längre (det var klart för tre år sen hmm) och jag kan inte arbeta med städning, köksarbete eller statiskt arbete typ sitta vid datorn och knappa siffror i åtta timmar om dagen. Jag får/kan inte heller arbeta med arbete ovanför axlarna för mycket. Jag behöver alltså ett omväxlande arbete där jag själv kan välja lite vad jag gör. Hur lätt är det i dagens läge?

Den sista tiden har jag fått gå hemma då ingen har kunnat hitta ett jobb till mig, nu har arbetsgivaren helt plötsligt kommit på att det kan bli dyrt det här .......och beordrat mig att börja gå som "alltiallo" på min gamla avdelning med städjobb o köksjobb samt lite plock på datorn...... alltså konstgjord andning.
Och som sagt inget har ändrats utan allt är likadant. Fikavagnar står kvar om inte köksan tar dom, arbetsuppgifterna ökas på hela tiden sen får man "skäll" för att alla uppgifter inte hinns med.
Japp jag är grinig idag med .......

jobb jobb jobb

Just nu är det lite mycket med jobb så jag orkar/hinner/kan/ids/ inte riktigt just nu (välj själv det som behagas)
Jag har ju gått hemma länge och nu helt plötsligt har arbetsgivaren fått för sig att det är ju dyrt att låta henne gå hemma och inte göra nån nytta...
Så pang tillbaks i verkligheten med sig, jag dunsade ner på mitt gamla jobb där jag ska gå som "alltiallo" (hmm) tills nästa jobb lyser med sin närvaro igen.
Jag formligen avskyr det! Jag har gått vidare och det var tre år sen jag jobbade på avd på sjukhuset. Eftersom jag är så skadad som jag är får jag inte jobba ute i vården utan jag ska leka piga och servera frukost, ta hand om köket, fixa lite administrativt arbete, städa lite här och lite där?!? Göra lite av ditten och lite av datten.

Detta är vad som kallas konstgjord andning och alla jobben jag ska göra är precis de som läkarna har sagt att jag inte ska hålla på med *suck*

Just nu är jag bara lite lite lite less på tillvaron så ursäkta om jag låter grinig.
Sist jag var på den avdelningen och jobbade så "glömde" alla att ta ut fikavagnen och den kunde stå där i typ flera timmar tills osten var på väg av vagnen själv. Idag var jag hos sjukgymnasten och meddelade snällt att ni måste själva ta hand om fikavagnen.... när jag kom tillbaks två timmar senare stod den där ........igen! Ingenting har ändrats på tre år!......MORR!!

Min älskade vovve fick åka akut till veterinären igår. Just nu går han med krage och äter antibiotika. Återbesök nästa vecka för ev. operation.
Han har haft en sorts "vårta" på ögonlocket som veterinären har kollat och tyckt att den sitter väl bra än så länge.
I helgen lyckades han givetvis klia sönder den totalt, den delade sig i två delar.
Nu ska kirurgen titta på honom när han ätit klart antibiotikan för att se om det går att skära bort resterna utan att förstöra ögonlocket.

Jävla spenat :-)

Gårdagen tillbringades i spenaten dvs vår trädgård. Det lades ut barkmull på sambons begäran, plantades örtkryddor, vattnades, klipptes gräs, gjordes allmän röjning i rabatten som det ska planteras i idag... puuhhh.

Så idag ska det tillbringas ännu en dag i spenaten med att lägga ut det sista av barkmullen och planteras Lavendel.

Jag bara avskyr det! Visst är det snyggt när det är klart men att tillbringa en hel dag i trädgården gör jag om jag kan få ligga i en solstol o läsa, att hålla på att rensa, bära och kånka bara avskyr jag.
Underhållsfri trädgård efterlyses!

kvällen igår

var en ljuvlig kväll, hela dan hade jag gått och väntat på åskan o regnet men si, istället sprack det upp och blev en alldeles ljuvlig kväll.
Sambon o jag tog våra hojar och drog iväg en sväng, att han sen bjöd på mat på Kajen var inte helt fel det heller. Maten blev en alldeles underbar sallad, de har en sån där bra plocka ihop själv och betala/tillbehör. Min bestod av grunden och fyra tillbehör, lax, kräftstjärtar,mozzarella och vitlöksdressing.
Sen hoppade vi på hojarna igen och drog iväg en sväng och bara njöt av solen. Vi tog en sväng runtom stan (inte i stan utan runtom den på vischan) på alla småvägar vi hittade som bar hemåt igen. Hur mysigt som helst förutom en vägsträcka som mest bestod av potthål och stora sprickor med sättningar, sånt är inget roligt när man kommer med hojen i 50 knyck och lite lutning ...... En sju åtta mil skrapade vi ihop i kvällningen :-)
Sen fick Joey sin belöning för att han var själv hemma en långpromenad när matte hade fått stelheten ur kroppen.

