Jag nös precis två gånger på raken och trodde jag skulle dö på kuppen!!
Herregud vad ont det gjorde i magen!
Hosta är för jävligt, nysa är ännu värre kan jag meddela........
Kan undra när den värsta "smärtan" lägger sig, smärta är väl egentligen fel ord för ont har jag inte, inte så jag behöver ta värktabletter eller nåt sånt, men när man reser sig upp så har man liiite problem med att räta på ryggen under ett par sekunder.
Sen är det fanimig stört omöjligt att ligga på vänster sida än så länge, höger sida kan jag ligga på om jag ligger på ett speciellt sätt som inte är speciellt sovvänligt.
Jag vill ha tillbaks min sovsida som är vänster ......givetvis. Sover som en kratta just nu eftersom jag måste ligga mer eller mindre på rygg hela tiden *suck*^
Grå dag idag? Japp ........
Förresten om det är så att någon undrar så har 19år hittat pojkvän i Norrköping och dit har hon råd att åka i veckovis så kan undra hur det blir med jobbet på Max som hon hade fått? Fast jag ska inte klaga här är ju lugnt och skönt när hon är i Norrköping :-)
I min värld
Mina funderingar över stort o smått
söndag 21 november 2010
lördag 20 november 2010
Dagen så här långt
Igår satt jag o vovven själva och mös i soffan, sambon landade i sängen 6 i morse!? Han hade kört med släp från stockholm och det hade tagit fyra (4) timmar!! Han var helt slut efter spelning och körning. Fast innan han gick o la sig smög han ut med vovven en sväng så att jag skulle slippa stressa ut (man är ju lika smidig som ett kassaskåp för ögonblicket) Vilken pärla han är .......ibland :-)
Sen stöp han i säng och sov till klockan 1 när jag väckte honom.
Ikväll skulle vi åkt till svåger o svägerska för att äta tacobuffé, lämpligt för mig? nääää inte just nu, så antingen var det att plocka med sig mat själv eller stanna hemma. Jag valde faktiskt stanna hemma så slapp jag svara på en massa frågor av min svärmor, hon har en tendens att alltid klampa i klaveret nämligen. Så jag har inte talat om för henne att jag har opererat mig, skulle tro att damen får reda på det ändå :-)
Svärmor ja ......hon är en historia för sig, en i grunden snäll dam men som sagt hon har en tendens att klampa i klaveret stup i kvarten. Nu sist fick jag ett meddelande från sambon att det stod en present till mig o väntade på köksbordet från henne. Jag kom hem och öppnade "paketet" en gräsligt ful temugg som det var en massa guldtior i, närmare bestämt femhundra kronor i guldtior.
När jag ringde henne i veckan för att tacka för presenten, kläcker hon av sig att "ja du får väl själv avgöra om du vill dela med sonen (min alltså) eller om du vill behålla allt själv?! Min halvdanna kommentar var att det löser vi nog ......
När jag frågade sambon om det var meningen att jag o sonen skulle dela pengarna så såg han ut som ett levande frågetecken för till honom hade hon sagt att allt var till mig!?
Antagligen är det så att hon i samma sekund som jag ringde för att tacka kom på att sonen också fyllde år och kanske skullle haft något, så istället för att slänga ut mer pengar så gjorde hon en efterkonstruktion och lät mig avgöra om han skulle få något av henne. Det är sånt som kan göra mig rosenrasande på henne, jag kräver inte att hon ska ge honom någonting utan hon har alltid själv valt att ge honom presenter men nu sen han flyttade så var det inte lika intressant längre. Vilket jag iofs kan förstå men varför bete sig på det sättet då?
Jag har slutat att kommentera henne och det är väl en av anledningarna till att jag sällan eller aldrig upplyser henne om saker som jag inte tycker att hon har med att göra.
