Lugn och ro?

Cici påpekade att jag trots allt vrålande här hemma verkar ta det med ro trots allt.
Hmm jo min lösning är ofta att gå ut med hunden när det vrålas som mest eller ta skydd i sovrummet för att slippa? bli inblandad.
Sen har jag mina andningshål och dom är varannan vecka när vi inte har barnen här, rubbas dom då rasar min värld! Nej inte rasar men den krackelerar lite i kanterna det är då jag är väldigt mycket ute och går med hunden eller  tar bilen och hunden med mig till Mälaren och går där, jag håller mig väldigt mycket på min kant för jag känner att jag orkar bara inte med dessa skrik o gapstunder som uppträder härhemma.

Tyvärr är väl 19år inte den enda här utan vi har 16år här också varannan vecka och hon vrålar tack o lov inte så mycket utan är mest avig, tvär och snäsig, alltså typiskt tonårstrotsig.

Varje söndag tar jag ett djupt andetag och manar mig själv: Lugn, lugn det är snart söndag igen och den söndagen andas jag ut och inväntar en veckas frid.

Varför opponerar jag mig inte? Jag har pratat mig hes, skrikit, bönat och bett, försökt att få till kompromisslösningar, vanliga lösningar, jag har ställt upp till max med hämtning och lämning, handlat kläder åt dom osv osv i all oändlighet. Tyvärr har jag inte kommit någonstans med nånting från familjeråd till familjeterapeuter.
Numera har jag sagt upp mig och resignerat. Jag undviker konflikterna eftersom det jag får till svar är "Pappa bryr sig inte så varför ska du göra det?" " Du bestämmer inte här för jag/vi har bott här längre än dig" osv

Sist vi hade en sån diskussion här hemma så konstaterade jag lugnt att det kvittar vad jag gör, för hur jag än gör så är det alltid tre mot en och jag är i underläge. Alltså har jag sagt upp mig från hans familj och bidar min tid.

Bytt, bytt kommer aldrig mer igen?

I söndags bytte jag vrål/gap/skrik (stryk det som önskas)hemma  mot kackel på jobbet, det var nämligen fruntimmersfika och jag hade blivit tillfrågad om jag kunde hjälpa till. Fruntimmersfika vad är det? Jo en gång i månaden "bjuder" museet på fika och andlig spis om något rekorderligt fruntimmer som har funnits i Västerås med omnejd. Först lyssnar man på ett litet föredrag sen får man sju sorters kakor och kaffe för det facila priset av 60 kr.

Vrålet hemma var 19år (som vanligt) som inte ville städa för hon hade ont i magen, inte ville packa sina grejer av samma orsak, var sur för att jag o sambon skulle på husvisning och hon var tvungen att åka till sitt jobb 1.5 timme tidigare (att det var hon som hade ändrat arbetstid från att börja 16 till att börja 12 nämnde hon konstigt nog inget om eller att vi hade varit tvungna att lägga om hela vår planerade söndag bara för att hon ändrade arbetstid nämnde hon heller inget om?)
Tyvärr är det så att hon har tagit ett jobb på extratimmar och får alla skittider givetvis, på ett ställe dit hon egentligen inte kan ta sig då hon inte har körkort och bussarna möjligen går in till stan men inte hem. Vem är det då som ska se till att hon tar sig till jobbet? Givetvis hennes pappa, (jag vägrar) han kliver upp kl. två på natten för att hämta henne trots att han själv ska upp fem för att köra till sitt jobb. Han ställer upp och skjutsar till och från jobbet på alla möjliga och omöjliga tider, sen kan ungen ha mage och skita i att ringa hem och meddela om hon behöver skjuts eller inte. När vi äntligen får tag på henne sitter hon hos en kompis som bor nära jobbet och tycker att "Jamen du kan väl hämta mig om en timme eller två"?
 Då brast det lite för hennes pappa i lördags kväll. Han meddelade damen att "ska du hem hämtar jag nu annars kan du stanna där".
Jag tror att 19år hade hörts hem utan telefon i just den stunden men hem kom hon.

