I min värld

I min värld
Mina funderingar över stort o smått

tisdag 22 februari 2011

S

Jag vill: Sooova (just nu iaf)
Jag har: Smilgropar

Jag är rädd för: Stora ormar?

Jag är inte: Svettig (nyduschad!)

Jag sjunger: Sweet child of mine

Ett djur jag påminner om: Sebra (ja ja jag vet felstavat men ränderna går aldrig ur)

Jag gillar: Sweet chili sås



Kopiera och skriv du också, alla svar ska börja på första bokstaven i ditt namn

Semester .......so far so good

Resten av denna veckan har jag semester, idag hade jag planerat att åka o simma för att sedan hämta upp sonen här hemma så vi kunde åka o handla lite mat.
När jag tittade ut så spösnöade det .......igen!?
Då ledsnade frun i huset och tjurade istället innan det blev en morgonprommis med hunden. När vi kom hem såg vi ut som två snögubbs bägge två och jag tog en sväng på motionscykeln istället för att simma.

När vi kom ut från affären så sken solen och nu har vi varit på en långpromenad med vovven så lite motion har det blivit idag trots tjurigheten i morse.
Nu ska vi ha varsin kopp med te och sätta oss i soffan o mysa en sväng.
Visst är det mysigt med stora barn :-)

söndag 20 februari 2011

helgen

Denna helgen är jag tvungen att jobba och mycket är det i helgen på jobbet.
En vernissage för en ny utställning, två konserter, en på lördagen och en på söndagen. En workshop eller om det var två?
Det roliga är att tiden bara springer iväg när man har mycket att göra, det mindre roliga är att man måste tillbringa tiden på jobbet.
Sonen är här och vi pratar och pratar, han och jag. Fredagen pratade vi nog sönder två filmer som vi skulle se :-)
Idag är det söndag och lugnet lägrar sig åter fast denna veckan har varit hyfsat lugn då 19år inte har varit här utan hos pojkvännen.

Tänkte gå en långpromenad igår när jag kom hem från jobbet men fy sjutton så kallt det var, Inifrån såg det så mysigt ut med sol och gnistrande vit snö men när jag kom ut höll jag på att frysa ihjäl så det blev en snabbis med hunden bara

fredag 18 februari 2011

Ibland blir önskedrömmar lite sanna

19år har lyst med sin frånvaro hela veckan så det har varit hyfsat lugnt här. Fast idag ska hon tydligen tillbaks till jobbet men har lyckats ordna med logi  hos någon annan som bor nära jobbet. Ibland blir man förvånad över tankeförmågan.....
En annan dröm som besannas idag är att sonen är på g hit (om nu SJ lyckas få till det, vilket inte händer så ofta) så nu ska här tankas son en vecka.
Jag får jobba helgen o måndag men sen har jag tagit semester ända till nästa måndag och det ska bli så skönt. Det har varit mycket övertid den senaste tiden och då övertid där jag måste gå in innan jag börjar jobba eller på mina lediga dagar. I onsdags fick jag jobba till halv tio på kvällen då det var ett event på jobbet, ett gäng som skulle ha en visning på ett av museerna samt äta middag och leka lite. Inget som var jobbigt eller så men du är ändå på jobbet och måste vara någotsånär alert ifall någon ska ut o röka eller behöver hjälp med något. Det är ju trots allt stängt på hela museet.

Vad sonen o jag ska hitta på hela veckan? Ingen aning, jag har väl lite lätt planerat in lite stadsbesök o sånt med vi får väl se vad vädret hittar på.
På tal om alla hjärtans dag..... ta en stunds funderare på vad sambon kom hem med den dagen............