För jag vet att det kommer att bli kommentarer på min operation, höga och välljudande kommentarer också skulle jag tro som jag inte har lust att bemöta i en folksamling på 20 pers. Alltså är jag lite klen idag :-)
Sen stöp han i säng och sov till klockan 1 när jag väckte honom.
Ikväll skulle vi åkt till svåger o svägerska för att äta tacobuffé, lämpligt för mig? nääää inte just nu, så antingen var det att plocka med sig mat själv eller stanna hemma. Jag valde faktiskt stanna hemma så slapp jag svara på en massa frågor av min svärmor, hon har en tendens att alltid klampa i klaveret nämligen. Så jag har inte talat om för henne att jag har opererat mig, skulle tro att damen får reda på det ändå :-)
Svärmor ja ......hon är en historia för sig, en i grunden snäll dam men som sagt hon har en tendens att klampa i klaveret stup i kvarten. Nu sist fick jag ett meddelande från sambon att det stod en present till mig o väntade på köksbordet från henne. Jag kom hem och öppnade "paketet" en gräsligt ful temugg som det var en massa guldtior i, närmare bestämt femhundra kronor i guldtior.
När jag ringde henne i veckan för att tacka för presenten, kläcker hon av sig att "ja du får väl själv avgöra om du vill dela med sonen (min alltså) eller om du vill behålla allt själv?! Min halvdanna kommentar var att det löser vi nog ......
När jag frågade sambon om det var meningen att jag o sonen skulle dela pengarna så såg han ut som ett levande frågetecken för till honom hade hon sagt att allt var till mig!?
Antagligen är det så att hon i samma sekund som jag ringde för att tacka kom på att sonen också fyllde år och kanske skullle haft något, så istället för att slänga ut mer pengar så gjorde hon en efterkonstruktion och lät mig avgöra om han skulle få något av henne. Det är sånt som kan göra mig rosenrasande på henne, jag kräver inte att hon ska ge honom någonting utan hon har alltid själv valt att ge honom presenter men nu sen han flyttade så var det inte lika intressant längre. Vilket jag iofs kan förstå men varför bete sig på det sättet då?
Jag har slutat att kommentera henne och det är väl en av anledningarna till att jag sällan eller aldrig upplyser henne om saker som jag inte tycker att hon har med att göra.
För jag vet att det kommer att bli kommentarer på min operation, höga och välljudande kommentarer också skulle jag tro som jag inte har lust att bemöta i en folksamling på 20 pers. Alltså är jag lite klen idag :-)
fredag 19 november 2010
Då var det klart eller?
Under en veckas tid har jag funderat och funderat på om jag ska skriva något här om vad jag har sysslat med. Efter mycket velande har jag kommit fram till att: "vad hjärtat/hjärnan är fullt av talar munnen" eller fingrarna i det här avseendet.
Så här är det, i över två års tid har jag väntat och längtat, funderat och tvekat. Nu har jag gjort det! Efter fyra veckors elände så har jag äntligen gjort det och jag hoppas att jag aldrig mer i detta livet behöver gå på pulver mer!
I måndags gjorde jag en Gastric Bypass på akkis i Uppsala och igår kom jag hem med fem hål på magen och en träningsvärk som inte var av denna världen.
Idag har jag ätit och druckit, ätit och druckit och så kommer väl livet att bli ett tag framöver (jo jag vet att det blir hela livet men det blir en vana då) Just nu har jag fullt sjå med att försöka inrätta mitt liv efter maten o drycken.
Sjukhusvistelsen gick bra och de var väl mest sura över att jag ville hem och jag fasar var gång jag måste hosta, en pina som är en nära döden upplevelse. Jag tror att jag vaknade fem gånger i natt och var tvungen att sätta mig upp för att hosta och bara sätta sig upp i sängen är ett helt jävla företag då man är lite öm i typ hela magen.