Vad gör jag då? Jo jag duckar i all oändlighet tills det brister för mig.....
Sist jag läste lusen av henne då fick jag ett svar som jag har sparat till bättre tider, Jag påpekade för henne att hon bor och äter gratis för att hon inte tjänar speciellt mycket och då brukar man byta tjänster och hjälpa till hemma istället. Svaret jag fick då var obetalbart ........"Ja vaddå då? Jag har inte lust att hjälpa till här så då slipper jag"
DET svaret ska jag spara till bättre tider, när hon ber om skjuts för att hon har försovit sig eller vill låna pengar för att åka till pojkvännen......

Gary Moore - Still Got The Blues (Live)

Mycket sorgligt finns i denna värld............
En av mina stora idoler har gått ur tiden

Ibland är det skönt att få jobba lite

För då slipper man allt liv/bråk/tjat (stryk det som inte önskas) hemma.
Just nu hukar jag mig i  sovrummet och lyssnar på skrikandet från ovanvåningen. Jeeezzeeeezzz!!!

Fortsättning på bussresandet

som sagt jag gillar oftast att åka buss, det ger mig en paus vardagen. Vad jag däremot INTE gillar är alla dessa förb... snorungar till (oftast)  killar som står/sitter och spottar tamigfan överallt vid busshållplatsen!!
Det finns nog inget äckligare! Igår när jag stod o väntade på bussen hem satt där en snorunge till kille på ena bänken (alltså under taket INNE i busskuren) och spottade sen tog det ca 10 sekunder så la han en blaffa igen och igen och igen, hela tiden med ca tio sekunders mellanrum, När han (äntligen) gick därifrån så var där en blaffa på golvet/marken som en mindre fågel kunde ha badat i!! Med tanke på att vi stod där en kvart o väntade så gissa själva hur stor blaffan var.
Jag får bita mig själv i läppen varenda gång, nej det är fel, jag får nästan sätta munkavle på mig själv för att inte fråga om ungj-arna har sökt för att de har ett överskott av salivproduktion eller har sväljsvårigheter eller be dom torka upp efter sig innan dom går därifrån.
Skämmes tamejfan på er alla som inte kan hålla saliven i munnen eller svälja!

Bussresor

Jag brukar för det mesta åka buss till o från jobbet, en rätt skön avkoppling för mig. En stund för att ladda batterierna både inför och efter jobbet.
Men idag undrade jag lite om jag skulle lyckas att komma hem. Busschaffisen körde som en biltjuv, missade nästan varenda hållplats och vid den ena hållplatsen fick han tvärbromsa och tjejen som skulle med fick springa ifatt bussen.
Gissa om jag var noga med att plinga i god tid för att jag skulle av bussen vid rätt hållplats .....
Min lugna stund för avkoppling var ett minne iaf som tur var har jag en bit att gå från hållplatsen så jag fick lugna ner nerverna på den biten ....

Hemma efter simningen

Nu har jag simmat min 1000 m. Det är rätt så roligt att ligga där och kajka runt i vattnet och iaktta alla andra, det pågick i vanlig ordning vattengympa när jag kom idag fast med en väsentlig skillnad... det var en ny ledare.
Förra ledaren sa knappt ett ord vare sig till uppmuntran eller kritik... inte så att jag hörde det iaf, fast jag kan ju ha haft vatten i öronen :-) Denna ledaren hon tjoade och hoppade runt och peppade alla högt och ljudligt det var nästan så t o m jag ökade farten av all denna energi.
Vilka olika ledarstilar folk har! Men jag tror att denna ledaren var bäst för det var åtskilligt mer liv o rörelse i bassängen runt henne än vad det var förra gången jag simmade.
Mitt i simningen kom en hel skolklass med sin lärare och skulle öva livräddning/klädsim. Ungarna var väl i 15 års åldern. Målbrottsröster blandades med tjejfnissande.
Fast jag börjar ju undra lite: Lär sig inte ungar dyka ordentligt längre? T o m en del av killarna hoppade i vattnet med fötterna först eller så var det magplask och nybörjardyk så det stänkte om det.
Iofs har jag tävlingssimmat en hel del i mina unga år, men vad jag kan komma ihåg så inte hoppades det i bassängen  med fötterna före? Det var mesarna och en del av tjejerna som kom undan med det, inga andra. Om det inte var så att man gjorde Bomben såklart :-) Vilket oftast innebar många förargade blickar från medbadarna