Idag ska det bli trädgårdsdag och köra till tippen dag *suck* Vad jag avskyr trädgårdsarbete att sambon är lika trög på det som jag underlättar inte. Kan det vara därför vi letar radhus eller lägenhet med garage? Eget garage alltså, inget kallgarage i nån länga inte, för då dör våra hojar av köldskador under vintern :-)

Min vovve

Är den snällaste och mest korkade jag någon gång varit med om och det säger jag inte elakt utan mest kärvänligt.



Om man har sett tv-serien Vänner (googla för sjutton) då vet man vem Joey är, han är snäll och om man vill uttrycka det snällt: Inte den skarpaste kniven i lådan. sån är min vovve, de delar t o m namn!

Joey (vovven alltså) är så snäll att han är dum. Av någon konstig anledning så brukar det där gå hand i hand när det gäller hundar.

Men han är å andra sidan den enda av alla mina hundar som har varit så mild i humöret, tillitsfull, tålmodig och vänlig. Han är nog den enda av mina hundar som har njutit så han har stönat var gång han har fått ligga hos mig i sängen, en tass på min mage och huvudet på min axel sen har vi kunnat snarka ihop han och jag.

Sambon brukar gå in och titta på oss sen suckar han och säger: Jaha där ligger du och din pojkvän.



Ibland undrar sambon om Joey sitter fast i ändan på mig, för där hunden är, där är jag och om sambon har blivit av med mig kallar han på Joey som glatt kommer springande (om han hör honom vill säga) för att tvärvända och springa tillbaks till mig. Sen är det bara att följa efter hunden .....



Sista halvåret har jag börjat märka hur trött han börjar bli, vi har fått dra ut ett antal tänder på honom så nu fattas halva garnityret på hundkraken. Han börjar bli döv och hör bara vissa ljud, helst bör man ha ögonkontakt då går han på teckenspråk istället. Det sista är liiiite svårt i skogen kan jag tala om. Så jag har börjat med att ha honom bakom mig på stigarna istället.

Att han har dåliga tänder är dels arvsanlag och att uppfödaren som ägde honom tills han var fem år alltid ger sina hundar uppblött foder. När han var fem år fick jag honom mot att jag gav honom ett bra hem nu är han tio och aningen grå här och där, så vi matchar varandra rätt bra :-)



jag har lyckats lära honom teckenspråk (av en enda anledning, jag är van att göra det med mina hundar) och egentligen är det ren tur med tanke på att han börjar bli döv,

Jag har lärt honom lite skit också ..... räcka vacker tass, sitta fint, spela död, göra high five och vinka så det går att lära gamla hundar sitta :-)



Nu vet jag att jag måste beställa tid hos veterinären för att göra en liten hälsokoll, se över lite knutor etc men jag drar mig i det längsta, tänk om hon säger att jag måste avliva min goding. Vad gör jag den dan jag inte har kvar min bästa vän som alltid finns här?
Jag fasar för den tanken, det är inte första gången jag har varit tvungen att göra det men det är lika obehagligt varenda gång och än är det nog inte någon fara men snart så....

Dagen igår

Var varm och solig HELA dan. Vart tog regnet vägen? men det vågar jag inte säga högt

Eftersom jag är en fegis så tog jag tåg o buss till Stockholm så sambon fick hämta upp mig på stationen där. Jag bara hatar att köra i den stan, det är alltid vägbygge och omvägar och jag har aldrig en aning om vart jag ska. Jag är den där typiska kärringen som vimsar mellan filerna och får tutningar till höger o vänster för att jag hindrar farten och alla andra som vill fram och vet vart dom ska. Nä ska jag köra där så ska det var mitt i natten när alla sover så jag hinner med att tänka.

Sambon hämtade upp mig sen drog vi ut på Djurgården och strosade lite på Skansen, käkade middag på ett ställe som hette nånting som jag inte kommer ihåg just nu (japp jag lider av namndyslexi och kommer aldrig ihåg namn)
På Skansen träffade vi en amerikan som var något udda, tydligen hade han köpt en ny volvo av nåt slag och i köpet ingick en resa till Sverige för att hämta bilen? En sak är säker han såg definitivt inte ut som en som kunde hosta upp en halv mille (sambons gissning på vad volvon kostade) för att köpa bil. Han var väldigt sjavigt klädd, långt hår, keps, tatueringar i ansiktet, ja ansiktet! Lite stjärnor som var ingaddade under ögonen. Sen hör o häpna, eyeliner, ja karln hade eyeliner!? Lösnaglar som säkert var två cm långa! Jag trodde inte mina ögon utan var tvungen att lite diskret kolla en gång till, jupps det var lösnaglar!
Sen började han berätta om sin fru som var från Sibirien. Hmm då hade jag precis placerat honom i bögfacket :-)

Man ska inte döma hunden efter håren eller så var det dolda kameran så det stänkte om det ....