Det jag hoppas på nu är jag ska rasa i vikt (givetvis) men också att jag ska få en hel massa andra effekter av operationen som jag egentligen önskar mig mer. Mindre värk, att min artros och dåliga höft/knä ska låta bli göra så mycket väsen av sig. Att jag ska kunna ge mig ut på långvandringar igen. Att jag ska orka mer överhuvudtaget så om en eller ett par veckor så börjar arbetet (värken i magen får väl först ge med sig eller?)
Bara idag har jag varit ute på två promenader med hunden så att helt stillasittande-liggande är jag absolut inte.
Kvällen ska tillbringars i soffan med hunden då sambon är på spelning nånstans i Stockholm i morgon är vi bjudna till svåger och svägerska för att fira födelsedag ......hmmm ja jag är måttligt road men det återstår att se hur jag mår i morgon om jag följer med eller ej.
En trevlig kväll i kylan önskar jag alla för nu är det dags för lite käk igen :-)
Så här är det, i över två års tid har jag väntat och längtat, funderat och tvekat. Nu har jag gjort det! Efter fyra veckors elände så har jag äntligen gjort det och jag hoppas att jag aldrig mer i detta livet behöver gå på pulver mer!
I måndags gjorde jag en Gastric Bypass på akkis i Uppsala och igår kom jag hem med fem hål på magen och en träningsvärk som inte var av denna världen.
Idag har jag ätit och druckit, ätit och druckit och så kommer väl livet att bli ett tag framöver (jo jag vet att det blir hela livet men det blir en vana då) Just nu har jag fullt sjå med att försöka inrätta mitt liv efter maten o drycken.
Sjukhusvistelsen gick bra och de var väl mest sura över att jag ville hem och jag fasar var gång jag måste hosta, en pina som är en nära döden upplevelse. Jag tror att jag vaknade fem gånger i natt och var tvungen att sätta mig upp för att hosta och bara sätta sig upp i sängen är ett helt jävla företag då man är lite öm i typ hela magen.
Det jag hoppas på nu är jag ska rasa i vikt (givetvis) men också att jag ska få en hel massa andra effekter av operationen som jag egentligen önskar mig mer. Mindre värk, att min artros och dåliga höft/knä ska låta bli göra så mycket väsen av sig. Att jag ska kunna ge mig ut på långvandringar igen. Att jag ska orka mer överhuvudtaget så om en eller ett par veckor så börjar arbetet (värken i magen får väl först ge med sig eller?)
Bara idag har jag varit ute på två promenader med hunden så att helt stillasittande-liggande är jag absolut inte.
Kvällen ska tillbringars i soffan med hunden då sambon är på spelning nånstans i Stockholm i morgon är vi bjudna till svåger och svägerska för att fira födelsedag ......hmmm ja jag är måttligt road men det återstår att se hur jag mår i morgon om jag följer med eller ej.
En trevlig kväll i kylan önskar jag alla för nu är det dags för lite käk igen :-)
lördag 13 november 2010
Om varför jag har haft tidsbrist
En lååång arbetsvecka på sju dagar som bl. annat har innefattat, 4 (fyra) event samtidigt. En galamiddag (nej jag var inte inbjuden mer än som vakt) Ett antal olika föreläsningar som jag har varit värd för , en föreläsning som jag var tvungen att gå på, lite läkarbesök o annat krafs.
Bilder nedan:
Bilder nedan:
 |
Så här såg hallen ut när den var dukad till stor gala....    Ikväll är det min första lediga kväll på hela veckan och då ska jag sitta här i min nya soffa och njuuuta av en kopp the |
fredag 12 november 2010
tisdag 9 november 2010
Varför min son inte bor här
Ibland får jag frågan varför sonen bor i andra änden av landet. Det är inte mitt val det kan jag försäkra, hans pappa och jag är så att säga mindre goda vänner och har varit så sedan skilsmässan.