Första lediga dagen

Idag är första dagen jag är ledig utan plikter :-)
Så idag är det simning på schemat, jag kör mina vanliga 1000 m sen är hem och prommis med vovven som gäller innan det blir en fika på stan med lite kompisar.
Annars är det lugnt på schemat idag. Resten av veckan blir det jobb förutom fredag då jag är "ledig" för ett besök i Uppsala hos dietisten, ett standardbesök efter min operation.
Ska försöka ta tag  i saken och lägga in lite bilder från Mc-mässan i fredags, många fina hojar med dräggelfaktor fanns det. Fast det roligaste på hela mässan var att jag fick träffa en gammal kompis från skåne som var på tillfälligt besök i huvudstan. Det var så roligt att få träffas igen, det händer ju inte så ofta med tanke på att det är femtio mil mellan oss, det är  tur att det finns facebook, mail o telefon :-)
Simningen väntar :-)

veckan i snabbreferat.

Söndag: simning 1000 m Check!
             Husvisning på ett hus to die för Check!
             Stan och fika och handla sig lite Check!
Måndag Simning 1000 m Check!
              Jobba satan Check!
Tisdag : Jobba satan
Onsdag Jobba satan
torsdag Simning 1000 m
             jobba kort dag Yess!!
Fredag: Ledig! Mc-mässa i Stockholm heeeela dan :-)

Glömde ju: Lördag: Jobba satan med en massa invigningar på museet + lite övertid på det
                 Söndag Jobba satan igen och försöka få igång en film som inte lyckades med igår ")"#((¤¤( skit"
                Måndag: Lär det bli jobba satan o få skäll om jag inte får igång filmen. Kan nån hjälpa mig tack!?

Bortse från alla missar i stavfel o stor bokstav, frun har brådis bussen väntar ICKE!!

Onsdag

och jag har överlevt seminarium på livrustkammaren i måndags, En väldigt intressant dag om bemötande av personer med olika funktionshinder, dock höll hela dagen på att missas tack vare SJ:s inkompetens!

Jag stövlade in på stationen i godan ro och slängde en blick på avgående tåg "hm konstigt ingen notering om vilken perrong" Ok kolla nästa tavla nere på själva stationen, där stod det så vackert med stora bokstäver INSTÄLLT! dock utan utropstecken.
In på resecentrum, hur tar vi oss till Stockholm? Ersättningsbuss? nästa tåg? Tillsist var jag så deprimerad att jag fick ta mig en latte i väntan på de andra i gruppen. För ingen kunde garantera att vi skulle kunna ta oss till Stockholm?!?
När en av cheferna anlände tog vi ett raskt beslut, ragga upp en bil från jobbet och kör själv. Jag kan säga att vilken tur att vi gjorde det, även om vi fick traska över halva stan för att få en parkering (det kan ju iofs vara skönt med lite motion när man har suttit en dag) för när jag kom hem efter typ tolv timmars bortavaro så upplyste mig sambon om att samtliga tåg från Stockholm till Västerås var inställda på kvällen för hans son hade ringt o beklagat sin nöd då han inte kunde ta sig hem utan sju timmars väntetid eller nåt sånt.
En stilla undran till SJ, vad var det för fel på väder/tåg/spår denna gången som befogar att vartannat tåg på morgonen och vartenda tåg på kvällen skulle ställas in? Vilket utbota kasst företag ni är!!
Så imorse när sambon kastade fram förslaget att han och jag skulle åka tåg till Mc-mässan nästa vecka (i Stockholm) så betackade jag mig storligen!
En sak är säker tåg vintertid är inte ens att tänka på!
Nu är det en kort dag på jobbet som kommer att straffa sig i en del extra jobb hemma istället, konstigt det där.....