Han hade givetvis glömt bort allt (inte för att jag riktigt bryr mig ) och när han skulle tanka bilen på hemfärden kom han på att det var alla hjärtans dag och fick för sig att han skulle köpa en blomma med hem. Givetvis var alla blommor slut på macken och då fick han den briljanta idén att köpa något annat med sig hem .......Ett paket glass!! Så både han och jag fick glädje av "presenten"
In kommer min sambo och räcker över mössan (som har använts som "presentpapper" )
Ja ja tanken var god :-)
Fast det hade räckt med en rejäl kram o kyss istället .....frun i huset är inte så kinkig ifråga om presenter på allmänna dagar :-)

måndag 14 februari 2011

Måndagar

gillas om det är såna måndagar som denna.
Dagen började halvbra med ett besök på ett personalmöte på jobbet som jag var tvungen att närvara på.
Efter det travade jag genom hela stan för att få min B12-spruta  hos min familjeläkare. Som för övrigt är min nya familjeläkare efter att den gamla vårdcentralen var tvungna att lägga ner.
Sen blev det till att trava genom hela stan igen (det är nyttigt med motion sägs det) till Igor, ett köpcentrum i stan för att träffa en kompis som jag lovat att luncha med. Vi hade en trevlig lunch med massor av prat o skratt. Vi  t o m hann med lite shopping, jag skaffade mig tre nya tröjor och en mysig halsduk, det börjar sina lite i garderoben nu efter alla utrensningar som jag har gjort.
När vi skulle gå på var sitt håll köpte jag med mig en latte och travade förbi Temp or Art där en annan vän satt och jobbade. Så vi passade på att fika lite tillsammans innan jag hämtade bilen och körde hem för en långpromenad med vovven.
Nu har jag precis satt i mig lite köttgryta och mår förträffligt om det inte vore för alla minusgrader ute.... fast det är ju mest ute som sagt :-) Men faktum är att nu räcker det med kyla för min del, nu vill jag ha vår!!

söndagar som börjar som dom slutar

Förra söndagen var här ju ett himla liv.... och så började denna söndagskväll också av och med samma huvudrollsinnehavare *mutter*
Gap och skrik och slå i dörren metoden, stampa så hårt man kan i trappan för att visa missnöje, duscha och vråla sjunga det värsta man kan kl. 22.30.

Det är i såna stunder jag ber min vanliga bön: "lugn det är snart söndag igen, lugn det är snart söndag igen.......


Fast om jag har tur så är det pojkvännen i Norrköping som gäller resten av veckan * uppsänder bönder om denna önskedröm*

onsdag 9 februari 2011

Lugn och ro?

Cici påpekade att jag trots allt vrålande här hemma verkar ta det med ro trots allt.
Hmm jo min lösning är ofta att gå ut med hunden när det vrålas som mest eller ta skydd i sovrummet för att slippa? bli inblandad.
Sen har jag mina andningshål och dom är varannan vecka när vi inte har barnen här, rubbas dom då rasar min värld! Nej inte rasar men den krackelerar lite i kanterna det är då jag är väldigt mycket ute och går med hunden eller  tar bilen och hunden med mig till Mälaren och går där, jag håller mig väldigt mycket på min kant för jag känner att jag orkar bara inte med dessa skrik o gapstunder som uppträder härhemma.

Tyvärr är väl 19år inte den enda här utan vi har 16år här också varannan vecka och hon vrålar tack o lov inte så mycket utan är mest avig, tvär och snäsig, alltså typiskt tonårstrotsig.

Varje söndag tar jag ett djupt andetag och manar mig själv: Lugn, lugn det är snart söndag igen och den söndagen andas jag ut och inväntar en veckas frid.

Varför opponerar jag mig inte? Jag har pratat mig hes, skrikit, bönat och bett, försökt att få till kompromisslösningar, vanliga lösningar, jag har ställt upp till max med hämtning och lämning, handlat kläder åt dom osv osv i all oändlighet. Tyvärr har jag inte kommit någonstans med nånting från familjeråd till familjeterapeuter.
Numera har jag sagt upp mig och resignerat. Jag undviker konflikterna eftersom det jag får till svar är "Pappa bryr sig inte så varför ska du göra det?" " Du bestämmer inte här för jag/vi har bott här längre än dig" osv

Sist vi hade en sån diskussion här hemma så konstaterade jag lugnt att det kvittar vad jag gör, för hur jag än gör så är det alltid tre mot en och jag är i underläge. Alltså har jag sagt upp mig från hans familj och bidar min tid.

tisdag 8 februari 2011

Bytt, bytt kommer aldrig mer igen?