Sonen flyttade med mig upp hit i fjärde klass och har bott här sedan dess. Under de år han har bott här har han ett antal gånger kommit hem från sin pappa i tårar, för att då har han lovat pappa att bo där men sedan ångrat sig när han kom hem igen, med följden att jag har fått ta smällen när pappa har ringt (återigen) och sagt att sonen vill bo hos honom. Jag har fått sitta och tala om att sonen har ångrat sig och fått hålla honom i handen när pappa har krävt att få prata med honom för att han var rädd för att tala om att jag hade talat om sanningen för pappa: Att han hade ångrat sig. Så där höll vi på ett par gånger/år. Vi var i familjerätten ett antal gånger också innan han gav sig.
Ända tills sonen började klass åtta och var nere i skåneland och hälsade på pappa, jag ringde sonen för att kolla att han satt på flyget som han skulle (han flög mellan oss då) det enda svar jag fick var a tt du får prata med pappa..... som meddelade att sonen inte skulle åka tillbaka för nu skulle han bo hos pappa! Det var hans tur nu meddelade han (hur man nu kan tycka att det är ens tur med barn?). Jag protesterade givetvis vilt och påpekade att man inte kunde flytta sådär utan mitt medgivande samt att det fanns något som hette skolplikt. Det var redan ordnat fick jag till svar?!
Eftersom jag har kontakter kvar i skåne lyckades jag luska fram numret till rektorn för att prata med henne direkt på söndagskvällen och informerade om läget, att mitt medgivande inte fanns etc. Hon konstaterade att: Hon inte fick ta emot elever utan att det fanns godkännande från båda föräldrar samt nuvarande skolan så jag kunde vara lugn. Rektorn ringde mig dagen efter och meddelade att mycket riktigt hade pappa och sonen kommit in på hennes kontor på morgonen och pappa hade krävt att hon skulle placera sonen i hans gamla klass med början omedelbart, det hade tydligen blivit ett väldigt otrevligt möte då pappa var vansinnig för att jag hade stoppat hans planer. Han vägrade lyssna på sakskäl som rektorn sa.
Jag kontaktade givetvis polis, sociala myndigheter, skola, familjerätt och alla andra jag kunde komma på. Till ingen nytta skulle jag vilja påstå, vi har gemensam vårdnad bla, bla, bla.
Efter många om och men fick jag familjerätten att agera och jag lovade att närvara på ett möte om sonen fick följa med hit och stanna kvar här.
För att göra en lång historia kort så följde nu otaliga möten med familjerätt, sociala myndigheter, förberedande undersökningar/förhör i rätten, polisanmälningar you name it.... och det var inte jag som stod för någotdera utan det var pappan.
Vid ett förberedande förhör i rätten togs beslutet av domaren att sonen skulle stanna hos mig för han hade skolplikt här och bodde redan här. Detta skulle gälla tills andra tingsrätten hade sagt sitt. Han skulle dessutom ha sitt vanliga umgänge med sin pappa ......
Nu följde en period av polisanmälningar från pappas sida, anmälningar till sociala myndigheter för vanvård?Gudarna vet vad jag inte vad anmäld för. Dessutom så behöll han sonen ungefär varannan gång och vägrade låta honom åka tillbaks till mig trots beslut från rätten på var sonen skulle bo. Två gånger fick jag köra femtio mil ner för att hämta hem sonen på order av advokaterna och polis.
Jag stod åtskilliga timmar parkerad på pappas gårdsplan och blockerade hans utfart för att han inte skulle kunna sticka iväg med sonen vilket han hotade med.
Efter ett års kamp gav jag upp och lät sonen flytta ned till pappa. Då hade vi som sagt gått igenom utredning på utredning efter alla anmälningar som pappan skickade på mig. Inom parantes sagt så fann ingen utredning något att anmärka på hos mig eller sonen.
Jag såg hur illa berörd min son var för tyvärr meddelade pappan honom precis allt han gjorde för att sonen skulle få flytta till honom och försökte få honom delaktig i alla anmälningar. När sonen då kom till mig o meddelade att pappa hade lovat att han skulle få flytta inom si eller så lång tid var det jag som fick tala om att pappa inte talade sanning utan nu fick vi vänta på att utredning 1 eller 47 eller vilken det nu var i ordningen som pågick och att domaren hade bestämt att han skulle bo hos mig. Att se sin sons besvikelse när han kom på att pappa inte klarade av att hålla sina löften är hemskt.