Förkylning från hell!

Det hostas, nyses, fräses och snoras i det oändliga just nu. Min stackars näsa börjar anta samma nyans som Rudolf med röda mulen .... Min röst låter som efter en rejäl doppning i whiskyn och mina arbetskamrater undrar över vilket kön jag egentligen har, min kropp besitter en basröst utan dess like, till råga på allt så är den lite målbrottsaktig och gliiiiiiider (läs kraxar) över skalan med jämna mellanrum.

En sak jag alltid har undrat över är varför känns det som om hjärnan är full med gröt eller nåt när man är förkyld. Det är ingenting, absolut ingenting som funkar på hjärnkontoret och om det möjligen skulle finnas någon form av förbindelse eller funktion så tar den ungefär hundra gånger så lång tid på sig som vanligt.

Ändå så lyckas man ta sig till jobbet (jag har ju ingen feber så då är man väl inte sjuk?)
Enda trösten är att jag har en ledig helg och måste kurera mig innan måndag för då ska vi iväg till Stockholm på seminarium. Håll tummar o tår för att jag lyckas.

Mathållningen efter operationen är helt ok, jag äter och tål det mesta och vikten pekar stadigt neråt. Köpte en klänning häromdan på postorder som var väldigt snygg, typ "den lilla svarta" jag tog till ordentligt tyckte jag och beställde tre storlekar mindre, igår fick jag hem den och provade, den passade perfekt! Nästan lite stor så jag o sambon var överens, skicka tillbaks den och begär att få två storlekar mindre så passar den i höst också (kanske)
Det är lite så jag köper kläder just nu, aningen för små/trånga så passar de om ett par månder och jag kan ha dom lite längre.
Nu är det dags åka till stan en sväng för lite mer shopping att uträtta ärenden.
Trevlig helg alla

Snart så.

Är det dags att halka till jobbet. Det är inte klokt så halt det är här hemma och jag är djupt tacksam över att jag slipper köra bil och kan ta bussen till jobbet istället.
Jag o vovven har halkat runt kvarteret på en morronprommis, min stackars vovve var vääääldigt less o irriterad på halkan, ingenstans kunde han lyfta på benet utan att halka omkull. Nr 2 ska vi inte prata om hur besvärligt det blev för honom.
Ursäkta men jag höll på att skratta ihjäl mig var gång han halkade snett, sen skämdes jag lite för han tittade väldigt besviket på mig och suckade tungt innan han halkade lufsade iväg till nästa snödriva för att försöka igen.

Halsen? Nej det är lika illa idag, när jag stod där och skrattade under hundpromenaden så slogs jag av att jag lät ungefär som barndomens häxa när hon kraxar lite hest. Bara att hoppas att inga småungar var ute vid den tiden :-)
Just nu håller jag tummarna för att förkylningen inte blir värre och den får absolut inte bli värre förrän i morgon vid tre-tiden då min guidning är över. Då kan jag klappa ihop och gå hem om det behövs men inte innan dess tack!

Äntligen!!

Idag är min lediga dag och jag har njutit av att få göra vad jag vill och inte av vad någon annan vill!
Enda nackdelen var väl att jag vaknade i morse och hade ingen röst kvar....
I flera dagar nu har jag känt att det har funnits ungefär en halv hundpäls i halsen, det har killat och bråkat med mig, jag har hostat och harklat konstant.
I natt har det tydligen brutit ut och istället för hundpälsen har jag minst två rivjärn och en väldigt konstig röst som inte bär alls...
Håll tummarna nu för att det inte blir värre, jag har guidningar inbokade på museet och ett seminarium nästa måndag.