I söndags bytte jag vrål/gap/skrik (stryk det som önskas)hemma  mot kackel på jobbet, det var nämligen fruntimmersfika och jag hade blivit tillfrågad om jag kunde hjälpa till. Fruntimmersfika vad är det? Jo en gång i månaden "bjuder" museet på fika och andlig spis om något rekorderligt fruntimmer som har funnits i Västerås med omnejd. Först lyssnar man på ett litet föredrag sen får man sju sorters kakor och kaffe för det facila priset av 60 kr.

Vrålet hemma var 19år (som vanligt) som inte ville städa för hon hade ont i magen, inte ville packa sina grejer av samma orsak, var sur för att jag o sambon skulle på husvisning och hon var tvungen att åka till sitt jobb 1.5 timme tidigare (att det var hon som hade ändrat arbetstid från att börja 16 till att börja 12 nämnde hon konstigt nog inget om eller att vi hade varit tvungna att lägga om hela vår planerade söndag bara för att hon ändrade arbetstid nämnde hon heller inget om?)
Tyvärr är det så att hon har tagit ett jobb på extratimmar och får alla skittider givetvis, på ett ställe dit hon egentligen inte kan ta sig då hon inte har körkort och bussarna möjligen går in till stan men inte hem. Vem är det då som ska se till att hon tar sig till jobbet? Givetvis hennes pappa, (jag vägrar) han kliver upp kl. två på natten för att hämta henne trots att han själv ska upp fem för att köra till sitt jobb. Han ställer upp och skjutsar till och från jobbet på alla möjliga och omöjliga tider, sen kan ungen ha mage och skita i att ringa hem och meddela om hon behöver skjuts eller inte. När vi äntligen får tag på henne sitter hon hos en kompis som bor nära jobbet och tycker att "Jamen du kan väl hämta mig om en timme eller två"?
 Då brast det lite för hennes pappa i lördags kväll. Han meddelade damen att "ska du hem hämtar jag nu annars kan du stanna där".
Jag tror att 19år hade hörts hem utan telefon i just den stunden men hem kom hon.

Vad gör jag då? Jo jag duckar i all oändlighet tills det brister för mig.....
Sist jag läste lusen av henne då fick jag ett svar som jag har sparat till bättre tider, Jag påpekade för henne att hon bor och äter gratis för att hon inte tjänar speciellt mycket och då brukar man byta tjänster och hjälpa till hemma istället. Svaret jag fick då var obetalbart ........"Ja vaddå då? Jag har inte lust att hjälpa till här så då slipper jag"
DET svaret ska jag spara till bättre tider, när hon ber om skjuts för att hon har försovit sig eller vill låna pengar för att åka till pojkvännen......

måndag 7 februari 2011

Gary Moore - Still Got The Blues (Live)

Mycket sorgligt finns i denna värld............
En av mina stora idoler har gått ur tiden



söndag 6 februari 2011

Ibland är det skönt att få jobba lite

För då slipper man allt liv/bråk/tjat (stryk det som inte önskas) hemma.
Just nu hukar jag mig i  sovrummet och lyssnar på skrikandet från ovanvåningen. Jeeezzeeeezzz!!!