Under hela den här tiden misstänkte jag och sambon starkt att det här i grunden rörde sig om pengar, pengar som pappan inte ville missa, underhåll som han aldrig ville betala utan att jag mer eller mindre ringde och tjatade för att få det.
Tyvärr har jag fått mycket av mina farhågor besannade och tyvärr har väl sonen också blivit lite medveten om att han hoppade i galen tunna den där gången. Han som trodde stenhårt på sin pappa och har blivit lurad på hälften av det utlovade såsom ny cross, crossträning, nytt rum (han o pappans nya frus två barn delade rum) det nya rummet fick han efter att jag hade trätt in (igen) och hotat med sociala myndigheter.
Idag ligger han i bitter strid med pappa om att få behålla större delen av sitt studiestöd, han får idag 300 kr att klara sig på i månaden vilket inte är speciellt mycket när man är 17 år. Om han propsar på mer meddelar pappa honom att då får han betala all mat själv.
Varenda gång han är uppe och hälsar på får jag handla kläder och skor åt honom/se till att han blir klippt/köpa deo/se till att han blir hel och ren osv, osv.
Jag betvivlar inte en sekund att pappa älskar sin son men han har ändrat sätt totalt, om det är på grund av sin nya fru/pengabrist eller vad det är vet jag inte.
Det enda jag kan göra i det här läget är att peppa min son att fortsätta att kräva sitt studiestöd, hjälpa honom med argument, kläder och vad han annars behöver hjälp med.
Men jag håller låg profil just för att jag inte vill att han ska hamna i kläm igen som han gjorde i vårdnadstvisten.
Visst hade det varit lätt för mig att träda in igen och se till att sonen får lite mer pengar att röra sig med men just nu har jag valt att inte göra det. Vissa strider får han försöka fixa själv. Jag ser till att han får lite extra när han är hos mig och som jag har påpekat för sonen jag betalar ett underhåll på nästan 1400 kr för honom och det ska gå till mat o uppehälle. Sen ska pappa skjuta till lika mycket, studiestödet är hans eget som ska användas till bl. annat kläder.
Jag älskar min son tro inget annat och jag kan kämpa in till döden för honom men ibland måste man inse att slaget är förlorat och för att inte förlora hela kriget så måste man släppa taget.
Jag saknar min son varje dag men jag har lärt mig leva med saknaden och den får inte övertaget om mig (inte hela tiden)
Sonen flyttade med mig upp hit i fjärde klass och har bott här sedan dess. Under de år han har bott här har han ett antal gånger kommit hem från sin pappa i tårar, för att då har han lovat pappa att bo där men sedan ångrat sig när han kom hem igen, med följden att jag har fått ta smällen när pappa har ringt (återigen) och sagt att sonen vill bo hos honom. Jag har fått sitta och tala om att sonen har ångrat sig och fått hålla honom i handen när pappa har krävt att få prata med honom för att han var rädd för att tala om att jag hade talat om sanningen för pappa: Att han hade ångrat sig. Så där höll vi på ett par gånger/år. Vi var i familjerätten ett antal gånger också innan han gav sig.
Ända tills sonen började klass åtta och var nere i skåneland och hälsade på pappa, jag ringde sonen för att kolla att han satt på flyget som han skulle (han flög mellan oss då) det enda svar jag fick var a tt du får prata med pappa..... som meddelade att sonen inte skulle åka tillbaka för nu skulle han bo hos pappa! Det var hans tur nu meddelade han (hur man nu kan tycka att det är ens tur med barn?). Jag protesterade givetvis vilt och påpekade att man inte kunde flytta sådär utan mitt medgivande samt att det fanns något som hette skolplikt. Det var redan ordnat fick jag till svar?!