Söndag kväll

Jag har varit på ett vres-humör de sista dagarna och igår morse kom jag på vad som var fel, jag saknar min ensamhet!
Här har varit folk hela julen och framförallt barn!
Den enda ensamhet jag har fått är när jag har varit ute med hunden och det räcker inte.
En vecka med barn är ungefär vad jag orkar med har jag konstaterat för mig själv. Det är jag som lagar mat, städar, diskar (nåja sätter in i diskmaskinen) Det är jag som ska tänka på nästa mål mat, se till att all mat är hemma osv. Det är jag som står för hjärnan alltså :-)
Sambon åker mest med tror jag.
Dessutom har jag jobbat hela julen/nyåret/trettonhelgen, alltså jobbat enligt mitt schema utan att ha någon semester.
Därför rann droppen över idag när sambon ringde mig på jobbet (ja jag jobbade idag) och meddelade att 19år skulle stanna nån dag extra, "för att städa sitt rum ordentligt" Vilket hon har haft en hel vecka på sig att göra!!
Jag morrade något obegripligt i luren och la på.
Just nu vill jag bara ha lite ensamhet i en vecka eller nåt!

Idag var det färdigtankat

för nu satte jag sonen på tåget till Skåneland. Mitt hjärta gråter lite varje gång jag gör det men jag har lärt mig överleva mellan gångerna, för trots allt vill jag ju bo kvar här (förutom de gångerna jag längtar hem)
Längtar hem gör jag varenda gång jag saknar havet och Danmark, just det här att kunna sätta mig på båten och på tjugo minuter så är jag i Danmark och kontinenten, DET är höjden (nästan) av lycka för mig.
Att efter en ca halvtimmes körning kunna sitta på en varm sandstrand och titta ut över havet är också lycka.

Jag bryr mig inte om vad folk här uppe säger.... "jamen herregud du har ju Mälaren"! Det är viss skillnad på sjövatten och havsvatten kan jag tala om. *mutter*

Nu håller jag mest tummarna för att alla tåg går som dom ska idag så att sonen kan landa tryggt. Det är alltid lika jobbigt att sätta honom på tåget vintertid, otaliga är de gånger jag har fått köra till Norrköping och hämta hem honom igen för att det inte går fler tåg och han har missat det han skulle med. etc...
Varför hämta honom då? Det är sj:s skyldighet att se till att han hamnar på rätt adress, Jupp det är det men när dom då envisas med att skicka honom till Stockholm för att tillbringa en natt på Stockholms central för att kunna ta X2000 ner morgonen efter då brast mitt tålamod och jag läste lusen av folket på SJ. Vid detta tillfället var sonen 14 år. Jag undrade lite milt väldigt högt om de själva skulle lämna en fjortonåring själv på centralen över natten?  Oj nä det tänkte dom visst inte på.
Sj fick betala bensinpengar, nya biljetter och sveda o värk den gången. Fast det var ju varken första eller sista gången det hände, sonen var väldigt less ett tag för det krånglade alltid och han fick ta ersättningsbussar, vänta in nästa tåg, åka omvägar alltid var/är det nåt krångel. Om vi säger så här så krånglar det mer än att det funkar som det ska.
Man kan ju börja fundera på när ska trafikverket och SJ vakna och upptäcka att det blir vinter vart år, fast iofs krånglar det även på sommaren för då är det spårläggningar eller banarbete nånstans på sträckan så man måste åka buss istället.

Denna helgen blir arbete för mig, hela två julgransplundringar ska det bli på jobbet *huuvvva* och jag måste finnas där. Jag är inte något större fan av ungar i flock och det kommer att bli 50-100 pers på dom här tillställningarna. Bara tänk er ljudvolymen när alla dessa ungar ska dansa kring granen och fiska i fiskdammen .......Öronproppar tack!! Jag känner redan huvudvärken anlända :-/