torsdag 3 februari 2011

Fortsättning på bussresandet

som sagt jag gillar oftast att åka buss, det ger mig en paus vardagen. Vad jag däremot INTE gillar är alla dessa förb... snorungar till (oftast)  killar som står/sitter och spottar tamigfan överallt vid busshållplatsen!!
Det finns nog inget äckligare! Igår när jag stod o väntade på bussen hem satt där en snorunge till kille på ena bänken (alltså under taket INNE i busskuren) och spottade sen tog det ca 10 sekunder så la han en blaffa igen och igen och igen, hela tiden med ca tio sekunders mellanrum, När han (äntligen) gick därifrån så var där en blaffa på golvet/marken som en mindre fågel kunde ha badat i!! Med tanke på att vi stod där en kvart o väntade så gissa själva hur stor blaffan var.
Jag får bita mig själv i läppen varenda gång, nej det är fel, jag får nästan sätta munkavle på mig själv för att inte fråga om ungj-arna har sökt för att de har ett överskott av salivproduktion eller har sväljsvårigheter eller be dom torka upp efter sig innan dom går därifrån.
Skämmes tamejfan på er alla som inte kan hålla saliven i munnen eller svälja!

onsdag 2 februari 2011

Bussresor

Jag brukar för det mesta åka buss till o från jobbet, en rätt skön avkoppling för mig. En stund för att ladda batterierna både inför och efter jobbet.
Men idag undrade jag lite om jag skulle lyckas att komma hem. Busschaffisen körde som en biltjuv, missade nästan varenda hållplats och vid den ena hållplatsen fick han tvärbromsa och tjejen som skulle med fick springa ifatt bussen.
Gissa om jag var noga med att plinga i god tid för att jag skulle av bussen vid rätt hållplats .....
Min lugna stund för avkoppling var ett minne iaf som tur var har jag en bit att gå från hållplatsen så jag fick lugna ner nerverna på den biten ....

tisdag 1 februari 2011

Hemma efter simningen

Nu har jag simmat min 1000 m. Det är rätt så roligt att ligga där och kajka runt i vattnet och iaktta alla andra, det pågick i vanlig ordning vattengympa när jag kom idag fast med en väsentlig skillnad... det var en ny ledare.
Förra ledaren sa knappt ett ord vare sig till uppmuntran eller kritik... inte så att jag hörde det iaf, fast jag kan ju ha haft vatten i öronen :-) Denna ledaren hon tjoade och hoppade runt och peppade alla högt och ljudligt det var nästan så t o m jag ökade farten av all denna energi.
Vilka olika ledarstilar folk har! Men jag tror att denna ledaren var bäst för det var åtskilligt mer liv o rörelse i bassängen runt henne än vad det var förra gången jag simmade.
Mitt i simningen kom en hel skolklass med sin lärare och skulle öva livräddning/klädsim. Ungarna var väl i 15 års åldern. Målbrottsröster blandades med tjejfnissande.
Fast jag börjar ju undra lite: Lär sig inte ungar dyka ordentligt längre? T o m en del av killarna hoppade i vattnet med fötterna först eller så var det magplask och nybörjardyk så det stänkte om det.
Iofs har jag tävlingssimmat en hel del i mina unga år, men vad jag kan komma ihåg så inte hoppades det i bassängen  med fötterna före? Det var mesarna och en del av tjejerna som kom undan med det, inga andra. Om det inte var så att man gjorde Bomben såklart :-) Vilket oftast innebar många förargade blickar från medbadarna

Första lediga dagen

Idag är första dagen jag är ledig utan plikter :-)
Så idag är det simning på schemat, jag kör mina vanliga 1000 m sen är hem och prommis med vovven som gäller innan det blir en fika på stan med lite kompisar.
Annars är det lugnt på schemat idag. Resten av veckan blir det jobb förutom fredag då jag är "ledig" för ett besök i Uppsala hos dietisten, ett standardbesök efter min operation.
Ska försöka ta tag  i saken och lägga in lite bilder från Mc-mässan i fredags, många fina hojar med dräggelfaktor fanns det. Fast det roligaste på hela mässan var att jag fick träffa en gammal kompis från skåne som var på tillfälligt besök i huvudstan. Det var så roligt att få träffas igen, det händer ju inte så ofta med tanke på att det är femtio mil mellan oss, det är  tur att det finns facebook, mail o telefon :-)
Simningen väntar :-)