Eftersom jag har kontakter kvar i skåne lyckades jag luska fram numret till rektorn för att prata med henne direkt på söndagskvällen och informerade om läget, att mitt medgivande inte fanns etc. Hon konstaterade att: Hon inte fick ta emot elever utan att det fanns godkännande från båda föräldrar samt nuvarande skolan så jag kunde vara lugn. Rektorn ringde mig dagen efter och meddelade att mycket riktigt hade pappa och sonen kommit in på hennes kontor på morgonen och pappa hade krävt att hon skulle placera sonen i hans gamla klass med början omedelbart, det hade tydligen blivit ett väldigt otrevligt möte då pappa var vansinnig för att jag hade stoppat hans planer. Han vägrade lyssna på sakskäl som rektorn sa.
Jag kontaktade givetvis polis, sociala myndigheter, skola, familjerätt och alla andra jag kunde komma på. Till ingen nytta skulle jag vilja påstå, vi har gemensam vårdnad bla, bla, bla.
Efter många om och men fick jag familjerätten att agera och jag lovade att närvara på ett möte om sonen fick följa med hit och stanna kvar här.
För att göra en lång historia kort så följde nu otaliga möten med familjerätt, sociala myndigheter, förberedande undersökningar/förhör i rätten, polisanmälningar you name it.... och det var inte jag som stod för någotdera utan det var pappan.
Vid ett förberedande förhör i rätten togs beslutet av domaren att sonen skulle stanna hos mig för han hade skolplikt här och bodde redan här. Detta skulle gälla tills andra tingsrätten hade sagt sitt. Han skulle dessutom ha sitt vanliga umgänge med sin pappa ......
Nu följde en period av polisanmälningar från pappas sida, anmälningar till sociala myndigheter för vanvård?Gudarna vet vad jag inte vad anmäld för. Dessutom så behöll han sonen ungefär varannan gång och vägrade låta honom åka tillbaks till mig trots beslut från rätten på var sonen skulle bo. Två gånger fick jag köra femtio mil ner för att hämta hem sonen på order av advokaterna och polis.
Jag stod åtskilliga timmar parkerad på pappas gårdsplan och blockerade hans utfart för att han inte skulle kunna sticka iväg med sonen vilket han hotade med.
Efter ett års kamp gav jag upp och lät sonen flytta ned till pappa. Då hade vi som sagt gått igenom utredning på utredning efter alla anmälningar som pappan skickade på mig. Inom parantes sagt så fann ingen utredning något att anmärka på hos mig eller sonen.
Jag såg hur illa berörd min son var för tyvärr meddelade pappan honom precis allt han gjorde för att sonen skulle få flytta till honom och försökte få honom delaktig i alla anmälningar. När sonen då kom till mig o meddelade att pappa hade lovat att han skulle få flytta inom si eller så lång tid var det jag som fick tala om att pappa inte talade sanning utan nu fick vi vänta på att utredning 1 eller 47 eller vilken det nu var i ordningen som pågick och att domaren hade bestämt att han skulle bo hos mig. Att se sin sons besvikelse när han kom på att pappa inte klarade av att hålla sina löften är hemskt.
Under hela den här tiden misstänkte jag och sambon starkt att det här i grunden rörde sig om pengar, pengar som pappan inte ville missa, underhåll som han aldrig ville betala utan att jag mer eller mindre ringde och tjatade för att få det.
Tyvärr har jag fått mycket av mina farhågor besannade och tyvärr har väl sonen också blivit lite medveten om att han hoppade i galen tunna den där gången. Han som trodde stenhårt på sin pappa och har blivit lurad på hälften av det utlovade såsom ny cross, crossträning, nytt rum (han o pappans nya frus två barn delade rum) det nya rummet fick han efter att jag hade trätt in (igen) och hotat med sociala myndigheter.