Efter middagen knatade vi iväg till Cirkus för att se konserten med Joe Bonamassa och jag säger bara det vilket ös!!!
Jag är förundrad över att taket på Cirkus är kvar efter det här uppträdandet, publiken stod upp och formligen vrålade och Joe han spelade och sjöng så det stod härliga till.
Sambon var supernöjd med sin present och både han och jag konstaterade att vi gärna skulle gå en gång till.
Nästa månad väntar AC/DC på oss på Stadion i Stockholm, jag gissar att det blir lika mycket ös då :-)

näääääää

Nu försvann ju solen och vi som skulle ha mysigt på Djurgården idag?

Ska det regna då vete sjutton om jag vill åka nånstans *tjurig är bara förnamnet*

jag som hade planerat fina jeanskjolen o sandalerna.... Nu får det väl bli jeansen o gympadojorna istället, vad jag avskyr när det ska ändra sig hela tiden :-/

Jag vill ha solen nu! Tack! Regnet o gråvädret kan vänta till hösten, Bra så?

Joe Bonamassa - Further on up the Road (Featuring Eric Clapton) - Live a...

konsert

Idag blir det lite hektiskt, buss till stan, tåg till El tokholmo för vidare transport till Djurgården och lite myspys. Ikväll blir det konsert med Joe Bonnamassa på Circus ........låååååång dag blir det och hundvakten är ordnad :-)


Eftersom jag är lite tekniskt handikappad för ögonblicket så blev det lite konstigt med länken men ......

Igår

Var det en underbar dag, solen sken från molnfri himmel. Varmt o skönt ute.
Jag passade på att trimma/klippa ner vovven ordentligt. Vi hade en del diskussioner han o jag om hur mycket som skulle klippas o hur länge han skulle bli ståendes på bordet, fast jag vann ....som vanligt höll jag på att säga.
Han vet att jag alltid vinner men lite måste han ju med ålderns rätt testa o se om han kan slippa undan, det är ju såååååå tråkigt att stå där.
Det är inga stora protester men mycket suckar, blängande och försöka sätta sig ner när jag klipper baktassar sen suckar han lite och reser sig upp när jag hostar och kommenderar upp och stå.
Som tack för friseringen brukar han lägga sig på gräsmattan och sno runt ordentligt för att få till frisyren ordentligt. Ni vet ju att det blir aldrig riktigt bra hos frisören utan man måste fixa lite själv också :-)

På kvällen hade jag årsmöte i villaföreningen här, jag sitter som sekreterare (kan undra hur det gick till) och nu skulle jag egentligen skriva årsmötesprotokoll fast jag tror att jag gör som vanligt, drar på det i det längsta.....

Idag tänkte jag gå ut och försöka få ner basilikan och koriandern i sina krukor ute..... för andra gången i år, de första dog för mig när frosten tog dom för 14 dagar sen.
Det var den enda kvällen jag inte tog in dom .....

Nu ska jag väcka herrn här ur sin slummer så vi får ta dagens första motionspass

Lugnt och skönt

på gott och ont.
Mina föräldrar har åkt tillbaks till skåne och med sig i bagaget hade dom 17år som jag misstänker sov alla femtio milen.

Sambons barn har åkt till mamma och sambon tog gitarrerna och drog till sitt rep med bandet.

Så nu är det tyst och skönt här endast tomten är vaken för vovven snarkar vid fötterna :-)
Fast sonen kommer jag att sakna, helgen går så fort och har jag otur nu så ser jag inte honom igen innan skolan har slutat. Han är som tonåringar mest, glömmer bort att han har en mamma som vill prata och umgås ibland ....

Mitt älskade barn, det var ju igår som du skulle hålla mig i handen varenda gång vi var utanför dörren.
Det var igår som du pratade i ett och undrade över allt i hela världen. Du kom med funderingar och förklaringar på allt.
Det var igår som det bästa du visste var att hänga med mamma på badet, affären, tanka bilen, ja kort sagt överallt skulle du hänga med mamma.

Idag är du tonåring och skulle hellre dö än hålla i mamma
Idag är du tonåring och vet allt bäst själv
Idag är du tonåring och hänger hellre med kompisar än med mamma

Men trots det vet jag att du både kramas, håller handen, frågar och hänger med mamma bara ingen ser det :-)