Idag ligger han i bitter strid med pappa om att få behålla större delen av sitt studiestöd, han får idag 300 kr att klara sig på i månaden vilket inte är speciellt mycket när man är 17 år. Om han propsar på mer meddelar pappa honom att då får han betala all mat själv.
Varenda gång han är uppe och hälsar på får jag handla kläder och skor åt honom/se till att han blir klippt/köpa deo/se till att han blir hel och ren osv, osv.
Jag betvivlar inte en sekund att pappa älskar sin son men han har ändrat sätt totalt, om det är på grund av sin nya fru/pengabrist eller vad det är vet jag inte.
Det enda jag kan göra i det här läget är att peppa min son att fortsätta att kräva sitt studiestöd, hjälpa honom med argument, kläder och vad han annars behöver hjälp med.
Men jag håller låg profil just för att jag inte vill att han ska hamna i kläm igen som han gjorde i vårdnadstvisten.
Visst hade det varit lätt för mig att träda in igen och se till att sonen får lite mer pengar att röra sig med men just nu har jag valt att inte göra det. Vissa strider får han försöka fixa själv. Jag ser till att han får lite extra när han är hos mig och som jag har påpekat för sonen jag betalar ett underhåll på nästan 1400 kr för honom och det ska gå till mat o uppehälle. Sen ska pappa skjuta till lika mycket, studiestödet är hans eget som ska användas till bl. annat kläder.
Jag älskar min son tro inget annat och jag kan kämpa in till döden för honom men ibland måste man inse att slaget är förlorat och för att inte förlora hela kriget så måste man släppa taget.
Jag saknar min son varje dag men jag har lärt mig leva med saknaden och den får inte övertaget om mig (inte hela tiden)
söndag 7 november 2010
Söndag och färdigtankad?
Idag åker sonen tillbaks till pappa i skåneland och jag ska anses ha tankat klart? Jag kan aldrig bli fulltankad av sonen det krävs hela tiden påfyllning är jag rädd.
Under tiden så måste jag jobba och sen kommer sonen ner och säger hejdå innan han hoppar på tåget
Under tiden så måste jag jobba och sen kommer sonen ner och säger hejdå innan han hoppar på tåget
lördag 6 november 2010
Lördag och dags för jobb
ja då var den veckans ledighet över. Nu blir det jobb fr o m idag till nästa fredag, sju dagar på raken.
Sonen är här fortfarande och vi får umgås på förmiddagarna istället i helgen och kvällen givetvis. Jag jobbar inte så långa helgpass som tur är.
På tisdag ska det vara galej igen på museet och jag får gå in och jobba på min lediga dag, jag hinner vara ledig på dagen sen får jag jobba 18-24 istället. Lite extrapengar till jul :-)
Annars är det bara umgås och vara hemma som gäller just nu.
Fast idag ska jag skicka sambon o sonen till stan, var och köpte en jacka till sonen på New Yorker, när vi kom hem upptäckte vi att ena halvan av tryckknapparna fattas på ett par ställen. Grrr sånt gör mig irriterad så sambon får väl gå ner och kräva en ny jacka eller avslag på priset. Det är (nog) bäst att han går ner för jag blir bara irriterad på de stackarna i butiken.
Sonen är här fortfarande och vi får umgås på förmiddagarna istället i helgen och kvällen givetvis. Jag jobbar inte så långa helgpass som tur är.
På tisdag ska det vara galej igen på museet och jag får gå in och jobba på min lediga dag, jag hinner vara ledig på dagen sen får jag jobba 18-24 istället. Lite extrapengar till jul :-)
Annars är det bara umgås och vara hemma som gäller just nu.
Fast idag ska jag skicka sambon o sonen till stan, var och köpte en jacka till sonen på New Yorker, när vi kom hem upptäckte vi att ena halvan av tryckknapparna fattas på ett par ställen. Grrr sånt gör mig irriterad så sambon får väl gå ner och kräva en ny jacka eller avslag på priset. Det är (nog) bäst att han går ner för jag blir bara irriterad på de stackarna i butiken.
torsdag 4 november 2010
Tankar för fullt
Det är vad jag gör, tankar i mig så mycket som möjligt av sonen innan han ger sig iväg. Njuter av varenda stund vi tillbringar tillsammans även om det bara är i soffan och en bra film.
På söndag ger han sig iväg sen blir det låååånga veckor till jul innan jag ser honom igen.
Så just nu njuter jag hela tiden. Idag blir det stan och lite shopping samt en lunch tillsammans och i eftermiddag en långis med hunden ihop, vi pratar så bra då han och jag (sonen och jag alltså)
På söndag ger han sig iväg sen blir det låååånga veckor till jul innan jag ser honom igen.
Så just nu njuter jag hela tiden. Idag blir det stan och lite shopping samt en lunch tillsammans och i eftermiddag en långis med hunden ihop, vi pratar så bra då han och jag (sonen och jag alltså)
tisdag 2 november 2010
Så där ja.....
Nu kom det första undantaget: LAN fast jag har hotat med att hämta hem honom till lunchen. Igår var grabben duktig och bytte till vinterdäck på min bil. Fattas bara annat när han går fordonsteknisk linje :-)
Som belöning fick han åka och lana
Idag ska vi inte göra nåt speciellt alls förutom att handla lite sen blir det soffan för oss och en bra film
Som belöning fick han åka och lana
Idag ska vi inte göra nåt speciellt alls förutom att handla lite sen blir det soffan för oss och en bra film
söndag 31 oktober 2010
Nu är lillpöjken här
och nu ska vi hänga hela veckan. Med en del undantag då, tror att undantagen hette: Denise, Jens och LAN fast jag undrar vem den där LAN är? H*n verkar ta upp en hel del tid för min käre son........
En bild från i somras när sonen var med på en mc-tur, han passade på att fjanta runt med buffen .......
lördag 30 oktober 2010
Haha
Ja Cici det är deras riktiga skägg :-)
Men dom är hyfsat bra ändå faktiskt.
Nu har jag avverkat sex jobbdagar och nu väntar en veckas semester till sonens stora förskräckelse ska vi hänga han och jag .....heeeeeeeeeeeeeeeeela veckan. Tänkte ev. ta en tur till Stockholm med honom vi får väl se vad vi får för väder
Säng sova
Natt zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
Men dom är hyfsat bra ändå faktiskt.
Nu har jag avverkat sex jobbdagar och nu väntar en veckas semester till sonens stora förskräckelse ska vi hänga han och jag .....heeeeeeeeeeeeeeeeela veckan. Tänkte ev. ta en tur till Stockholm med honom vi får väl se vad vi får för väder
Säng sova
Natt zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
tisdag 26 oktober 2010
Nu äntligen
En bild från konserten med ZZ Top, gamla gubbar som faktiskt höll måttet fortfarande........det mesta av tiden.
måndag 25 oktober 2010
Stängt p gr av trötthet
Inga bilder från konserten idag ...orkar inte.
Inget nytt hus heller .......för dyrt.
Sängen nästa .......tack för det zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
Inget nytt hus heller .......för dyrt.
Sängen nästa .......tack för det zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
Måndag igen
Gårdagen tillbringades i Annexet i Stockholm för att se och höra på ZZ Top.
Gubbarna var gamla men förhållandevis "still going strong" aningen stela i fingrarna var dom men vad annat kan man räkna med när det är herrar i den åldern?
Bilder kommer så fort jag har hunnit med att ladda upp dom på datorn
Hundprommis, dusch och bussen till jobbet.
Gubbarna var gamla men förhållandevis "still going strong" aningen stela i fingrarna var dom men vad annat kan man räkna med när det är herrar i den åldern?
Bilder kommer så fort jag har hunnit med att ladda upp dom på datorn
Hundprommis, dusch och bussen till jobbet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)